Monthly Archives

oktober 2018

Okategoriserade

Reims/Frankrike – Resan som mot alla odds ändå blev av

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Att resa bort från vardagen och verkligheten och kliva in en en bubbla skyddad från allt vad detta innebär. Man kan säkert kalla det för en verklighetsflykt och det var precis vad det blev. En flykt till champagnens och de kulinariska upplevelsernas förlovade land. Även om min hårddisk (läs: huvud) har varit fullpackad på senaste tiden så gjorde denna resa att jag kunde koppla av samt fylla på med fina minnen och underbara upplevelser. Nedan följer en resa bland champagne, klaustrofobiska tunnlar och gudomlig mat.

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Champagne, avkoppling och tid till eftertanke.

Tunnelvandring och klaustrofobi

Vi hade två stycken provningar och guidade visningar inbokade på denna resa, på Mumm och Taittinger närmare bestämt. Av någon anledning så gick fredagens visning och tunnelvandring (14 meter under jord) på Mumm utan bekymmer, dock fick jag avbryta lördagens guidning nere i Taittingers tunnlar. På Mumm hann inte klaustrofobin ta över och jag tänkte inte så mycket på att jag befann mig så lågt ner. På lördagen var jag ytterst medveten om detta samt kunde heller ej hindra katastroftankarna att ta grepp om mig. Att tunnlarna har stått intakta trots yttre påfrestningar från bl.a. andra världskrigets bomber räckte inte som argument för mig. Marken gungade och jag kände mig så instängd. Men en sak har jag lärt mig; att inte plåga sig i onödan samt att inte tvinga sig till att göra sådant som man mår dåligt av.

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Solhäng efter avbruten tunnelvandring på Taitttinger

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Tunnelvandring bland champagneflaskor

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Dåtidens lagringskärl

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Föreläsning kring framställningen av champagne och vikten av korrekt lutning

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Museum 10 meter under jord

Frihet och champagneprovning

Med anledning av det så avbröt jag vandringen till förmån för strålande sol, frisk luft och 22 grader på Taittingers fantastiska innergård. När gruppen (och Kasper) kom tillbaka så bjöds det himmelsk champagneprovning. I samma stund som första provsmaket så försvann alla tankar på katastrof och elände. Givetvis så gick passade vi på att köpa champagne med oss från båda provningarna. Faktum är att vi har bestämt oss för att champagne är något som vi ska samla på tillsammans. Jag samlar på mig vin, främst från Spanien och Italien, och Kasper på rom från länder som jag inte har en aning om. Champagne är dock något som vi båda uppskattar och fr.o.m. nu skall detta samlas på, tillsammans. Ja jag vet att det fordrar en kyld och mörk miljö, så nu ska jag försöka leta rätt på en prisvärd vin/champagne-kyl…

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Mumm i solnedgång

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Mumm´a kardemumma!

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Flaskor och/eller konstverk på Taittinger

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Champagne från Taittinger

Mat mat mat

På helgens matlista så hade jag skrivit upp anka, ostron, sniglar, fransk löksoppa och baugette. Jag har ätit samtliga förr och ville absolut äta detta igen. Jag och Kasper hade bestämt att shopping var sekundärt på denna resa, till förmån för sittande på caféer och restauranger. Vi skulle m.a.o. ha kulinariska- och miljöupplevelser snarare än shoppinglycka! Detta lyckades vi utmärkt med. Vi har ätit gudomlig mat samt druckit champagne till varje måltid (utom frukost).

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Ostron – himmelskt gott!

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Vitlöksgratinerade sniglar

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Anka!

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Den givna Franska Löksoppan

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Mellanmål; kaffe och champagne

Det finns mycket mer att skriva om denna resa, men det skulle bli ett extremt långt inlägg i så fall. Det jag dock kan avsluta med är att vi har bestämt oss för att i framtiden åka tillbaka, men innan dess ska vi besöka kärlekens stad – Paris. När denna resa blir får framtiden utvisa men förhoppningsvis redan till våren.

