Hälsa 40 plus

Att må bra är en lyx

Att må bra är en lyx som jag önskar att alla kunde få uppleva. Faktum är att många går runt och mår dåligt helt i onödan, då det är väldigt lätt att normalisera ett tillstånd av att konstant känna sig trött och låg … 

Och har man aldrig upplevt att få känna sig vital och stark, vet man ju inte heller hur det känns. Jag myntade en gång i en intervju att ”Allt i kroppen påverkas positivt av att vara fysiskt aktiv. Och när man som människa förstår den kopplingen – är det den starkaste drogen som finns”. Sant! Men man får jobba lite för det bara. Och när du väl kommer upp för uppförsbacken kommer det kännas fantastiskt! Även vi ”träningspersoner” kommer av oss ibland och behöver ”ta nya tag”. Så jag vet hur jobbigt det kan vara att ta sig i form.

Jag förstod att inlägget om hormoner och övergångsåldern berörde många … och jag måste säga att jag med den senaste tidens hormonbehandling i kombination med något mer strikta hälsorutiner (regelbundna måltider, motion och bättre söm) har fått mig att må bättre än på mycket länge. Dessutom har jag gått ner ett par klädsamma kilon i vikt.

Tidigare gick jag omkring med en ständig inre stress … nu känner jag mig så mycket lugnare och mer balanserad. Jag ser till och med förbättringar på min hy. Till exempel har jag märkt att mina nasolabiala veck har blivit mindre djupa. (Bara en sån sak!)

Bra saker tåls att upprepas! Går du runt och känner dig lite ”ut-zoomad”, som att du inte riktigt är i din kropp… känner dig orolig och kanske sömnproblem? Kolla upp dina hormonvärden med en gång! Att må dåligt är ingenting att gå att dra på …

Jag fick hjälp (Novofem, bioidentiskt östrogen) av en läkare som heter Hilde Löfqvist hos Gynekologen på S:t Görans sjukhus, Friskvårdvägen 1, tel. 08-120 755 00

Nu ska jag och Nitro alldeles strax i väg på en presslunch … Måste kasta mig in i duschen och snygga till mig (jobba hemifrån-fällan du vet)  Hoppas du få en alldeles strålande torsdag!

Att må bra är en lyx

Få saker går upp mot känslan direkt efter ett träningspass när endorfinerna är på topp …

Att må bra är en lyx

Eller att få slappa med en bra bok, omgiven av hundar <3

Hälsa 40 plus

50 – det nya 30?

Häromdagen lunchdejtade jag med medicinjournalisten och författaren Katarina Wilk som är aktuell med boken Perimenopower.
Perimenopower är en bok om övergångsåldern (perimenopausen) och släpps i september. Katarina som nyss fyllt 50 och ser ut som hälsan själv, säger att hon aldrig har mått bättre eller känt sig snyggare än nu – tack vare den behandling som finns att få.

Perimenopausen, det vill säga förstadiet till klimakteriet, kan dra igång redan i 35 årsåldern om man har otur. Katarina har skrivit den här boken utifrån egen erfarenhet för att inkludera, inspirera, vägleda andra kvinnor till att förstå sina kroppar och hitta superkraften när hormonerna åker bergodalbana.

50 – det nya 30?

Katarina är hälso- och medicinjournalisten som tidigare var chefredaktör för Stadiums magasin men som nu tagit på sig författarglasögonen på allvar. Hon har skrivit flera böcker Perimenopower av egen erfarenhet och vill inspirera, vägleda och inkludera andra kvinnor i övergångsfasen. Denna överskuggade mognadsfas i livet, men som vi alla kvinnor går till mötes, oavsett om vi vill eller inte.  Foto: Johan Strindberg

Perimenopausen

Jag fyller själv 44 om ett par veckor  och för mig började det svänga ordentligt förra året, när jag drabbades av väldigt kraftig PMS. Jag som varit relativt förskonad sedan tidigare, kände mig totalt personlighetsförändrad och blev jättemörk i sinnet, hade ont och fick avsevärt kraftigare blödningar. Här kan du läsa en blogg som jag skrev förra sommaren då jag mådde som sämst. Världen har inte gått under, jag har bara PMS

… och vem blir du när mensen tar slut?

