Livet

Blodsugare

Lus-Mia

Hua, usch vad jag hatar såna där små snuskiga och äckliga blodsugare. Jag hittade löss på Millie idag, generellt så har vi varit väldigt förskonade. Trots FEM tjejer med långt hår. Men jag upplever att det är betydligt vanligare med löss nu för tiden än i början på 2000-talet när Emma och Sofia var små. Och när jag var liten så förknippades lössen med ”lortiga barn” som Lus-Mia i Madicken.

Så nu har vi kammat, kammat, kammat och behandlat. Jag mailade även Millies lärare, jag kan tänka mig att det finns många föräldrar som väljer att inte informera skolan eller förskolan. Men hur ska vi då få stopp på spridningen?

Imorgon tänker jag i alla fall köpa en sån där ”prevent spray” och spraya i Millies hår varje dag, för jag vet av erfarenhet hur dåliga många föräldrar är på att kolla sina barn. Nu tycker jag att det kliar i huvudet på mig själv och trots att jag har kammat även mitt hår så känner jag mig nojjig. Fy sjutton!

Veckans challenge

Veckans challenge flyter på, idag fyllde jag på kontot med ytterligar en mil så nu är jag uppe i 17 kilometer av de planerade 30 kilometer. Det känns bra och imorgon bitti smiter jag ner till gymmet igen och fyller på med några kilometer till. Får se om jag hinner milen igen, men det är tveksamt, orkar nog inte kliva upp ännu tidigare och behöver komma iväg till jobbet i tid. Idag satt jag i möten på Stadshuset hela dagen, så to-do listan för veckan växte på sig en aning under dagen idag. Har som mål att beta av den imorgon. SEN kan jag ta helg.

Nu ska jag krypa upp i soffan bredvid Magnus och titta på Cirkus Bagge och Wahlgrens Värld. Älskar att titta på sånt som inte kräver så mycket tankeverksamhet just nu. Känner mig smått hjärntrött.

Kram

Jenny

Träning

Fyllt på kontot!

Veckans challenge – kontot

Imorse drog jag ingång veckans challenge (minst tre mil på kontot på söndag) och fyllde på distanskontot med sju kilometer. Jag vaknade upp med en förkylningskänsla i kroppen och en stor blåsa i munnen (åh nej!). Men efter att ha varit uppe en stund och fyllt på med lite energi (en banan och NOCCO) så klev jag in på gymmet i skapligt skön form strax efter klockan halv sex. Min plan var att starta upp i ett lagom tempo och försöka hålla det hela distansen, inga intervaller utan bara en jämn takt. Funkade bra. På torsdag fortsätter jag att öka på kontot och hoppas hinna med milen innan jobbet. Men det hänger på hur tidigt jag orkar ta mig upp.

Livet i övrigt

Livet i övrigt känns bra, tröttheten kommer och går och jag väntar fortfarande på svar från min läkare angående mina värden. Jag hoppas att de var bra och att tröttheten bara är en vanlig hösttrötthet. Jag tänkte ta några dagar ledig på höstlovet och bara fokusera på familjen och mig själv. Jag har ju kört på utan några direkta avbrott sedan i augusti och sista veckorna har varit galet intensiva. Men nu ser det ut att vända (om man ens vågar säga det högt).

Vardagen rullar liksom bara på, eller vad säger du? Ibland hinner man knappt tänka att det är en ny vecka innan det plötsligt är fredag igen.

Nästa vecka ska jag och Sofia på Lifestyle Awards på Grand Hotel Saltsjöbaden, en riktigt lyxig guldkant för förskolechefen från småstaden och jag är så tacksam över att kunna hålla kvar vissa delar av ”mitt andra liv” . Funderar för fullt på vad jag ska sätta på mig! Kanske vi ses?

Fyllt på kontot

Dagens snabba och enkla ”hemmalunch” med wokad sötpotatis, morötter, avokado, halloumi, tofu och en klick hummus.

Kram

Jenny

Träning

Friidrottspäron

Idag började vår karriär som friidrottspäron.  Millie hade sin första träning och var hooked så fort vi klev in i träningshallen. Inga är gladare än vi att få se lite nytt och en annan form av träning efter att ha spenderat största delen av vårt föräldraskap i gympahallen och på innebandy och fotbollsmatcher.

Magnus och jag har pratat om att introducera friidrott till Millie sedan hon var liten,  hon har en otroligt fysik (inte så konstigt med tanke på pappa fd elitgymnast), kroppskontroll och explosivitet.  Och det blev succé. Hon har redan deklarerat att det här var världens bästa söndag, först Hiphop (som hon älskar) och sen friidrottsträning. Jag blir alldeles varm i kroppen av att se lyckan i hennes ögon. Och bäst av allt, så här kommer VARJE söndag att se ut.

I morse gick jag i mål med pass 7/7, 6 km av ”vanlig” löpning och intervaller på löpbandet,  veckans challenge är avklarad (ett träningspass varje dag) och nu laddar jag om inför nästa veckas, minst tre mils löpning. Men imorgon vilar jag och nöjer mig med att transportcykla mellan möten och kontoret.

Mellis i bilen mellan Hiphop träningen och friidrotten.

Ett glas av gårdagens bubbel och den där vikningen av tvättberget känns med ens inte lika tråkigt.

Kram

Jenny

Livet Träning

En helt vanlig lördag

Vilket väder och vilken helt fantastiskt härligt skön lördag. Jag laddar, laddar och laddar energidepåerna. Så. Välbehövlig. Och. Skönt.

Idag startade Magnus och jag dagen med ett 80 minuter långt gympass. Jag körde ett skönt helkroppspass för att ge alla muskler en genomkörare med lagom tunga vikter. När jag fokuserar på specifika delar av kroppen så ”köttar” jag gärna på med maxvikter. Men när hela kroppen ska väckas så ska det vara lite lagom av allt, men pulshöjande.

Sen tog vi oss ut på en cykeltur genom hela Västerås tillsammans med Millie. Det blåste lite och kändes inte så varmt och skönt som jag hade hoppats på (trots 19 grader i luften), så vi skippade en dag på båten. Men det var perfekt cykelväder.

I tre timmar cyklade vi runt, uträttade några ärenden i stan, stannade vi Djäkneberget så hon fick klättar av sig i lekparken (hon äääälskar att klättra) och tog ett stopp hos syrran och Niklas innan vi cyklade hem igen.

En helt vanlig lördag

Alltid högst upp!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Innan middagen for vi ut på Torpet för en liten koll, otroligt behändigt och lyxigt att ha sommarparadiset en kvart bort. Jag har jobbat lite (jag vet att det är lördagkväll, men jag hade missat en viktig detalj som skulle skickas in, så ett glas bubbel, tända ljus… och uppgiften blev snabbt klar och ivägskickad.) Nu tänker jag krypa ner under filten framför någon mysig film och pussa på Magnus resten av kvällen.

En helt vanlig lördag

Torpet – familjens sommarparadis vid Mälaren

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hoppas du har en fin helg.

Kram

Jenny

Hälsa

Veckans challenge

Jag testar något nytt den här veckan och utmanar mig själv med en veckans challenge, vilket innebär att jag ska få till ett pass om dagen, inga krav på upplägg, bara passet är pulshöjande på något sätt. Jag tänker att det gynnar motivationen att utmana sig själv lite extra ibland så det blir olika challenges varje vecka oktober ut. Nästa vecka blir en distans challenge där jag ska springa minst tre mil.

Magnus har tjatat på mig i flera veckor att boka tid för provtagning och idag är det äntligen dags. Han märker direkt när mina värden försämras. Jag tunar ut, blir disträ, somnar i soffan, blir låg och stresströskeln sänks kraftigt. Och så här har det sett ut ett tag nu. Jag märker också av symptomen och kroppen ”sväller” och vägrar samarbeta. Drygt och frustrerande. Men nu vänder det snart, troligtvis så behöver vi bara ställa in doseringen igen ( jag äter Levaxin).

Och det tänker jag fira ikväll med ett glas bubbel med Magnus på Steam Hotel, sämre granne (alltså Steam) kan man ju ha. Jag älskar att sitta i de sköna fåtöljerna vid brasan och ta in atmosfären, småprata och titta på folket. Efter en stunds brasmys brukar vi ta hissen upp till baren högst upp och ta ett glas till innan vi promenerar hem. Bästa.

Nu måste jag sätta fart, hann med fem kilometer på löpbandet medans familjen sov, men nu är det snart hög tid att cykla mot skola och jobb innan vi tar helg. Och så håller vi tummarna att bilen är klar idag, den har varit inlämnad sedan i onsdags!! för att få dragkrok (skulle ha gjorts på en dag). Tydligen var de inte vana med Jeep så de har haft problem med påsättningen. (det där lät lite kinky 🙂 )

 

Kram 

Jenny

 

Hälsa Livet

Att sätta guldkant på vardagen – photoshoot

Det är tur att alla dagar har sina olika nyanser. För om alla dagar skulle kännas som idag, då hade jag nog stannat kvar i sängen och dragit täcket över huvudet.

Huvudet värker och kroppen känns tung, nästan lite öm. Så dagens upplägg blev en morgon på kontoren (jag har två, lyxigt nog med bara en gata emellan) för att kunna skriva ut dokument, prata med medarbetare och komma in i vissa system som jag inte når hemifrån. Sen cyklade jag hem för att kunna fortsätta utan några avbrott med förberedelser inför kommande möten osv. Bästa av två världar och perfekt när man känner sig lite under isen. Ska ta mig ut på en lång powerwalk lite senare för att rensa huvudet och fylla på med solenergi i det här helt magiska oktoberväder.

Att sätta guldkant på vardagen - photoshoot

Malin och Mårten in action under gårdagens photoshoot tillsammans med Olympus Sverige och Stadium på Fotografiska i Stockholm.

Gårdagen ger mig fortfarande ett leende på läpparna. Det är alltid en boost att umgås med likasinnade och att ge vardagen en guldkant med ett photoshoot med Team I am Ready är att rekommendera för alla. Mårtens energi smittar och jag som inte är helt bekväm framför kameran kunde stundtals slappna av och inte se alltför stel ut på bilderna. Och tack vare Malins lugn. Sen att kroppen kändes svullen (ska snart ha mens och håret är trött och glanslöst) så försökte jag förtränga de detaljerna så gott jag kunde och liksom bara få in känslan av ”go with the flow.” Här kommer lite ”behind the scenes” från våra peppiga timmar tillsammans.

Tystnad, tagning, action!

Alltid gemensam pepp under tagning.

Pressbilder

Olympus Sverige med deras effektiva, snygga och lätthanterliga kameror.

Ibland säger bilder mer än ord…

Jag som hade bråttom tillbaka till Västerås för att hålla i ett föräldramöte på kvällen, tackade för mig så fort jag var klar med mina bilder. Det var en smått galen dag med mycket på agendan och en blandad kompott av möten och pendling.

Därför är det också extra skönt med dagar som idag, när jag får en chans att fokusera på en sak i taget. Och snart är det helg igen som utlovar (nästan) svenskt sommarväder. Hur härligt låter inte det!? Vi ska ta oss ut med båten och troligtvis njuta en sista gång för den här säsongen av båtlivet.

Kram

Jenny

Livet

Du är galen och att zooma ut

Du är galen!

Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att jag är galen när jag ställer klockan före klockan fem för att vara nere på gymmet vid halv sex.

Jag har snarare än att vara galen, hittat ett upplägg som funkar för mig och familjen. Min analys av människor som reagerar som ovan, brukar jag referera som ”icke tränande individer”.  Själv så känner jag mig bara glad och lustfylld över att ha en kontinuitet i min träning vilket gör att jag snabbare får resultat.

 

Du är galen och att zooma ut

Det är balsam för själen att få en dos av stros på bryggorna nedanför lägenheten.

 

 

 

 

Idag passade jag på att ta mig ett bad när middagen var var avklarad och Magnus kom hem, det är så välbehövligt att få zooma ut, tömma huvudet på tankar och fokusera på helt andra saker än dem som vanligtvis fyller mig. Det är viktigt att oavsett vilka utmaningar man står inför, att hitta de där stunderna när man INTE låter dem ta över.

Jag pratar mycket om det med mina medarbetare, om vikten av att kunna koppla bort, att stänga dörren för dagen och kliva in i sin ”jag roll” och inte ta med sig jobbet hem, eller vice versa. Vi pratar om vikten av att hitta sin ”free zoon” där man laddar, sin egna energibubbla. Och när det stormar, stanna kvar i bubblan den där extra stunden för att orka möta utmaningen med kraft och en positiv inställning.

Livet är definitivt inte alltid enkelt, ibland visar sig livet från sin allra värsta och grymmaste sida, tro mig,  jag vet, men oavsett vad, så måste man acceptera sitt nuläge och någonstans i allt det jobbiga orka ta sig igenom det och komma helskinnad ut på andra sidan.

Imorgon väntar en spännande dag i Stockholm med ett härligt och spretigt innehåll. Lyssna på det här: pedagogik, inredning, fotosession, träningskläder och film…vad i all sin dar har de gemensamt?

Kram

Jenny

 

 

 

 

Träning

Morgonträning vs kvällsträning

Så länge jag kan minnas så har morgonträningen varit en del av min vardag.

Jag blir härligt hög av känslan av att ha hunnit köra ett träningspass innan dagen drar igång med barnlämning, jobb och andra åtaganden. De dagar jag morgontränar upplever jag en helt annan ork och ett helt annat fokus som oftast sträcker sig över hela dagen. Mina dagar är fulla av olika möten, skärmtid och beslutstaganden och det är viktigt att ha fysiken att kunna bolla många bollar samtidigt.

Det är klart att jag får kämpa för att kliva upp när klockan ringer strax före klockan fem, jag studsar ju inte direkt upp. Men motivationen finns och jag vet vad belöningen är när jag är klar.

Jag brukar ha tänkt ut upplägget kvällen innan och anpassar sen passet utifrån statusen på kroppen när jag vaknar. Det tar en halvtimme att väcka kroppen med något energigivande i magen innan jag trippar ner till Puls & Träning som ligger precis nedanför oss.

Uppläggen varierar mellan: löpning på löpbandet (5 – 10 km), nu när jag tränar inför Göteborgsvarvet 2019 så kommer det även bli lite längre pass efter nyår, Almenäsintervaller, ben/rygg/rumpa eller armar/bröst/core, gärna 4-5 dagar i veckan. Och då är helgpassen inräknade. Det brukar bli 2-3 tidiga morgonpass i veckan.

Jag har testat att träna på kvällen efter jobbet. Men det är verkligen inte min grej.

På vår- och sommarhalvåret så blir det ibland utepass på kvällen och det funkar rätt så bra. Men då handlar det om powerwalks, löpning eller en tur med min MTB. Inga styrkepass. Nu när vi har flyttat och Magnus pendlar till Solna så har jag dessutom alltid barnhämtning, träningar och middag att sköta så när klockan är sju eller åtta så har jag definitivt ingen motivation eller ork att trippa ner till gymmet eller att ta mig ut. Sen blir jag så pigg efter träningen och kommer inte i säng i tid.

Vad föredrar du? Morgonträning eller kvällsträning?

Lunchpass vore toppen att få till, det brukar jag se till att köra när jag jobbar hemifrån.

Kram

Jenny

Livet

Ensam

Ligger här på hotellrummet helt ensam. Som jag har längtat…att bara få ligga här, tyst och nerkrupen under täcket när klockan bara är fem. Tänker ligga här heeela kvällen och beställa roomservice till middag.

 

 

Ensam

Härlig utsikt över Stockholm

 

Magnus är på bankett nere på en av båtarna med gamla gympa profiler och lär väl inte ramla in förrän framåt morgonkvisten.

Jag övervägde en rad olika alternativ…ta bussen till Värmdö, be någon fin vän möta upp mig för en tjejkväll, ta en shoppingtur på stan…men bestämde mig för en myskväll med mig själv. Ingen som pratar med mig, jag slipper höra min egen röst, inget tjat, ingen musik…inga människor. Bara me, myself and I. Händer alltför sällan så nu tar jag tillfälle i akt.

Magiskt underbart.

Kram

Jenny

Livet Träning

Vikthets och en motionär pro

Jag tycker väl att jag någonstans har förlikat mig med min kropp, att den svarar på mina tappra försök att tighta till det här och lite där när den själv känner att den är i rätt balans. Efter att ha fått det konstaterat att jag har en underproduktioin i Sköldkörteln så har jag fått kämpa lite extra mycket för att inte vikten ska bana iväg. Eller egentligen inte vikten, utan snarare känslan av att byxorna blir för tighta och sitter oskönt. Vikten har jag nog aldrig brytt mig så mycket om, utan snarare gått efter hur kläderna sitter.

Jag har alltid haft väldigt lätt för att få den kropp jag har känt att jag har velat ha just då, jag har tränat så länge jag kan minnas, men när jag låg i träning inför Göteborgsvarvet 2017 och träningstightsen blev allt mindre och sport bh-arna inte gick över brösten längre så förstod jag att något inte stod rätt till. Dessutom var jag konstant trött och låg trots den ihärdiga träningen som i normala fall kickade igång både kropp och själ.

Nu när dosen börjar bli rätt inställd så har jag fått tillbaka känslan av att kroppen svarar. Jag må ha en period när jag känner mig trött och låg igen, MEN eftersom kroppen svarar på fysisk aktivitet så känner jag att jag är på rätt väg. Jag brukar kalla mig själv för en motionär pro. Sen tror jag stenhårt på rätt inställning! Jag vägrar ge efter för ohälsosamt mående.

 

Vikthets och en motionär pro

Nu har jag skickat iväg den här donnan med sin moster och morbror. Är lite avis att hon får en helg i Sälen. Själv ska jag strax skjutsa mamma och pappa till flyget, svänga förbi systembolaget och fylla på med en flaska bubbel (min last) och sen invänta att Magnus kommer hem från jobbet.

Hoppas du får en härlig fredagskväll!

Kram

Jenny