Monthly Archives

juni 2018

Hälsa Personlig utveckling

Den blomstertid nu kommer – brevet till Marie

Den blomstertid nu kommer - brevet till Marie

”Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor. Nu nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror…” I morgon är det skolavslutning och vår grymma tjej går ut 6:an. Jag sitter vid min dator och tårarna rinner längs med kinderna när jag som bäst försöker författa ett brev till Toves lärare Marie. En fantastisk pedagog och människa som verkligen gjort skillnad för vårt barns utveckling, både socialt och kunskapsmässigt. Hon tillsammans med många andra vardagshjältar som finns därute i våra skolor och lägger ner sin själ i att jobba med det bästa vi har – våra barn – förtjänar uppskattning och det de gör kan inte värderas nog. Jag är så tacksam.

En resa mot alla odds

Toves skolgång har varit en resa på många sätt. Hon har fått kämpa mot både läs – och skrivsvårigheter, mobbing och varit hårt drabbad av sjukdom med periodvis hög frånvaro. Att säga att vi varit oroliga är en underdrift. När ditt barn får vredesutbrott från ingenstans som 8-åring och till slut skriker rätt ut att hon inte vill leva längre för att ingen tycker om henne. Då är det ingen lek. Det är nog ett av de värsta ögonblicken i mitt liv när jag insåg att min älskade unge mådde så dåligt och inte hade det bra i skolan. Hur hade vi kunnat missa det?

Två skolbyten, lärare som lyssnar och tar tag i saker, grymma speciallärare och en unge envis som synden gjorde susen. Tove går ut 6:an med godkända betyg i ALLA ämnen, ALLA, och bättre än så i ett flertal. Ett barn som låg så långt efter när hon började 3:an att hennes dåvarande lärare ifrågasatte om hon var rätt placerad. Utredningar visade på dyslexi och undermålig undervisning med stora kunskapsluckor. Det var Toves utgångsläge som 9-åring. Var hade hon varit idag utan ett antal ”änglar utan vingar” och en kämparglöd utav sällan skådat slag!?

Bästa Marie – this is for you

Och en av dem som betytt allra mest är Marie. Toves lärare på mellanstadiet. Att höra min dotter 4 år senare säga ”Jag vill inte sluta skolan i morgon mamma. Jag kommer att sakna alla så mycket men mest av allt kommer jag att sakna Marie”. Den känslan går inte att beskriva och jag drar en suck av lättnad ända nerifrån fötterna över att det gick så jäkla bra ändå efter allt som varit. Så bästa Marie – this is for you:

Bästa Marie, hur fasen ska jag få ner med ord hur mycket du har gjort och betytt för vår tjej, för oss som föräldrar. Jag minns än idag när Tove kom hem efter första dagen på nya skolan och utbrast:

”Fröken är underbar mamma. Hon har inte behövt höja rösten en enda gång”.

Nej Marie, du behöver inte höja rösten. Du har ett lugn, en trygghet och pondus som talar för sig själv. Ungarna följer dig ändå, för att DU är DU.

För dig är ingenting omöjligt. Det finns inga hinder utan bara lösningar. Du är så trygg i din roll att du utan att blinka hänger med i ungarnas idéer och förslag. Klassrummet är allas arena. Inte bara din för att du är den vuxne och pedagogen.

Du ser alla och lyfter deras styrkor, finns för eleverna och bryr dig genuint om deras utveckling och välmående. Inte bara deras kunskapsinhämtning utan även hur de växer som människor.

Från en flicka med självförtroendet i botten som kände att hon inte kunde någonting, som grät varenda gång läxorna skulle göras har vi fått en dotter som säger ”jag kan det här”, som stolt visar upp sina prov och betyg med glittrande ögon Som tar tag i läxorna och t om har börjat läsa böcker. Som har vänt sina tunga erfarenheter till att hjälpa andra och vara den som uppmärksammar alla som sitter ensamma på rasterna. Med näbbar och klor står upp för ”de svaga och utsatta”, drömmer om att bli polis och få stå på stora scener och uppträda. Som njuter av att vara den hon är.

Tiden är slut när vi får höra ”Marie säger”, ”Marie tycker” varenda dag men vet du – det avtryck du gjort i vår dotters liv, den förebild du har varit kommer att följa henne livet ut. Bättre avstamp inför högstadiet och nya utmaningar kunde hon inte ha fått och för det är vi dig evigt tacksam.

Tack för den här tiden Marie <3

Och till min älskade Tove – fortsätt vara ditt fantastiska jag, ta ingen skit, dröm stort och sikta mot stjärnorna. Jag är så stolt att jag spricker. I morgon gråter vi i kapp du och jag.

Den blomstertid nu kommer - brevet till Marie

Grattis älskade unge till din enorma prestation senaste åren. Du är min hjälte <3

 

 

Familjeliv

På Pinchos med familjen Cirkus eller var det Cringe?

Idag fyller Pär 45 år och vi passade på att ta med oss våra två yngsta trollungar till Pinchos som precis har öppnat i stan. Restaurangens cirkustema kändes mer än passande när familjens scenstjärnor skulle dansa, sjunga och framföra sketcher runt matbordet. Hur ett 8-årigt barn bara inte kan sitta still i mer än två minuter är högst intressant samtidigt som snart 13-åringen tycker att allt som sker är ”cringe”. Vad betyder det liksom?!

Det är party när Challe går på restaurang. Flaggan i topp och fart från början till slut. Han satt mer under bordet än i soffan. Vår yngsta är egentligen ett så kallat ”lugnt barn” men ibland spårar även han totalt. Kan det bero på dubbla munkar på skolutflykten och tårta till mellis för att pappa fyller år?! Nej, någon efterrätt fick han definitivt inte trots monotont tjat. Vet ingen som så envist kan upprepa samma fras i timmar om så ”jag vill ha glass”…”jag vill ha glass”…

Hur var det nu med cringe?

Jo, cringe är något som är mer än pinsamt. Det är verkligen obekvämt gånger hundra. Att ”dabba” tex, det år såååå cringe säger Tove? Men vänta nu? På min tid betydde dabba sig att man gjorde bort sig och cringe betyder ju pinsamt så hur går det ihop? Nej, nej dabba är en gest. Kära nån, häng med lite nu va!

”Dabba” är Challes paradgren. Men nej, ”cringe” tycker syrran. 

Happy familjebilder är ”all fake”

Låt oss slå hål på alla happy familjebilder på sociala medier en gång för alla. Jag menar som i att en familj med X antal barn sitter så där trivsamt stilla runt ett middagsbord. Där ingen pratar i mun på den andra eller kastar sig fram och skriker ”jag har inte fått någon uppmärksamhet på hela dagen. Jag får aldrig någon uppmärksamhet”. Pappan i familjen ger mamman ångestfyllda blickar och ber vädjande om att få prata till punkt. Det är ju ändå hans födelsedag och han har köpt en ny putter för födelsedagspengarna som han han gärna vill berätta mer om för en måttligt road publik. Mamman å sin tur är rejält övertrött efter en tids påfrestningar av olika slag och skrattar hysteriskt åt det mesta som pågår. Hon har ingenting till övers för pappans tysta rop på hjälp när sonen återigen försvinner in under bordet och vår beställning på något sätt lyckats bli gånger 3 och servitören springer fram och tillbaka med mat som vi inte har beställt.

Pappan lutar sig till slut bakåt i soffan och andas med lugna djupa andetag samtidigt som han smuttar på sin öl. Han får ögonkontakt med den fnittrande mamman och i samförstånd skakar de på sina huvuden.

”Grattis Pär på födelsedagen” säger hon och när han äntligen får ”taltid” skyndar han sig att säga ”jo du vet min nya putter, såg du den?” Mamman gör en dab och säger ”du är så cringe”.

Kramar från coachen

På Pinchos med familjen Cirkus eller var det Cringe

En utekväll på Pinchos för att fira lite. God mat och bra service.

På Pinchos med familjen Cirkus eller var det Cringe?

Herr och Fru Ström poserar bland bladverken i vackra Stadsparken på hemvägen. Även det krävde sin insats när Tove tyckte att ”pappa står ju bara där” eftersom han givetvis inte är lika fotovan som bloggerskan, skribenten, instagramfreaket och linslusen Fröken Fearless! Men det blev ju rätt bra ändå tycker jag 😉 Foto: Tove Ström