Dessa förändringar fick mig att haja till och jag började läsa på om förklimakteriet och vad det innebär, och kunde skriva under på de flesta av symptomen. Så i februari upphörde mensen helt och provsvaren bekräftade att mitt östrogen och progesteron var i botten. Jag blev medicinerad och avslutar nu min första karta Novofem (bioidentiskt östrogen).   Så du kanske kan gissa min glädje när jag fick mens i lördags för första gången på nästan ett halvår?!
Min mamma var 50 när hon blev av med sin och att jag vid ”bara” 43 års ålder blir av med min är inte ett hälsotecken direkt. Jag är övertygad om att stress, så väl inre- som yttre, är den största boven till den här typen av symptom. Det är heller inte så svårt att lista ut om jag kartlägger de senaste två åren.

Och hur illa man än tycker om mens, är det ännu värre att bli av med den i förtid. Att bli av med mensen känns som ett kvitto på att man är ”kasserad”… en stämpel på att man är gammal, vilket till viss del är sant, eftersom man inte längre kan få barn. Men bara för att du inte kan bli mamma tar livet inte slut för det. Med dagens kunskap och medvetenhet kan du hålla dig frisk och  fysiskt ung många år efter 50.

50 – det nya 30?

Om vi bortser från biologin och oförmågan att få egna barn, har dagens  50 åringar snudd på alla möjligheter. – 50-åringar är tillräckligt unga fortfarande för att lyckas bli kändisar eller sadla om och starta en ekologisk bondgård. Samtidigt har de fysiken för att kunna träna åtta timmar om dagen, säger psykologen Barabara Becker Holstein till den amerikanska sajten today.com. [källa]

Sök hjälp! Att leva hälsosamt är inte nog.

Att träna och leva hälsosamt räcker långt, men hälsosamma rutiner är inte tillräckligt i den här livsförändringsfasen. ”Precis som en diabetiker som behöver insulin, behöver man stötta upp kroppen med hormoner när den slutar producera dem själv”, förklarade min gynekolog när jag fick provsvaren.
Så till alla kvinnor i samma fas i livet som jag – sök hjälp! Hormoner påverkar allt; kroppen och psyket (humöret) … det är så himla onödigt att gå omkring och må dåligt när det är relativt enkelt att må betydligt bättre… Det är inte heller säkert att man förstår vad man går igenom … så är du 35+ och börjar känna dig lite kymig är det absolut värt att göra ett test!

50 – det nya 30?

 

Hälsa

Det är okej att känna sig omotiverad

Motivation är ett rätt laddat begrepp. De flesta budskap går ut på att du ständigt ska hålla dig motiverad och mentalt på topp. Och när vi inte lever upp till våra förväntningar på oss själva blir vi frustrerade. Därför gillar jag Martinas inlägg med hög igenkänningsfaktor, om hur hur du med hjälp av klassiska tankefällor bäst avlivar träningsmotivationen.

Låt oss avdramatisera kring motivation och att den ibland lyser med sin frånvaro. Det är okej att ta en paus. Jag tror att vi behöver ”de där dagarna” (perioderna) för att  komma igen. När vi talar om motivation är det ofta kopplat till träning. Men det kan ju finnas massor av områden man kan vara omotiverad inför. Plugget, jobbet och som att känna sig omotiverad till att blogga. Vilket jag vet att (nästan) ALLA bloggare gör av och till.

”Konsten att prestera på en rimlig nivå”

Ett ”problem” blir bara ett problem om vi tillåter det. Om vi tar bloggandet som ett exempel, finns det massvis med sätt att ta sig an ett blogguppdrag. Du kan ta ett mindre grepp. Istället för att bjussa på ett helt träningsprogram, välj EN övning/ett tips att skriva om? Eller gör färre uppdateringar? Eller dela med dig om dina känslor i och med din motivationssvacka?

Jag tror de flesta läsare skulle uppskatta mer ärliga inlägg ..? Tror vi är för intelligenta (och för insatta) i dag för att gå på låtsasperfektionen .. fast somliga vill säkert ha en verklighetsflykt när det läser bloggar och slippa vardagen för en stund.

Viktigt att ha realistiska förväntningar

Oavsett vilken väg man väljer, är bloggar inte det senaste skriket inom sociala medier och redaktionell marknadsföring. Har man för höga förväntningar på vad det ska ge blir man lätt besviken, vilket gäller de flesta situationer. Jag vill inte säga ”omöjligt”, men det ska väldigt mycket till i dagens mediabrus för att en bloggdebutant ska bli en viral komet. En blogg är ingen ”karriärlösning” men kan hjälpa till att förstärka ditt varumärke och skapa ringar på vattnet.