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Reims i vacker höstskrud

Reims/Frankrike - Resan som mot alla odds ändå blev av

Mitt fantastiska resesällskap tillika champagneuppskattande make<3

 

 

Okategoriserade

Fotografering på fotografiska

Fotografering på fotografiska

Att få vara med på en photoshoot på självaste Fotografiska museet måste vara något av en dröm som blir sann! Aktiviteten var tillsammans med I am ready och i samarbete med Olympus och Stadium. Vilken dag, vilka fantastiska miljöer och vilken avkopplande atmosfär. 

Fotografering på fotografiska

Känns fortfarande overkligt att JAG har varit där, OCH blivit fotograferad!

Kontraster

Kontrasterna mellan lugnet hemma i byn och den puls och aktivitet som råder när man hoppar av tunnelbanan vid Slussen var minst sagt påtaglig. Nog för att jag gillar tempo och puls, men röran som är vid slussen i och med ombyggnationen är lite mer än vad jag uppskattar. Dock var promenaden längs Stadsgårdskajen precis det lugn som jag behövde! Slås varje gång jag går där av hur otroligt vackert Stockholm är och hur lyckligt lottad jag är som bara bor två timmar därifrån.

Fotografering på fotografiska

Filmning in action, med ljuvliga Stadsgårdskajen utanför fönstret

Släppa kontrollen

Lika mycket som jag uppskattar att ha kontroll så njuter jag av de tillfällen där jag helt kan släppa kontrollen. Detta kunde jag göra igår eftersom allt var riggat, planerat och ordnat. Kläder hade vi fått från Soc och Stadium – Join the movement, sminkade gjorde duktiga Sofia Sjöberg och fotade gjorde Pavel Maira. Dessutom svepte en filmkamera (bärandes av Sebastian) runt lokalen non-stop vilket gjorde att man under hela dagen fick undvika näspetning eller osmickrande hakvinkel (läs: dubbelhaka). För att hjälpa en halvt oerfaren lantis så fanns dessutom Mårten och Malin Nylén med i bakgrunden och coachade vilket undertecknad tacksamt tog emot. Olympus var också med hela dagen med sitt fulla register av kameror samt gav mig även möjligheten att klämma och känna på olika tillbehör till min grymma Olympus Pen.

Fotografering på fotografiska

Först sätta på sig träningskläder från Soc, sen sätta på sig ansiktet

Fotografering på fotografiska

Taktiksnack med coach Mårten

Fotografering på fotografiska

En snabb titt på det häftiga resultatet

Resultatet av dagen

Dagen var fantastisk och bilderna (som jag kommer visa mer av sen) blev suveräna. I am ready-gänget är en underbar skock människor som får den här landet-morsan att slappna av trots att osäkerheten och orutinen smyger sig på emellanåt. Känslan kan närmas beskrivas som en enda stor familj. Och även om jag inledningsvis var tveksam till att alltid kramas när man träffas/skiljs åt så tycker jag att det är rätt mysigt numera.

Dagar likt dessa både ger och tar energi, så redan på tåget på väg hem mot byn slocknade jag. När sen sköna soffan med varma fleecefilten stod till förfogande så somnade jag innan ens ha kommit till första reklampausen i Bonde söker fru.

Med denna summering till handlingarna så gör jag mig nu redo för att spendera helgen i Reims – Champagne. Det har inte varit helt självklart att vi skulle ta oss iväg på denna bröllopsresa, men efter MYCKET om och men så åker vi. Fokus för helgen blir aktiv vila samt att njuta av omgivningarna (som förmodligen slår allt annat som jag har sett och upplevt).

Mitt slutord på detta inlägg blir som av en händelse; Le Champagne c’est la vie (Champagne är livet) och Au revoir (Adjö).

Fotografering på fotografiska

Team I am ready! Känner mig lyckligt lottad över att få vara en del att detta fantastiska gäng!

Okategoriserade

Min resa i Aftonbladet Söndag och hur jag vill fortsätta att inspirera

Min resa i Aftonbladet Söndag och hur jag vill fortsätta att inspirera

För några veckor sedan blev jag intervjuad av Aftonbladet söndag om min viktminskningsresa tillsammans med Mårten Nylén och Viktklubb och igår kom magasinet ut. 

Min resa i Aftonbladet Söndag och hur jag vill fortsätta att inspirera

 

Framgången låg i enkelheten

Jag är mer än nöjd med reportaget och jag tycker att de fokuserade på ”rätt” saker. I intervjun ville jag försöka få fram att min resa har utgått ifrån att det skall vara så enkelt och okomplicerat som möjligt för att vara genomförbart. Jag visste att om maten och träningen skulle vara för komplicerad samt inte möjlig att anpassa till familjelivet så skulle risken vara stor att jag lade av. Att äta regelbundet och hälsosamt samt att ägna mig främst åt promenader som träningsform var mina framgångsfaktorer. Svårare än så behöver det alltså inte vara!

Min resa i Aftonbladet Söndag och hur jag vill fortsätta att inspirera

Fortsätta att inspirera

Med min resa, mitt instagramkonto, min blogg och med reportage likt dessa så vill jag inspirera andra till att göra en livsstilsförändring. Jag vill också visa att det inte fordras komplicerade och krävande insatser i form av kostprogram och/eller avancerade träningsformer/upplägg. Resan är också fullt möjlig även om man bor en bit från storstan samt om man har en fullspäckad vardag bestående av arbete och familj.

I artikeln berättar jag också om att många har hört av sig och frågat om jag skulle kunna hjälpa/stötta andra i liknade situation. Jag har även fått förfrågningar om jag skulle kunna komma och berätta mer/föreläsa om min resa. Planen framöver är att försöka utveckla detta som nästa steg i att inspirera och stötta andra i sin livsstilsförändring.

Min resa i Aftonbladet Söndag och hur jag vill fortsätta att inspirera

Foto: Marcus Järvinen, Magnus Liam Karlsson, Viktklubb och Saga Beglund

Träning

Träningskläder: Sätt färg på träningen

Träningskläder: Sätt färg på träningen

Från att ha använt träningskläder som härstammar från tidigt 2000-tal och som varierade i 10 nyanser av svart (beroende på hur många tvättar plagget hade fått utstå) till att nu utforska hela färgpaletten i någorlunda modern design. 

Träningskläder: Sätt färg på träningen

Träningskläder: Sätt färg på träningen

Denna grymma träningströja/jacka har i princip regnbågens alla färger i sitt mönster. Foto: Malin Nylén

Jag har under en lång tid varit av den åsikten att jag kan lika gärna träna i mina slitna ”Jazzzbyxor” anno 90-tal samt ett svart välanvänt linne, jag kommer ju ändå bara svettas ner kläderna. Jag har dessutom alltid tänkt att jag klär mig samt tränar för min egen skull, vad jag tränar och hur jag ser ut har ingen annan på gymmet med att göra. MEN, jag har kommit underfund med att det är rätt kul med färgglada kläder även på gymmet. Dock bryr jag mig fortfarandet inte ett skvatt om vad de andra på gymmet tycker om min outfit.

Träningskläder: Sätt färg på träningen

Träningsoutfit back in the days…men skosnörena var iaf piffiga;-)

Flera uppsättningar

Eftersom träningen är relativt regelbundet förekommande så behövs det ett antal uppsättningar. Det funkar liksom inte att snurra på ett set, det skulle då komma att lukta gammal farbror (vilket iofs får mig att tänka på min underbara morfar) väldans snabbt. Så med anledning av det så har jag varit tvungen att ge mig ut i butik och införskaffa några nya brallor och toppar å då föll valet faktiskt på färgglatt.

Träningskläder: Sätt färg på träningen

Jackan som funkar på såväl vovve-promenaden som på löprundan! Foto: Malin Nylén

Moderna funktioner

Jag skulle kunna hävda att de nya färgglada kläderna inte har någon påverkan på själva träningen, men jo det har de faktiskt haft. Nya, moderna, kläder har finfina funktioner har jag uppmärksammat, såsom material som andas till ficka för skåpnyckeln. För mig som svettas som en tok vid träning så är klädernas andningsfunktion en fantastisk uppfinning. Jag slipper få en strid ström av svett ner i ögonen och jag slipper känslan av att bli kvävd av tröjan som nästintill är tillverkad av galon.

Summan av kardemumman är att det är kul med färgglada kläder och det är underbart att träna i plagg som inte suger åt sig svett likt en svamp!

