Monthly Archives

juni 2018

Hälsa 40 plus

Att må bra är en lyx

Att må bra är en lyx som jag önskar att alla kunde få uppleva. Faktum är att många går runt och mår dåligt helt i onödan, då det är väldigt lätt att normalisera ett tillstånd av att konstant känna sig trött och låg … 

Och har man aldrig upplevt att få känna sig vital och stark, vet man ju inte heller hur det känns. Jag myntade en gång i en intervju att ”Allt i kroppen påverkas positivt av att vara fysiskt aktiv. Och när man som människa förstår den kopplingen – är det den starkaste drogen som finns”. Sant! Men man får jobba lite för det bara. Och när du väl kommer upp för uppförsbacken kommer det kännas fantastiskt! Även vi ”träningspersoner” kommer av oss ibland och behöver ”ta nya tag”. Så jag vet hur jobbigt det kan vara att ta sig i form.

Jag förstod att inlägget om hormoner och övergångsåldern berörde många … och jag måste säga att jag med den senaste tidens hormonbehandling i kombination med något mer strikta hälsorutiner (regelbundna måltider, motion och bättre söm) har fått mig att må bättre än på mycket länge. Dessutom har jag gått ner ett par klädsamma kilon i vikt.

Tidigare gick jag omkring med en ständig inre stress … nu känner jag mig så mycket lugnare och mer balanserad. Jag ser till och med förbättringar på min hy. Till exempel har jag märkt att mina nasolabiala veck har blivit mindre djupa. (Bara en sån sak!)

Bra saker tåls att upprepas! Går du runt och känner dig lite ”ut-zoomad”, som att du inte riktigt är i din kropp… känner dig orolig och kanske sömnproblem? Kolla upp dina hormonvärden med en gång! Att må dåligt är ingenting att gå att dra på …

Jag fick hjälp (Novofem, bioidentiskt östrogen) av en läkare som heter Hilde Löfqvist hos Gynekologen på S:t Görans sjukhus, Friskvårdvägen 1, tel. 08-120 755 00

Nu ska jag och Nitro alldeles strax i väg på en presslunch … Måste kasta mig in i duschen och snygga till mig (jobba hemifrån-fällan du vet)  Hoppas du få en alldeles strålande torsdag!

Att må bra är en lyx

Få saker går upp mot känslan direkt efter ett träningspass när endorfinerna är på topp …

Att må bra är en lyx

Eller att få slappa med en bra bok, omgiven av hundar <3

Hälsa 40 plus

50 – det nya 30?

Häromdagen lunchdejtade jag med medicinjournalisten och författaren Katarina Wilk som är aktuell med boken Perimenopower.
Perimenopower är en bok om övergångsåldern (perimenopausen) och släpps i september. Katarina som nyss fyllt 50 och ser ut som hälsan själv, säger att hon aldrig har mått bättre eller känt sig snyggare än nu – tack vare den behandling som finns att få.

Perimenopausen, det vill säga förstadiet till klimakteriet, kan dra igång redan i 35 årsåldern om man har otur. Katarina har skrivit den här boken utifrån egen erfarenhet för att inkludera, inspirera, vägleda andra kvinnor till att förstå sina kroppar och hitta superkraften när hormonerna åker bergodalbana.

50 – det nya 30?

Katarina är hälso- och medicinjournalisten som tidigare var chefredaktör för Stadiums magasin men som nu tagit på sig författarglasögonen på allvar. Hon har skrivit flera böcker Perimenopower av egen erfarenhet och vill inspirera, vägleda och inkludera andra kvinnor i övergångsfasen. Denna överskuggade mognadsfas i livet, men som vi alla kvinnor går till mötes, oavsett om vi vill eller inte.  Foto: Johan Strindberg

Perimenopausen

Jag fyller själv 44 om ett par veckor  och för mig började det svänga ordentligt förra året, när jag drabbades av väldigt kraftig PMS. Jag som varit relativt förskonad sedan tidigare, kände mig totalt personlighetsförändrad och blev jättemörk i sinnet, hade ont och fick avsevärt kraftigare blödningar. Här kan du läsa en blogg som jag skrev förra sommaren då jag mådde som sämst. Världen har inte gått under, jag har bara PMS

… och vem blir du när mensen tar slut?

Dessa förändringar fick mig att haja till och jag började läsa på om förklimakteriet och vad det innebär, och kunde skriva under på de flesta av symptomen. Så i februari upphörde mensen helt och provsvaren bekräftade att mitt östrogen och progesteron var i botten. Jag blev medicinerad och avslutar nu min första karta Novofem (bioidentiskt östrogen).   Så du kanske kan gissa min glädje när jag fick mens i lördags för första gången på nästan ett halvår?!
Min mamma var 50 när hon blev av med sin och att jag vid ”bara” 43 års ålder blir av med min är inte ett hälsotecken direkt. Jag är övertygad om att stress, så väl inre- som yttre, är den största boven till den här typen av symptom. Det är heller inte så svårt att lista ut om jag kartlägger de senaste två åren.

Och hur illa man än tycker om mens, är det ännu värre att bli av med den i förtid. Att bli av med mensen känns som ett kvitto på att man är ”kasserad”… en stämpel på att man är gammal, vilket till viss del är sant, eftersom man inte längre kan få barn. Men bara för att du inte kan bli mamma tar livet inte slut för det. Med dagens kunskap och medvetenhet kan du hålla dig frisk och  fysiskt ung många år efter 50.

50 – det nya 30?

Om vi bortser från biologin och oförmågan att få egna barn, har dagens  50 åringar snudd på alla möjligheter. – 50-åringar är tillräckligt unga fortfarande för att lyckas bli kändisar eller sadla om och starta en ekologisk bondgård. Samtidigt har de fysiken för att kunna träna åtta timmar om dagen, säger psykologen Barabara Becker Holstein till den amerikanska sajten today.com. [källa]

Sök hjälp! Att leva hälsosamt är inte nog.

Att träna och leva hälsosamt räcker långt, men hälsosamma rutiner är inte tillräckligt i den här livsförändringsfasen. ”Precis som en diabetiker som behöver insulin, behöver man stötta upp kroppen med hormoner när den slutar producera dem själv”, förklarade min gynekolog när jag fick provsvaren.
Så till alla kvinnor i samma fas i livet som jag – sök hjälp! Hormoner påverkar allt; kroppen och psyket (humöret) … det är så himla onödigt att gå omkring och må dåligt när det är relativt enkelt att må betydligt bättre… Det är inte heller säkert att man förstår vad man går igenom … så är du 35+ och börjar känna dig lite kymig är det absolut värt att göra ett test!

50 – det nya 30?

 

Hälsa

Det är okej att känna sig omotiverad

Motivation är ett rätt laddat begrepp. De flesta budskap går ut på att du ständigt ska hålla dig motiverad och mentalt på topp. Och när vi inte lever upp till våra förväntningar på oss själva blir vi frustrerade. Därför gillar jag Martinas inlägg med hög igenkänningsfaktor, om hur hur du med hjälp av klassiska tankefällor bäst avlivar träningsmotivationen.

Låt oss avdramatisera kring motivation och att den ibland lyser med sin frånvaro. Det är okej att ta en paus. Jag tror att vi behöver ”de där dagarna” (perioderna) för att  komma igen. När vi talar om motivation är det ofta kopplat till träning. Men det kan ju finnas massor av områden man kan vara omotiverad inför. Plugget, jobbet och som att känna sig omotiverad till att blogga. Vilket jag vet att (nästan) ALLA bloggare gör av och till.

”Konsten att prestera på en rimlig nivå”

Ett ”problem” blir bara ett problem om vi tillåter det. Om vi tar bloggandet som ett exempel, finns det massvis med sätt att ta sig an ett blogguppdrag. Du kan ta ett mindre grepp. Istället för att bjussa på ett helt träningsprogram, välj EN övning/ett tips att skriva om? Eller gör färre uppdateringar? Eller dela med dig om dina känslor i och med din motivationssvacka?

Jag tror de flesta läsare skulle uppskatta mer ärliga inlägg ..? Tror vi är för intelligenta (och för insatta) i dag för att gå på låtsasperfektionen .. fast somliga vill säkert ha en verklighetsflykt när det läser bloggar och slippa vardagen för en stund.

Viktigt att ha realistiska förväntningar

Oavsett vilken väg man väljer, är bloggar inte det senaste skriket inom sociala medier och redaktionell marknadsföring. Har man för höga förväntningar på vad det ska ge blir man lätt besviken, vilket gäller de flesta situationer. Jag vill inte säga ”omöjligt”, men det ska väldigt mycket till i dagens mediabrus för att en bloggdebutant ska bli en viral komet. En blogg är ingen ”karriärlösning” men kan hjälpa till att förstärka ditt varumärke och skapa ringar på vattnet.