Så här inför semestern känns det som om de flesta med mig verkar rätt trötta …  För att uppbåda någon slags energinivå försöker jag prioritera sånt som gör mig glad. Som till exempel familj och nära vänner, min hund och träning. Miljöbyte piggar upp  … så som att bredda umgänget. Det är så lätt att göra sin egen lilla bubbla gällande, lägga energi på fel saker och låta saker och ting få alldeles för stort utrymme. Just nu vill jag bara zooma in, göra så lite som möjligt och bara fokusera på det som är allra, allra viktigast.

Jag hoppas att du  har en fin lördag. I dag är Mårten och föreläser i Borås och jag spänner bonusmorsamusklerna här hemma. Nu ska jag och Juli alldeles strax ta oss till Studio Levels och köra ett cirkelträningspass för Marie. Sen ska vi fira Nitros (som fyller 4) födelsedag!

Det är okej att känna sig omotiverad

Myset att bara få hänga med nära vänner …

Det är okej att känna sig omotiverad

När världen säger nej, säger Nitro ja. I dag fyller han 4! Älskade lilla hund <3

 

 

personlig utveckling

Talang – en väldigt liten del i det stora hela

Det finns inget jag blir gladare över som när jag får feedback på mina texter. Ofta får jag höra att jag har ”talang” för att skriva … och kanske har jag utvecklat en talang i det kreativa skrivandet med åren?

Jag tror inte man föds med talang (men med en fallenhet för olika saker) och att man blir duktig på det man gör tillräckligt ofta och mycket. Faktum är att jag fick 2:or på mina uppsatsskrivningar i första ring på gymnasiet. Min svenskalärarinna tyckte att jag skulle ”förenkla mitt språk”. Men istället för att underkasta mig, började jag slå upp ord i lexikonet. Ja, detta var ju långt innan internet och synonymer.se.

Jag såg det nog mest som en nätverksmöjlighet, när jag i början av 2000-talet började göra mingelreportage. Inte förrän långt, långt senare börjande jag tänka på skrivandet som en karriär. Men att jag blev chefredaktör för ett sportmagasin (på en liten mediebyrå) hade mer med driv än färdighet att göra.

Efterhand har jag utvecklat mitt skrivande genom att skriva mycket (varje dag) och ta hjälp av skrivarmentorer. Jag har frilansat för olika magasin genom åren …  och eftersom jag i min nykterhet förstår att stora  journalistpriset är vääääldigt långt borta … samt det faktum att magasinbranschen är ett ”sjunkande skepp”, har jag det senaste två åren ”nischat om mig” och skrivit för olika företag på uppdrag av en webbutvecklingsfirma. Inga prestigejobb på något vis, men jag tjänar mer och får dessutom tacksamma kunder. Dubbelvinst på så sätt.

Förra veckan gjorde jag dock ett frilansjobb för Aftonbladet Viktklubb … Två intervjuer som du kan läsa här om du vill … Med detta önskar jag dig en toppenfin dag! <3

Så ska du fördela dina kolhydrater 

Det här händer när du tränar för hårt 

 

PR-event

Turnéliv: 160 mil på 3 dagar

Helgen bestod av jobb och att flänga tur och retur Stockholm-Malmö, samt en avkrok till Västerås för att lämna och hämta Nitro hos pappa. När Mårten gick på mingelfest på söndagkvällen var jag på väg hem med Nitro.

I Malmö var det fullt blås med träningspass och föreläsning på kvällen. Jag passade på att damma av Muskler av plysch och sålde 20 ex av plyschboken. Det finns inte jättemånga ex kvar, och de som finns går att beställa här på bloggen (se länk)

På vägen hem från Malmö höll vi nästan på att somna bakom ratten då ”turnélivet” frestar på. Men nu kan vi bocka av Stockholm, Göteborg och Malmö som lyckade på agendan. När vi kom hem fortsatte jag vidare till Västerås medans Mårten gick på mingelfest. Jag är ändå inte så mycket för röda mattan-kalas och Mårten och jag var hemma nästan samtidigt.

