Livet

Springer du för fort?

Springer du efter attribut som du tror att du villl ha … Framgång? Mer pengar? En snyggare kropp? Ett snyggare flöde? Allt det där som du tror att du behöver för att må bra och känna dig solid.

Kan du då samtidigt uppleva … att ju mer du kämpar, desto mer tom och frustrerad känner du dig?

Att du känner dig stressad. Splittrad. Trött. Du känner dig inte helt enkelt glad längre …

Kanske springer du för fort?

Jag läste ett citat av Moder Teresa på väggen hos min massageterapeut … ”Never run faster than your guardian angel can fly” .

 

Lite klyschigt såklart … Men det finns ändå någonting i de flesta klyschor som ”make sense”

För när din innersta kärna urholkas … När själen saknar näring … då spelar det ingen roll att skalet är fantastiskt. Ditt du är ju borta.

Vi som är födda på 70-och 80-talet (”MTV-generationen”) är så himla lurade. Experimentråttor av vår tid. Vi har fostrats till att tro att jonglera flera bollar i luften och arbeta ihjäl oss är bra. Undrar just hur många personliga brev i jobbansökningsprocesser under 90-talet som inleddes med ”Hej, jag är en glad och utåtriktad tjej som alltid levererar till max!”.

”Heja oss?” Med tanke på hur alla vi superduktiga och ultradrivna kvinnor verkar må i dag när jag tittar mig omkring …

Hur många med mig hade Donken som sitt första extrajobb? K.S.R.V. var snabbmatskedjans hörnstenar, vilket stod för ”kvalitén”, ”service”, ”renlighet” och ”vänlighet” . Där stod man som 16 åring med högblank panna (”Donken glow”) i skitful keps och serverade hamburgare efter en 10-punktspanual för sketna 60 kr i timmen … Hade man riktig otur kunde man få stå i pommes frites-stationen en hel arbetsdag. Stolta förändrar som skröt som sina ”rediga tonårsbarn som tjänade sina pengar själva”. Vi – kassamaskiner som bidrog till både djurplågeri och miljöförstöring. Donken fällan big time!

Vi gick på myten om att protein bygger muskler. Alla vi som tränade på gym i början av 90- 2000-talet skyfflade i oss proteindrinkar och överbelastade våra lever och njurar.

Vi blev itutade att karriär och överkonsumtion skulle göra oss lyckligare och att vi kan få barn när det passar in i våra sprängda agendor. 35 åriga kvinnor som äter p-piller och gör abort, i väntan på drömprinsen, i tron om att vi kan sätta oss över den biologiska klockan. Och att Starlet-romantiska prinsar finns. 😉

Men mest av allt har vi gått på myten om vår egen viktighet. Det största, och kanske farligaste, självbedrägeriet av dem alla.

Den här strävan efter att vi hela tiden måste ha mer … och bli någonting mer än det vi redan är … Vad är det egentligen?

När det enda vi behöver är att bli mer av är att bli mer närvarande i vår egna kroppar. Återhämta oss mer. Bli bättre på att ta hand om oss själva, varandra och om naturen. Sluta överkonsumera kläder, teknik och lågpriskorv.

Det har vi förstått nu. 2018. ”Katsching!”

Så …  vad höll vi egentligen på med under alla dessa år?

Vet du?

 

 

 

 

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    Emma
    maj 26, 2018 at 6:20 e m

    Malin, jag är så imponerad över ditt sätt att skriva och beskriva. Du har en erfarenhet och klokhet som skildrar dina texter. Tack för att du delar med dig!

  • Leave a Reply