Så här inför semestern känns det som om de flesta med mig verkar rätt trötta …  För att uppbåda någon slags energinivå försöker jag prioritera sånt som gör mig glad. Som till exempel familj och nära vänner, min hund och träning. Miljöbyte piggar upp  … så som att bredda umgänget. Det är så lätt att göra sin egen lilla bubbla gällande, lägga energi på fel saker och låta saker och ting få alldeles för stort utrymme. Just nu vill jag bara zooma in, göra så lite som möjligt och bara fokusera på det som är allra, allra viktigast.

Jag hoppas att du  har en fin lördag. I dag är Mårten och föreläser i Borås och jag spänner bonusmorsamusklerna här hemma. Nu ska jag och Juli alldeles strax ta oss till Studio Levels och köra ett cirkelträningspass för Marie. Sen ska vi fira Nitros (som fyller 4) födelsedag!

Det är okej att känna sig omotiverad

Myset att bara få hänga med nära vänner …

Det är okej att känna sig omotiverad

När världen säger nej, säger Nitro ja. I dag fyller han 4! Älskade lilla hund <3

 

 

personlig utveckling

Talang – en väldigt liten del i det stora hela

Det finns inget jag blir gladare över som när jag får feedback på mina texter. Ofta får jag höra att jag har ”talang” för att skriva … och kanske har jag utvecklat en talang i det kreativa skrivandet med åren?

Jag tror inte man föds med talang (men med en fallenhet för olika saker) och att man blir duktig på det man gör tillräckligt ofta och mycket. Faktum är att jag fick 2:or på mina uppsatsskrivningar i första ring på gymnasiet. Min svenskalärarinna tyckte att jag skulle ”förenkla mitt språk”. Men istället för att underkasta mig, började jag slå upp ord i lexikonet. Ja, detta var ju långt innan internet och synonymer.se.

Jag såg det nog mest som en nätverksmöjlighet, när jag i början av 2000-talet började göra mingelreportage. Inte förrän långt, långt senare börjande jag tänka på skrivandet som en karriär. Men att jag blev chefredaktör för ett sportmagasin (på en liten mediebyrå) hade mer med driv än färdighet att göra.

Efterhand har jag utvecklat mitt skrivande genom att skriva mycket (varje dag) och ta hjälp av skrivarmentorer. Jag har frilansat för olika magasin genom åren …  och eftersom jag i min nykterhet förstår att stora  journalistpriset är vääääldigt långt borta … samt det faktum att magasinbranschen är ett ”sjunkande skepp”, har jag det senaste två åren ”nischat om mig” och skrivit för olika företag på uppdrag av en webbutvecklingsfirma. Inga prestigejobb på något vis, men jag tjänar mer och får dessutom tacksamma kunder. Dubbelvinst på så sätt.

Förra veckan gjorde jag dock ett frilansjobb för Aftonbladet Viktklubb … Två intervjuer som du kan läsa här om du vill … Med detta önskar jag dig en toppenfin dag! <3

Så ska du fördela dina kolhydrater 

Det här händer när du tränar för hårt 

 

PR-event

Turnéliv: 160 mil på 3 dagar

Helgen bestod av jobb och att flänga tur och retur Stockholm-Malmö, samt en avkrok till Västerås för att lämna och hämta Nitro hos pappa. När Mårten gick på mingelfest på söndagkvällen var jag på väg hem med Nitro.

I Malmö var det fullt blås med träningspass och föreläsning på kvällen. Jag passade på att damma av Muskler av plysch och sålde 20 ex av plyschboken. Det finns inte jättemånga ex kvar, och de som finns går att beställa här på bloggen (se länk)

På vägen hem från Malmö höll vi nästan på att somna bakom ratten då ”turnélivet” frestar på. Men nu kan vi bocka av Stockholm, Göteborg och Malmö som lyckade på agendan. När vi kom hem fortsatte jag vidare till Västerås medans Mårten gick på mingelfest. Jag är ändå inte så mycket för röda mattan-kalas och Mårten och jag var hemma nästan samtidigt.

Nästa gång vi ger oss ut på vägarna (eller i luften) blir när Mårten har sin bokturné. Men det kommer såklart att hända en massa annat kul innan dess som t.ex. träningsevents med mera. Nu ska vi alldeles strax ge oss ut i Humlan och träna Outdoor Bootcamp med toppenpinglorna  Marie och Charlotte. Det tycker jag blir ett bra Nationaldagsfirande! Hur firar du Nationaldagen? Slår du på stora trumman eller är det bara en dag i kalendern? Oavsett, hoppas du får en superdag och kan njuta av lite sol och ledighet!

Turnéliv: 160 mil på 3 dagar

Endorfiner och glada ansikten på Nordic Wellness Emporia. Jag och Mårten testade även GRIT (tänk ”högintensiv Body Pump utan vila”)  innan hans pass och det var svinjobbigt. Så jobbigt att jag  har svårt att tro att jag någonsin skulle göra det igen av fri vilja.

Turnéliv: 160 mil på 3 dagar

Mårten drog fullt hus på Scandic Triangeln

Turnéliv: 160 mil på 3 dagar

Jag brukar säga att Muskler av plysch är en rolig gå bort-present … en kul bok  att ha liggandes på dass. Det finns coffee table-böcker och så finns det dassböcker, haha!

Turnéliv: 160 mil på 3 dagar

Mys med pappa på balkongen i Västerås <3

 

 

 

Livet

”Varför inte bli veterinär och flytta till Enköping?”, tyckte brorsan. ”Ja, varför inte?” sa jag.

Relationer är det svåraste som finns. I synnerhet relationen till dig själv. I går liftade jag med brorsan till Västerås där jag skulle lämna Nitro (hunden för dig som är oinsatt) hos pappa över helgen eftersom Mårten föreläser i Malmö. Jag och Petter, som min bror heter, kom in på en massa fina samtal om livsinsikter och om hur viktigt det är att följa sin inre kompass …

Det är så lätt att ta  på sig roller och leva ett liv som inte är ämnat för dig. Roller som du tagit på dig för att du kan (och tror att du borde … eller som situationen kräver) men som inte är du. En livssituation som sakta men säkert bryter ner dig, istället för bygger upp. Det är lätt att springa ifrån sig själv under livet. Det enda lilla sketna liv man har. Som dessutom är svinkort.

Som barn var jag ett känsligt och tillbakadraget liten person som kände mig mer hemma tillsammans med djur än människor … och ofta satt ensam i min fantasivärld och målade. ” Lovande” ansågs jag av bildlärarna. Jag är fortfarande samma känsliga, estetiska tjej i grund och botten. Djur och natur jordar mig. Jag är som mest mig själv när jag får vara kreativ och umgås i intimare sällskapsformer. Även om jag i stunden kan vara glad och jättesocial, är jag mer åt det introverta hållet som människotyp än tvärtom. Ärligt talat tycker jag att livet jag lever (delvis) är  ytligt och många gånger utmattande och egentligen inte rätt för mig.

"Varför inte bli veterinär och flytta till Enköping?"

Varför inte bli veterinär och flytta till Enköping, tyckte brorsan.

– Lever du livet du vill då? Undrade Petter, nästan som om han kunde läsa mina tankar. Han fortsatte. – Det måste ju vara jävligt tröttsamt att alltid vara den där personen som andra förväntar sig av dig? Träningsresor med massor av folk och att konstant sälja sina tjänster. Sociala medier …  Det finns ett annat liv där ute syrran. Om du nu mår så bra ihop med djur, varför inte bli veterinär och flytta till Enköping? Skaffa häst och bli självförsörjande, tyckte Petter. Han fick det att låta väldigt enkelt.

Veterinär alltså? Har inte ens tänkt tanken att börja jobba med djur sen jag var 7. Min första dröm som liten var att bli veterinär. Ända tills jag förstod att som veterinär måste man ibland ta bort djur bara för att ägarna tröttnat på dem. Då bestämde jag för bli grafisk designer istället. Varför det inte blev så är en lång och invecklad historia. En annan grej av eventuell betydelse, är den mångåriga medicinska utbildningen. Naturorienterande ämnen var inte mina favoritämnen i skolan direkt. Och om jag tyckte det var utmanande (läs: tråkigt) att lära sig en människas anatomi på PT-utbildningen … tänk dig då en kanins anatomikarta? Eller en fågels?

Nästa stopp Enköping alltså?

2 års Komvux och därefter 7 års universitetsstudier?

Nyexad som 53? I bästa fall.

Ja, varför inte? Tuffa men kittlande tankar … Men än så länge helt ofärdiga  som du säkert förstår?

Petter berättade om en person som gick på ”lyckopiller” och lugnande för att orka hantera sitt chefsjobb. Hur sjukt är inte det? Så poängen med hela det här inlägget, är att det är viktigt att leva livet man vill för att må bra. <3