Livet

”Varför inte bli veterinär och flytta till Enköping?”, tyckte brorsan. ”Ja, varför inte?” sa jag.

Relationer är det svåraste som finns. I synnerhet relationen till dig själv. I går liftade jag med brorsan till Västerås där jag skulle lämna Nitro (hunden för dig som är oinsatt) hos pappa över helgen eftersom Mårten föreläser i Malmö. Jag och Petter, som min bror heter, kom in på en massa fina samtal om livsinsikter och om hur viktigt det är att följa sin inre kompass …

Det är så lätt att ta  på sig roller och leva ett liv som inte är ämnat för dig. Roller som du tagit på dig för att du kan (och tror att du borde … eller som situationen kräver) men som inte är du. En livssituation som sakta men säkert bryter ner dig, istället för bygger upp. Det är lätt att springa ifrån sig själv under livet. Det enda lilla sketna liv man har. Som dessutom är svinkort.

Som barn var jag ett känsligt och tillbakadraget liten person som kände mig mer hemma tillsammans med djur än människor … och ofta satt ensam i min fantasivärld och målade. ” Lovande” ansågs jag av bildlärarna. Jag är fortfarande samma känsliga, estetiska tjej i grund och botten. Djur och natur jordar mig. Jag är som mest mig själv när jag får vara kreativ och umgås i intimare sällskapsformer. Även om jag i stunden kan vara glad och jättesocial, är jag mer åt det introverta hållet som människotyp än tvärtom. Ärligt talat tycker jag att livet jag lever (delvis) är  ytligt och många gånger utmattande och egentligen inte rätt för mig.

"Varför inte bli veterinär och flytta till Enköping?"

Varför inte bli veterinär och flytta till Enköping, tyckte brorsan.

– Lever du livet du vill då? Undrade Petter, nästan som om han kunde läsa mina tankar. Han fortsatte. – Det måste ju vara jävligt tröttsamt att alltid vara den där personen som andra förväntar sig av dig? Träningsresor med massor av folk och att konstant sälja sina tjänster. Sociala medier …  Det finns ett annat liv där ute syrran. Om du nu mår så bra ihop med djur, varför inte bli veterinär och flytta till Enköping? Skaffa häst och bli självförsörjande, tyckte Petter. Han fick det att låta väldigt enkelt.

Veterinär alltså? Har inte ens tänkt tanken att börja jobba med djur sen jag var 7. Min första dröm som liten var att bli veterinär. Ända tills jag förstod att som veterinär måste man ibland ta bort djur bara för att ägarna tröttnat på dem. Då bestämde jag för bli grafisk designer istället. Varför det inte blev så är en lång och invecklad historia. En annan grej av eventuell betydelse, är den mångåriga medicinska utbildningen. Naturorienterande ämnen var inte mina favoritämnen i skolan direkt. Och om jag tyckte det var utmanande (läs: tråkigt) att lära sig en människas anatomi på PT-utbildningen … tänk dig då en kanins anatomikarta? Eller en fågels?

Nästa stopp Enköping alltså?

2 års Komvux och därefter 7 års universitetsstudier?

Nyexad som 53? I bästa fall.

Ja, varför inte? Tuffa men kittlande tankar … Men än så länge helt ofärdiga  som du säkert förstår?

Petter berättade om en person som gick på ”lyckopiller” och lugnande för att orka hantera sitt chefsjobb. Hur sjukt är inte det? Så poängen med hela det här inlägget, är att det är viktigt att leva livet man vill för att må bra. <3

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply