Hälsa

Vad stress egentligen är

Jag är övertygad om att det inte finns en enda människa på den här jorden som INTE har en pågående inre kamp med sig själv.

Utåt sett kan vi verka olika och som vi har få saker gemensamt med dem människor vi ser på TV, möter på stan eller som bor i en annan stadsdel men om vi pratar om människor utifrån ett evolutionärt perspektiv, så vet vi, att vi är en och samma art. Att vi föds och förblir lika. Att det bara är vår materialistiska värld som lätt kan göra oss blinda. Vi förlitar oss ofta på det vi ser, inte det som egentligen är, och som vi inners inne är fullt medvetna om.

Utifrån faktumet att vi alla är människor, föds vi också med samma hjärna och samma förmåga till att uppleva alla känslor.

Fråga mig inte varför känslor har fått ett så dåligt rykte. På nått sätt bryr jag mig inte. Det enda jag bryr mig om är att vi äntligen börjar fatta att dem inte går att ignorera. Att kroppen, och känslor och tankar hänger ihop. Att vi är ett med vår hälsa.

Allt fler människor upplever inre stress. En och en går vi in i väggen. Även om vår ovilja att prata om stress och jobbiga känslor har skördat många på vägen är jag glad över att vi äntligen börjat fatta att vi måste prata om smärtsamma känslor. Vi har inte längre något val än att prata om stress.

Vad är egentligen stress?

Är det att vi ”arbetat för hårt”? Jag ska tala om vad stress är. Stress är en känsla. Thats it. Stress är en känsla och är absolut inte farligt i sig, utan bara farlig när vi inte tar hand om den. Precis som alla andra smärtsamma känslor, uppstår problemet bara OM vi inte tar hand om dem känslor som leder till vår stress och som tillslut gör att vi går in i väggen.

Stress är egentligen konsekvensen av att vi kört på för länge utan att lyssna inåt. Någonstans på vägen har vi gått emot den vi är, varit så rädda för att inte lyckas, vad andra ska tycka, satt för höga krav på oss själva och vår prestation, att vi inte haft tid att ta hand om all den smärta vi egentligen känner och som är roten till varför vi kör på så hårt. För att arbeta och köra på hårt är inte farligt i sig. Rädslan för att inte räcka till är, om den kvävs eller bedövas.

Om vi ignorerar den rädslan tillräckligt mycket och länge går vi emot vår natur, dvs att uppleva och uttrycka alla dem käsnlor vi föds med, och kroppens svar på det är att stänga av ”vi går in i väggen”. Vad vår kropp försöker tala om för oss är, du måste stanna upp, här finns saker att ta hand om och lära av, och sedan kan du fortsätta. Känslor har viktiga funktioner. 

Problemet är att vi fostras i en jobba hårt utan att lyssna på våra känslor. Ska vi göra plats för känslor tror vi att vi förlorar tid (läs pengar) och det har vi inte råd med. Men våra känslor är viktiga, dem är resurser, och vår lösning på problemet kan inte vara att stänga ute dem. Jo ett tag kan vi det, vi kan sopa symptomen under mattan, medicinera oss och göra allt för att symptom inte ska synas utåt, men på insidan finns dem kvar. Och tillslut kommer dem, oavsett om vi gillar det eller inte, att behöva komma ut.

Jag inser att jag inte kan fortsätta detta utlägg (som egentligen ska vara ett inlägg) om stress, så låt oss kalla detta del 1 av fler. För detta är viktigt.

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply