Okategoriserade Träning

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog ”good enough” vägen?

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog "good enough" vägen?

Jag vill göra exemplariskt ifrån mig på jobbet, jag vill springa (och inte gå) hela min runda, jag vill skriva ett klockrent blogginlägg, jag vill att maten ska vara en kulinarisk sensation etc. Jag är en ”allt eller inget/0 eller 100”-människa som har haft svårt att hitta ett mellanläge som jag kan acceptera för mig själv. Detta har slitit mer än jag har velat inse. Nu har jag dock hamnat i ett läge där jag har insett att det är ok med ”good enough” samt att det inte måste vara perfekt eller exemplariskt hela tiden!

Slut på bränsle

Jag minns mycket väl ett träningspass tillsammans med Mårten Nylén i våras då kroppen hade slut på bränsle. Jag hade träna hårt dagen innan passet samt inte återhämtat mig och heller ej fyllt på med ny energi. Jag stod ut i ca 15 minuter innan jag höll på att svimma. Såklart avbröt vi passet, men jag brottades oerhört med frustrationen kring att jag inte hade klarat av att prestera på topp (samt även ett dåligt samvete för att jag hade ”slösat bort” Mårtens tid). När Mårten förklarade för mig varför det blev som det blev så insåg jag att huvudet ville en sak, men kroppen något helt annat. Den behövde vila/återhämtning, påfyllnad av nytt bränsle samt finna en balans med lagom med träning.

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog "good enough" vägen?

Intag av bränsle under övervakning av självaste Mårten

Prestera på topp

Som i de allra flesta fall, men i synnerhet avseende träning och på jobbet så vill jag prestera på topp. Jag har svårt att göra något halvdant och går istället ”all in” på såväl löprundan som med rapporten som skall lämnas in på jobbet. Om det blåser motvind så tar jag bara i lite hårdare för att inte behöva ge upp. Till sist tar energin slut och då tvingar kroppen mig att avbryta, trots att huvudet är i fortsatt fighting-mode. Jag har gått på sån här nit förr och borde veta att det inte funkar att alltid köra på i 100, men sent skall syndaren vakna… Under min 90-dagarsresa lärde Mårten mig vikten av balans i livet, och de lärdomarna dammar jag av nu.

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog "good enough" vägen?

En steg i rätt riktning för att återfå balansen

Nu: Good enough

Jag har dragit ner avsevärt på tempot, kraven och prestationerna senaste veckorna, men det tar tid för huvudknoppen att acceptera en ”good-enough”-nivå. Eftersom de högra kraven spänner över så många områden så tar det tid att växla ner, men jag har i alla fall påbörjat arbetet. T.ex. så bestämde jag mig idag för att traska runt (istället för att springa) 6-km-rundan samt fick då även möjligheten av att insupa den fantastiska höstmorgonen. Jag lever ju under devisen att ”den bästa motionen är den som blir av”, så istället för att kuta på i 100 eller slappa på skönaste soffan så känner jag mig nöjd och belåten med att ha tagit en morgonpromenad. Jag har också sänkt ambitionerna avseende matlagning. Så länge den är god och hälsosam så är den ”good enough”, den behöver inte vara vacker eller låta smarrig i andras öron.

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog "good enough" vägen?

 

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog "good enough" vägen?

Vy från morgonens ljuvliga runda

Åter till balansen

Jag vet att det är fullkomligt omöjligt att leva i ett 100-läge för resten av livet, så därför är det tillbaka till balansen som gäller. Kraven skall sänkas, sömntimmarna skall bli fler, maten skall vara fortsatt hälsosamt och träningen skall vara på en lagom-nivå, varken mer eller mindre.

Summa sumarum; jag är inte mer än människa, och även om jag borde veta bättre så kan även jag snubbla till ibland. Men upp och hoppa igen, för den här gången faller jag inte ner i noll-läge, däremot skall jag finna ett mer mänskligt mellanläge!

Allt eller inget, noll eller hundra! Vart tog "good enough" vägen?

Mina fyra juveler som aldrig kräver mer än att det jag gör är good enough!

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply
    Camilla
    4 oktober, 2018 at 07:20

    Gud va jag känner igen mig…. några tips på hur jag sänkt mina krav
    1. Lagar 3 riktiga middagar på söndag som får räcka som middag och lunch må-to resonerar att det är vällagade och bra mat än att varje dag småhandla och bara få till halvbra mat
    2. Promenixar varannna dag 60min i bra fart, kan på helgen bli lite styrka hemma.
    3. Går till sängs 21:30

    Har kört så här sedan mitten på september och gud så mycket bättre jag och familjen mår.

    Lycka till!!
    och du vi livet är så mkt mer än att bara ha höga krav på sig själv, men det har tagit mig 40år att komma på det 🙂

    • Reply
      Ingela Laméus
      8 oktober, 2018 at 20:09

      Tack så jättemycket Camilla för dina tips!
      Känns skönt att höra att det finns fler som känner igen sig och som har hittat en bra lösning på att minska kraven:-)
      Tack!

    Leave a Reply