Söndagskrönikan: Jag vill vara förebildspersonen jag själv hade behövt som liten

Vad innebär det att vara en ”förebild”? Jag brukar tänka att jag vill vara förebildspersonen jag själv hade behövt som liten. En person som vågar prata om jobbiga saker, som frågar en extra gång hur någon mår och vet att ett ”jo, bra tack” inte alltid betyder att allt är bra. En person som kan göra det bästa av en helt vanlig tisdag, som lever för varje dag och inte bara för semestern. Jag skriver om jobbiga saker med förhoppningen att det ska kunna hjälpa någon där ute som går igenom samma sak. Ett enda meddelande som säger att ”tack vare dig fortsatte jag kämpa” gör all den kritik jag får helt obetydlig. Jag skyltar med mina osäkerheter samtidigt som jag jobbar med dem och det är mitt livsverk.
Text. Alexandra Öhrlund Foto. Johan Öhrlund

Efter I am Ready´s träningsevent förra helgen hade jag den stora äran att bli omnämnd som förebild av en av mina förebilder, Anki Ström, i ett inlägg på hennes blogg. Jag har aldrig sett mig själv som en förebild, men alltid känt ett ansvar över den bild av mitt liv som jag förmedlar. Vi tar bilderna i det här inlägget som exempel. Först tittade jag kritiskt på vinklarna, jag tyckte att min näsa såg för stor ut på den ena och att mina kindben försvann på den andra. När jag öppnade datorn igen nästa morgon och möttes av lovorden i Anki´s inlägg var det nära att tårarna kom – av tacksamhet för allt jag får uppleva, och av besvikelse på mig själv. Hur kunde jag klanka ner på något så oväsentligt som mitt utseende? Ungefär 1 % av tiden tar min osäkerhet det bästa av mig, de resterande 99 % vet jag hur awesome jag är.Söndagskrönikan: Jag vill vara förebildspersonen jag själv hade behövt som liten

”Hon är verkligen fantastisk på många sätt, en superbra PT och inspirerande yogainstruktör (…) Men framför allt har hon en personlighet som smittar. Lugn, varm och omtänksam, ställer alltid upp och ger mycket av sig själv. Man bara gillar henne.”

Ord som gick rakt in i hjärtat!

Det är som dom säger i säkerhetsgenomgången på flygplanet: sätt först på din egen flytväst, innan du hjälper andra. En förebild är för mig en person som är den bästa versionen av sig själv och tar hand om sig själv. Jag strävar efter att vara någon som får alla att känna sig som någon. De som tränar med mig kommer att glömma övningar, tekniker och instruktioner, men aldrig hur det kändes att träna med mig.

Läs även Söndagskrönikan: Vad gör man när rädslan tar över? 

Någonstans bakom atleten jag blivit, alla tusentals timmar jag kämpat för bli snabbare och starkare, finns den enda tjejen i fotbollslaget som aldrig kunde göra en armhävning på tårna. Bakom alla mina tränares hårda ord finns ballerinan som fick stå längst fram för att hon uppfyllde stereotypen av hur en ballerina skulle se ut. Bakom coachen jag blivit till mina PT-klienter, finns en liten tjej som förälskade sig i hårt jobb och aldrig såg tillbaka. Det är för hennes skull jag gör det jag gör.

Du kanske även gillar Det är okej att vara halvbra ibland

Söndagskrönikan: Jag vill vara förebildspersonen jag själv hade behövt som liten

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here