Nästa gång vi ger oss ut på vägarna (eller i luften) blir när Mårten har sin bokturné. Men det kommer såklart att hända en massa annat kul innan dess som t.ex. träningsevents med mera. Nu ska vi alldeles strax ge oss ut i Humlan och träna Outdoor Bootcamp med toppenpinglorna  Marie och Charlotte. Det tycker jag blir ett bra Nationaldagsfirande! Hur firar du Nationaldagen? Slår du på stora trumman eller är det bara en dag i kalendern? Oavsett, hoppas du får en superdag och kan njuta av lite sol och ledighet!

Turnéliv: 160 mil på 3 dagar

Endorfiner och glada ansikten på Nordic Wellness Emporia. Jag och Mårten testade även GRIT (tänk ”högintensiv Body Pump utan vila”)  innan hans pass och det var svinjobbigt. Så jobbigt att jag  har svårt att tro att jag någonsin skulle göra det igen av fri vilja.

Turnéliv: 160 mil på 3 dagar

Mårten drog fullt hus på Scandic Triangeln

Turnéliv: 160 mil på 3 dagar

Jag brukar säga att Muskler av plysch är en rolig gå bort-present … en kul bok  att ha liggandes på dass. Det finns coffee table-böcker och så finns det dassböcker, haha!

Turnéliv: 160 mil på 3 dagar

Mys med pappa på balkongen i Västerås <3

 

 

 

Livet

”Varför inte bli veterinär och flytta till Enköping?”, tyckte brorsan. ”Ja, varför inte?” sa jag.

Relationer är det svåraste som finns. I synnerhet relationen till dig själv. I går liftade jag med brorsan till Västerås där jag skulle lämna Nitro (hunden för dig som är oinsatt) hos pappa över helgen eftersom Mårten föreläser i Malmö. Jag och Petter, som min bror heter, kom in på en massa fina samtal om livsinsikter och om hur viktigt det är att följa sin inre kompass …

Det är så lätt att ta  på sig roller och leva ett liv som inte är ämnat för dig. Roller som du tagit på dig för att du kan (och tror att du borde … eller som situationen kräver) men som inte är du. En livssituation som sakta men säkert bryter ner dig, istället för bygger upp. Det är lätt att springa ifrån sig själv under livet. Det enda lilla sketna liv man har. Som dessutom är svinkort.

Som barn var jag ett känsligt och tillbakadraget liten person som kände mig mer hemma tillsammans med djur än människor … och ofta satt ensam i min fantasivärld och målade. ” Lovande” ansågs jag av bildlärarna. Jag är fortfarande samma känsliga, estetiska tjej i grund och botten. Djur och natur jordar mig. Jag är som mest mig själv när jag får vara kreativ och umgås i intimare sällskapsformer. Även om jag i stunden kan vara glad och jättesocial, är jag mer åt det introverta hållet som människotyp än tvärtom. Ärligt talat tycker jag att livet jag lever (delvis) är  ytligt och många gånger utmattande och egentligen inte rätt för mig.

"Varför inte bli veterinär och flytta till Enköping?"

Varför inte bli veterinär och flytta till Enköping, tyckte brorsan.

– Lever du livet du vill då? Undrade Petter, nästan som om han kunde läsa mina tankar. Han fortsatte. – Det måste ju vara jävligt tröttsamt att alltid vara den där personen som andra förväntar sig av dig? Träningsresor med massor av folk och att konstant sälja sina tjänster. Sociala medier …  Det finns ett annat liv där ute syrran. Om du nu mår så bra ihop med djur, varför inte bli veterinär och flytta till Enköping? Skaffa häst och bli självförsörjande, tyckte Petter. Han fick det att låta väldigt enkelt.

Veterinär alltså? Har inte ens tänkt tanken att börja jobba med djur sen jag var 7. Min första dröm som liten var att bli veterinär. Ända tills jag förstod att som veterinär måste man ibland ta bort djur bara för att ägarna tröttnat på dem. Då bestämde jag för bli grafisk designer istället. Varför det inte blev så är en lång och invecklad historia. En annan grej av eventuell betydelse, är den mångåriga medicinska utbildningen. Naturorienterande ämnen var inte mina favoritämnen i skolan direkt. Och om jag tyckte det var utmanande (läs: tråkigt) att lära sig en människas anatomi på PT-utbildningen … tänk dig då en kanins anatomikarta? Eller en fågels?

Nästa stopp Enköping alltså?

2 års Komvux och därefter 7 års universitetsstudier?

Nyexad som 53? I bästa fall.

Ja, varför inte? Tuffa men kittlande tankar … Men än så länge helt ofärdiga  som du säkert förstår?

Petter berättade om en person som gick på ”lyckopiller” och lugnande för att orka hantera sitt chefsjobb. Hur sjukt är inte det? Så poängen med hela det här inlägget, är att det är viktigt att leva livet man vill för att må bra. <3

Hundliv

Vad gör du om hunden blir akut sjuk?

Vad gör du om hunden blir akut sjuk – vet du det? En smart grej är att ta reda på var närmaste akutvård finns och spara ner numret i mobilen. Blir djuret allvarligt sjukt eller skadats förlorar du värdefull tid på att köra till fel djurklinik som saknar den typen av beredskap. Dessutom kan det vara smart att alltid ha ett första hjälpen-kit hemma tillsammans med övriga krisberedskapsprodukter och en bra hundförsäkring, då dyra veterinärkostnader inte är något man skojar bort.

Jag är hemma och ”vavvar” (vård av vovve) I söndags när jag och Mårten var i Göteborg på föreläsningsturné blev Nitro allvarligt magsjuk och fick åka in akut och röntga magen. Tur i oturen var Nitros hundvakter Tindra och Martin hundvana och vakna på hans mående (symptom) samt visste vart de skulle vända sig. Utöver att veterinären kunde konstatera att Nitros tjocktarm var svullen med luftfickor, visade röntgenplåtarna ingenting ovanligt.

När vi kom hem var det en eländig liten Nitro som mötte oss med en matt svansviftning. Trött av flera dagars diarré och kräkningar samt den jobbiga upplevelsen av djursjukhus och röntgen.

Vad gör du om hunden blir akut sjuk?

I Stockholm är det Anicura Djursjukhuset Albano i Danderyd eller Regiondjursjukhuset i Bagarmossen som gäller.

Eftersom Nitro är en liten hund och att det har varit oerhört varma sommardagar är risken större för akut vätskebrist. När hunden dricker måttligt och inte äter samt bajsar löst stup i kvarten, behöver man vara extra vaksam på hälsotillståndet. Jag såg till att han åtminstone drack vatten och tvingade i honom receptbelagd Losec gömd i kokt torsk (milt för magen) i förhoppning att dämpa kräkningarna.

I går var tredje dagen för Nitro på tom mage och nu började jag bli lite orolig. Därför hade jag regelbunden telefonkontakt med Albano Djursjukhus i Danderyd. Tydligen går det magsjuka bland hundar just nu. Egentligen är det inte märkvärdigare att en hund blir sjuk än att vi råkar ut för magdänga. Vi får ju inte heller någon vidare matlust när vi mår illa och kräks. Skillnaden är att det är svårt att bedöma HUR sjuk hunden är, eftersom den inte kan tala.
Det är inte heller helt enkelt att ge en rättvis bild av en hunds allmäntillstånd över telefonen. I går kväll, när Nitro fortfarande inte hade ätit, tyckte telefonisten att jag skulle komma in med honom. Men någonting sa mig att han var för pigg för det … Han var inte alls apatisk eller så. Istället testade jag att blanda blötfoder (köpt hos veterinären) med Stomax och vatten som jag sprutade in i munnen på honom. Faktiskt upplevde jag att han blev piggare av det.

Så förstå min stora lättnad när han, efter 4 dagar utan mat, äntligen började äta lite smått igen!

3 viktiga nummer att spara för dig som är bosatt i Stockholm:

Djursjukhuset Albano 08 – 505 304 00
Regionsdjursjukhuset Bagarmossen 08-505 303 00
Djurambulansen, vid akut hjälp ring 08-588 03 112

Tänk på!

Att ALLTID ha med dig legitimation när du åker in akut med ditt djur. Det kan även vara bra att känna till hundens ålder (om den inte är din)

”Tjejkvällen som slutade i dödsdrama”, kommer du ihåg?

Du som följt min blogg ett tag kommer kanske i håg hur jag i början av året var med om en fruktansvärd dödsolycka? En cyklist som cyklade in i ett flexikoppel med full fart… kopplet som gick som en osynlig lina över vägen. Den traumatiska upplevelsen fick mig att vässa säkerhetstänket kring mitt eget hundliv  … Läs här om du vill om Tjejkvällen som slutade i dödsdrama

Läs mer Hur reagerar du i en nödsituation? 

Vad gör du om hunden blir akut sjuk?

När hunden själv får välja!

 

Träning

Outdoor Bootcamp: Peppen av att träna tillsammans

Igår signade jag upp för Outdoor Bootcamp. Ett nystartat träningscamp på måndagar och onsdagar kl. 18:00-18:45 i Humlan. Ledare för träningskalaset är Marie Emre och Charlotte Beijer.

Igår körde vi efter cirkelträningsupplägget med egna kroppsvikten som motstånd (bortsett från gummiband)… och alla flåsade på efter sina egna förutsättningar. 4 olika block/stationer och tre övningar och varv på varje station. 45 minuter tycker jag är en lagom tid att träna på när man är effektiv.

Det bästa med bootcamps tycker jag är peppen av att träna i grupp. Ännu roligare blir det när man är ett återkommande gäng som ses och tränar tillsammans. Varför sitta på rumpan och dricka latte när man kan gympa?

Kände mig som ett sånt där ”muskelberg” man brukar se på utomhusgym i Venice när jag stod där i solen, frustade och slet i mina gummiband för glatta livet. *Verkligheten visade dock någonting annat.* Tonårskillarna såg lagom nöjda ut när tigertrosorna intog fotbollsplanen i Humlan, med gårdagens musik i högtalarna. ”Mammas kompisar”, tänkte de nog. Medan vi fick upp pulsen på en bra nivå och kände oss rätt fräsiga i tightsen. *När självbilden krackelerar* Det man inte vet lider man inte av, haha.

På onsdag (i morgon) är det dags igen. Haka på vet ja?! Alla kan vara med på det här, oavsett ålder och träningsnivå. Målet är ju att komma i form tillsammans och ha kul på vägen. Är du sugen att vara med mejla workout.bootcamp@hotmail.com

Och i gruppen på Facebook kan du hålla dig uppdaterad på kommande träningspass.

Önskar dig en fin dag i värmeböljan! <3

 

Outdoor Bootcamp: Peppen av att svettas tillsammans!

På Outdoor Bootcamp flåsar vi på sida vid sida. Alla efter sina förutsättningar!

Outdoor Bootcamp: Peppen av att svettas tillsammans!

Det obligatoriska high five:t efteråt!

Outdoor Bootcamp: Peppen av att svettas tillsammans!

Marie och Charlotte är två duktiga och inspirerande tränare som kompletterar varandra på ett jättebra sätt. Med dem som ledarduo får man det bästa av två världar! Jag är jättestolt att ha med dem i team I am Ready.

Hundliv

Hundpodden med Kicki & Fanny: Kastrering eller ej – vad är bäst för hunden?

Det finns en ny livsstilspodd för alla hundälskare som heter ”Hundpodden med Kicki & Fanny och som med jämna mellanrum toppar lyssnarlistorna i deras kategori. Jag är med och pratar i avsnittet ”Kastrering eller ej- vad är bäst för hunden?

I en telefonintervju delar jag med mig av mina vitt skilda  erfarenheter av kirurgisk kastration. Nitro som har mått superbra av ingreppet och gått från hormonstin och stressat litet ”testomonster” till lugnet själv. Och älskade lilla Ninja … som det tyvärr inte blev så bra för.

Det är så himla lätt att man kastrerar hanhunden för att man tror att det ingår naturligt i ”hanhundspaketet” …  men det där är högst individuellt och man måste gå efter till hundens personlighet och allmänhälsa. Har du en redan osäker hund kan hundens osäkerhet förvärras och hunden, som i Ninjas fall, kan bli utåtagerande.

Att omplacera en osäker hund med utfallsproblematik är jättesvårt. Det är inte många som vill ta över en hund som bits? Jag hade en oerhörd tur som hittade en bra omplaceringsfamilj till Ninja. Men Ninjas öde hade i värsta fall kunnat slutat på ett helt annat sätt …

Så är du nybliven hundägare och går i tankarna att kastrera din hund, tycker jag du ska lyssna på det här poddavsnittet. Tack Kicki och Fanny för att ni lyfter det här viktiga ämnet!