Träningskläder: Sätt färg på träningen

Foto: Malin Nylén

Okategoriserade Träning

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog ”good enough” vägen?

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog "good enough" vägen?

Jag vill göra exemplariskt ifrån mig på jobbet, jag vill springa (och inte gå) hela min runda, jag vill skriva ett klockrent blogginlägg, jag vill att maten ska vara en kulinarisk sensation etc. Jag är en ”allt eller inget/0 eller 100”-människa som har haft svårt att hitta ett mellanläge som jag kan acceptera för mig själv. Detta har slitit mer än jag har velat inse. Nu har jag dock hamnat i ett läge där jag har insett att det är ok med ”good enough” samt att det inte måste vara perfekt eller exemplariskt hela tiden!

Slut på bränsle

Jag minns mycket väl ett träningspass tillsammans med Mårten Nylén i våras då kroppen hade slut på bränsle. Jag hade träna hårt dagen innan passet samt inte återhämtat mig och heller ej fyllt på med ny energi. Jag stod ut i ca 15 minuter innan jag höll på att svimma. Såklart avbröt vi passet, men jag brottades oerhört med frustrationen kring att jag inte hade klarat av att prestera på topp (samt även ett dåligt samvete för att jag hade ”slösat bort” Mårtens tid). När Mårten förklarade för mig varför det blev som det blev så insåg jag att huvudet ville en sak, men kroppen något helt annat. Den behövde vila/återhämtning, påfyllnad av nytt bränsle samt finna en balans med lagom med träning.

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog "good enough" vägen?

Intag av bränsle under övervakning av självaste Mårten

Prestera på topp

Som i de allra flesta fall, men i synnerhet avseende träning och på jobbet så vill jag prestera på topp. Jag har svårt att göra något halvdant och går istället ”all in” på såväl löprundan som med rapporten som skall lämnas in på jobbet. Om det blåser motvind så tar jag bara i lite hårdare för att inte behöva ge upp. Till sist tar energin slut och då tvingar kroppen mig att avbryta, trots att huvudet är i fortsatt fighting-mode. Jag har gått på sån här nit förr och borde veta att det inte funkar att alltid köra på i 100, men sent skall syndaren vakna… Under min 90-dagarsresa lärde Mårten mig vikten av balans i livet, och de lärdomarna dammar jag av nu.

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog "good enough" vägen?

En steg i rätt riktning för att återfå balansen

Nu: Good enough

Jag har dragit ner avsevärt på tempot, kraven och prestationerna senaste veckorna, men det tar tid för huvudknoppen att acceptera en ”good-enough”-nivå. Eftersom de högra kraven spänner över så många områden så tar det tid att växla ner, men jag har i alla fall påbörjat arbetet. T.ex. så bestämde jag mig idag för att traska runt (istället för att springa) 6-km-rundan samt fick då även möjligheten av att insupa den fantastiska höstmorgonen. Jag lever ju under devisen att ”den bästa motionen är den som blir av”, så istället för att kuta på i 100 eller slappa på skönaste soffan så känner jag mig nöjd och belåten med att ha tagit en morgonpromenad. Jag har också sänkt ambitionerna avseende matlagning. Så länge den är god och hälsosam så är den ”good enough”, den behöver inte vara vacker eller låta smarrig i andras öron.

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog "good enough" vägen?

 

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog "good enough" vägen?

Vy från morgonens ljuvliga runda

Åter till balansen

Jag vet att det är fullkomligt omöjligt att leva i ett 100-läge för resten av livet, så därför är det tillbaka till balansen som gäller. Kraven skall sänkas, sömntimmarna skall bli fler, maten skall vara fortsatt hälsosamt och träningen skall vara på en lagom-nivå, varken mer eller mindre.

Summa sumarum; jag är inte mer än människa, och även om jag borde veta bättre så kan även jag snubbla till ibland. Men upp och hoppa igen, för den här gången faller jag inte ner i noll-läge, däremot skall jag finna ett mer mänskligt mellanläge!

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog "good enough" vägen?

Mina fyra juveler som aldrig kräver mer än att det jag gör är good enough!