Recept

But first, coffee! Well, not anymore …

Kanske har du reagerat på det, kanske inte, men på 90 % av mina matbilder ser du en kaffekopp, kaffepress eller kaffekanna i bakgrunden. Det är inget sammanträffande, jag är en riktig kaffetorsk! Känslan när värmen från den första koppen på morgonen sprider sig i bröstet och lägger sig som bomull i magen, för att inte tala om doften av färskmalda bönor … Oslagbart! Sanningen är att jag länge har känt att jag egentligen skulle vilja dra ner något på min konsumtion. Jag har dragit mig för att skriva det här inlägget, när jag berättar för er känns det så officiellt. Men vad vore jag för hälsobloggare om jag inte utmanade mig själv ibland?


Under tonåren eskalerade mitt kaffedrickande snabbt från en kopp på helgen för att det kändes vuxet, via ett stressigt restaurangjobb där ett koffeinberoende praktiskt taget var en del av arbetsbeskrivningen. Min karriär som personlig tränare började ungefär samtidigt som energidryckerna ökade i popularitet genom sociala medier, och de blanka burkarna blev snabbt en ny vana.

Du och jag är garanterat olika känsliga för kaffe/koffein. Vissa har inga problem med att vara utan, medan andra upplever symptom som huvudvärk och svårighet att fokusera om de inte får sin dagliga dos. Energidryckerna vande jag mig av med efter min utmattning förra året, men kaffet däremot … Jag har försökt sluta vid flera tillfällen, det senaste försöket var hösten 2016, och det var en vecka som jag och mina stackars kollegor sent kommer att glömma, haha! Jag har lagt ner mycket jobb på mitt välmående de senaste månaderna och jag känner mig äntligen redo för att ta tag i min koffeindemon. Eller ja, så redo som jag någonsin kommer att bli. För mig handlar det här mer om den inre utmaningen än om själva kaffet.


Vi tar det från början, hur fungerar egentligen koffein?
Adenosin är en neurotransmittor, dvs en signalsubstans, i det centrala nervsystemet. När adenosin binder till sina receptorer sjunker blodtrycket och tröttheten stimuleras, vilket hjälper oss att komma ner i varv. Koffeinmolekylen är uppbyggd på ett sätt som liknar adenosinmolekylen, och dessa två konkurrerar om samma receptorer. När koffein binder till receptorerna blockeras trötthetskänslorna och vi upplever en känsla av ökad energi. Kroppen svarar med att utsöndra kortisol och adrenalin (stresshormoner) vilket höjer blodtrycket och ökar hjärtfrekvensen. Problemet med vårt kontinuerliga kaffedrickande är att vi återkommande blockerar det lugnande adenosinet från att fästa på receptorerna. Cellerna reagerar med att bilda fler receptorer för att ge adenosin mer utrymme, vilket leder till att vi behöver mer koffein för att uppnå samma uppiggande effekt. Plötsligt krävs en hel kanna kaffe för att få samma energiboost som en kopp brukade ge oss.

Jag älskar kaffe. Jag älskar smaken, doften, och att dela en kopp med mina vänner. Mitt mål är att begränsa mitt slentrianmässiga kaffedrickande och på så sätt kunna dra nytta av kaffets fördelar när jag behöver dem. Jag kan garantera att jag kommer att ångra det här beslutet, jag kommer att fuska och jag kommer att ha brutal huvudvärk – men jag ser fram emot den inre resan! På söndag lägger jag upp en detaljerad plan här på bloggen för hur jag kommer att gå till väga, alla som vill göra mig sällskap är välkomna. Gå med i facebookgruppen så stöttar vi varandra där! Bakgrunden till detta påhitt är att jag upplever att kaffe triggar min ångest, och den gör jag vad som helst för att lära mig att hantera. Jag ger till och med upp kaffe om det är vad som krävs.

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply
    Jannike Hempel
    februari 28, 2018 at 8:57 e m

    Nej att sluta med kaffe är minsann mkt svårare än man tror..
    Jag får sån sjuk abstinens om ja råkar miss kaffet på morgonen eller kvällen. Sprängande huvudvärk är värsta symptomet..
    Och när huvudvärken kommer panik dricker jag kaffe så fort jag får chansen.
    Ska vi iväg en kväll måste jag alltid kolla om vännerna har kaffe hemma.. Annars tar jag med mig eget. Rätt sjukt i know… 😂
    Men att sluta med kaffe är för mig jobbigare än nikotin.
    Jag försöker dra ner så mkt jag kan utan att behöva sluta helt. Det e ju så gott.. 😮
    Stark av dig om du klarar det!! 😍🙌

    • Alexandra Öhrlund
      Reply
      Alexandra Öhrlund
      februari 28, 2018 at 9:08 e m

      Hej Jannike, tack för din kommentar! Jag känner samma sak, sprängande huvudvärk och illamående är värst för mig. Hur har du gjort för att trappa ner? Tar gärna emot dina tips! Jag skriver ett inlägg som kommer upp på söndag om hur min avvänjning kommer att se ut 🙂 Kram!

  • Reply
    charlotte
    mars 1, 2018 at 3:24 e m

    Heja dig Alexandra! Jag tycker du är grym. Jag var utan koffein en sommar och första dagen runt kl 15 slog det till hos mig med den sjukaste huvudvärken jag någonsin haft. Dagen efter mådde jag hur bra som helst och sen körde jag på utan att sakna kaffe (dricker 3 koppar varje dag annars). Hur länge tänker du vara utan koffein? kram charlotte

    • Alexandra Öhrlund
      Reply
      Alexandra Öhrlund
      mars 1, 2018 at 8:22 e m

      Hej Charlotte, tack för din kommentar! När jag försökte sluta förra gången mådde jag precis som du skriver nu, huvudvärken var brutal och jag hade svårt att fokusera på jobbet. Jag har nu varit utan i lite mer än ett dygn (förutom en matcha latte på flygplatsen tidigare idag) och mår till min stora glädje väldigt bra! Syftet är främst att ta makten över vanan, och dessutom tycker jag att det är väldigt intressant att se hur kroppen reagerar 🙂 Jag lägger upp min plan i ett separat inlägg på söndag så får du veta mer. Kram!

  • Reply
    Summan av kardemumman: Hur gick det med mitt kaffedrickande? - Alexandra Öhrlund - I am ready
    maj 7, 2018 at 4:11 e m

    […] har gått ett par veckor sedan jag bestämde mig för att skära ner på mitt kaffedrickande, kommer du ihåg? Målsättningen var att begränsa mitt slentrianmässiga kaffedrickande, och på så sätt kunna […]

  • Leave a Reply