 

Hundpodden med Kicki & Fanny: Kastrering eller ej – vad är bäst för hunden?

På bilden ser du två kullsyskon som har fått precis samma förutsättningar i livet. Ninja till vänster som visar tydliga tecken på stress och Nitro som ligger lugn som en filbunke. Efter kasteringen accelererade Ninjas osäkerhet och trafik och folksamlingar var jättejobbigt för honom, vilket medförde en isolerad och ohållbar tillvaro för honom och mig (och Nitro)

Hundpodden med kicki & Fanny på acast 

Hundpodden med Kicki & Fanny: Kastrering eller ej – vad är bäst för hunden?

Hundpodden – En livsstilspodd för hundälskare! Hundpsykologerna Kicki Fellstenius och Fanny Modig djupdyker i olika ämnen; Hur svårt är det egentligen att få hunden att gå fint i koppel? Hur gör man för att få harmoniska hundmöten och Hur vet man om hunden är lycklig? Vi får också följa nyblivna hundägaren Rose-Marie och underbara Pernilla hjälper oss att få in lite mer glamour i hundlivet.

Livet

Springer du för fort?

Springer du efter attribut som du tror att du villl ha … Framgång? Mer pengar? En snyggare kropp? Ett snyggare flöde? Allt det där som du tror att du behöver för att må bra och känna dig solid.

Kan du då samtidigt uppleva … att ju mer du kämpar, desto mer tom och frustrerad känner du dig?

Att du känner dig stressad. Splittrad. Trött. Du känner dig inte helt enkelt glad längre …

Kanske springer du för fort?

Jag läste ett citat av Moder Teresa på väggen hos min massageterapeut … ”Never run faster than your guardian angel can fly” .

 

Lite klyschigt såklart … Men det finns ändå någonting i de flesta klyschor som ”make sense”

För när din innersta kärna urholkas … När själen saknar näring … då spelar det ingen roll att skalet är fantastiskt. Ditt du är ju borta.

Vi som är födda på 70-och 80-talet (”MTV-generationen”) är så himla lurade. Experimentråttor av vår tid. Vi har fostrats till att tro att jonglera flera bollar i luften och arbeta ihjäl oss är bra. Undrar just hur många personliga brev i jobbansökningsprocesser under 90-talet som inleddes med ”Hej, jag är en glad och utåtriktad tjej som alltid levererar till max!”.

”Heja oss?” Med tanke på hur alla vi superduktiga och ultradrivna kvinnor verkar må i dag när jag tittar mig omkring …

Hur många med mig hade Donken som sitt första extrajobb? K.S.R.V. var snabbmatskedjans hörnstenar, vilket stod för ”kvalitén”, ”service”, ”renlighet” och ”vänlighet” . Där stod man som 16 åring med högblank panna (”Donken glow”) i skitful keps och serverade hamburgare efter en 10-punktspanual för sketna 60 kr i timmen … Hade man riktig otur kunde man få stå i pommes frites-stationen en hel arbetsdag. Stolta förändrar som skröt som sina ”rediga tonårsbarn som tjänade sina pengar själva”. Vi – kassamaskiner som bidrog till både djurplågeri och miljöförstöring. Donken fällan big time!

Vi gick på myten om att protein bygger muskler. Alla vi som tränade på gym i början av 90- 2000-talet skyfflade i oss proteindrinkar och överbelastade våra lever och njurar.

Vi blev itutade att karriär och överkonsumtion skulle göra oss lyckligare och att vi kan få barn när det passar in i våra sprängda agendor. 35 åriga kvinnor som äter p-piller och gör abort, i väntan på drömprinsen, i tron om att vi kan sätta oss över den biologiska klockan. Och att Starlet-romantiska prinsar finns. 😉

Men mest av allt har vi gått på myten om vår egen viktighet. Det största, och kanske farligaste, självbedrägeriet av dem alla.

Den här strävan efter att vi hela tiden måste ha mer … och bli någonting mer än det vi redan är … Vad är det egentligen?

När det enda vi behöver är att bli mer av är att bli mer närvarande i vår egna kroppar. Återhämta oss mer. Bli bättre på att ta hand om oss själva, varandra och om naturen. Sluta överkonsumera kläder, teknik och lågpriskorv.

Det har vi förstått nu. 2018. ”Katsching!”

Så …  vad höll vi egentligen på med under alla dessa år?

Vet du?