Okategoriserade

Semesterveckan – veckan då jag kom till insikt om mina problem!

Semesterveckan - veckan då jag kom till insikt om mina problem!

”Huston we have a problem”, eller snarare jag har ett problem/bekymmer. Hur mycket jag än vill så har jag jättesvårt att koppla av när jag är utomlands och det beror på tidigare traumatiska upplevelser. Den första traumatiska upplevelsen var när jag var med om en jordbävning i Kalifornien 1992 då jag var endast 11 år gammal. Den andra var när jag befann mig ca tre kvarter ifrån Breiviks bomb i Regeringskvarteren i Oslo 2011. Den senaste upplevelsen som jag har i bagaget är ännu en jordbävning, nämligen i Turkiet 2014. Dessa tre händelser har gjort att jag intar en katastrofberedskap så fort jag är utomlands vilket sedermera gör att jag har svårt att koppla av. Ingela, you have a problem!

Semesterveckan - veckan då jag kom till insikt om mina problem!

Moment of clarity! Efter ännu en natt med taskig sömn så är det bara att inse att problemen måste bearbetas

Fantastisk ledighet

Veckan i Turkiet var fantastisk. Den bjöd på kärlek, familjemys, sol, bad, värme, otroligt god mat samt gott att dricka. Erkännas ska dock att jag endast tränade en dag under hela semesterveckan! Jag försökte istället fokusera på avkoppling och minimerande av den stress som jag hade samlat på mig under bröllopsveckan. Jag lyckades att få ner stressnivåerna och känner mig nu mer harmonisk än innan avfärd. Dock inser jag att jag måste göra något åt min oförmåga att släppa vad jag har varit med om förr om åren!

Semesterveckan - veckan då jag kom till insikt om mina problem!

Här togs den bristande nattsömnen igen

Jordbävning 1

Jordbävningen (med en magnitud på 7.3) i Kalifornien inträffade om natten när jag och min kusin vistades hos nära vänner till vår familj i San Diego. Jag var 11 år gammal och var på min första utlandsresa utan mina föräldrar. Jag vaknade på natten av att hela huset skakade samt att hundar skällde hysteriskt och att ljudet från billarm ljöd i hela området. Som 11-åring så hade jag ingen aning om vad detta var samt heller inte om det var farligt/ofarligt. Jag minns att jag ringde till mamma och pappa dagen därpå och bad om att få flyga hem. Detta var såklart inte möjligt eftersom det skulle kosta en halv förmögenhet, så de efterföljande 14 dagarna blev dagar med minimalt med sömn och att kunnat njuta av att befinna sig i staterna.

Bomben i Oslo

2011 gick jag och Jack som då var mindre än ett år gammal på Karl Johan i Oslo och shoppade. Jag hade börjat röra mig uppåt regeringskvarteret när jag plötsligt hör en enormt hög smäll samt ser poliser/väktare som springer i riktning mot en stor rökpelare. I samma stund som folk pekar och skriker ”det är terror, det är terror” så inser jag att jag måste ta Jack och springa lång bort från detta. Jag springer i motsatt riktning samt försöker att få tag på min bror som bor i närheten.

Efter mycket om och men så lyckas jag med darriga fingrar slå rätt nummer och blir 30 sekunder innan att avspärrningarna sätts upp hämtad av brorsan. Jag har ALDRIG sett någon få in en barnvagn så snabbt i en bil någonsin. Jag minns än idag hans oroliga blick samt hur han kastade in mig, Jack och vagnen i bilen. Jag minns också lättnaden i hans ansikte när vi såg avspärrningarna dras för bakom oss när vi lämnade centrum.

Jordbävning 2

När jag och Kasper var på vår första utlandsresa tillsammans i Turkiet 2014 så hade jag berättat om min oro och rädsla för jordbävning samt att jag hade en ”utrymningsplan” om så skulle ske. Mycket riktigt, tre dagar in på vår resa så börjar hotellet vid kl 01 att skaka. Jag flög upp ur sängen, spände blicken i Kasper, och sa ”NUUUU”!! Jag rusade ner för hotellets trappor och landade tre våningar längre ner hos en personal som var tämligen obrydd. De menade på att detta var vardagsmat i Turkiet, men för mig var det som att bli tillbakakastad till 1992.

Semesterveckan - veckan då jag kom till insikt om mina problem!

Fantastisk kvälls-vy

Konsekvenser

Jordbävningen i Kalifornien 1992 och Side/Turkiet 2014 inträffade på natten och har gjort att jag har svårt att sova om nätterna när jag är utomlands. Jag kan ligga vaken i flera timmar och ”vänta” på att det ska bli en jordbävning eller att ljudet av billarm och skällande hundar skall sätta igång som en reaktion på att ett jordskalv äger rum. Bomben i Oslo har gjort att jag är extremt känslig för höga och plötsliga ljud samt att jag i alla offentliga miljöer studerar människors beteenden samt vart jag har närmsta nödutgång. Ett exempel på detta var att jag under denna semestervecka höll koll på hotellets personal och badvakter för att se om de reagerade på ett ”onormalt” sätt eller intog någon form av krisberedskap.

Detta beteende hos mig avtog knappast efter att jag häromnatten vaknade av att sängen gungade lite lätt. Jag lyckades somna om, men fick senare under dagen veta att det hade varit en jordbävning under natten med en magnitud på 4,9 16 mil från vårt hotell.  Efter denna natt var oförmågan att koppla av total.

Även om jag och min man har haft en fantastiskt fin vecka tillsammans där vår son har kunnat njuta till fullo av sina föräldrar så förstår jag att jag måste ta tag i mina bekymmer. Jag kan inte spendera mina kommande semesterresor med en ständig oro för vad som eventuellt skulle kunna ske.

Hej och hå vilket långt, ärligt och semi-dystert inlägg det här blev. Nästa inlägg blir dock betydligt muntrare då det kommer att avse del 2 från bröllopet.

Semesterveckan - veckan då jag kom till insikt om mina problem!

Även om ryggsäcken behöver tömmas och bearbetas så är jag enormt glad och lycklig över att ha haft en sådan fin vecka tillsammans med lilla familjen!

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply