Monthly Archives

juli 2018

Livet över kaffe

Träningsselfies – motivation (för andra) eller bara en egotripp?

Den här sommaren har jag tränat en hel del. Betydligt mycket mer än vad som synts på sociala medier. Så vad har hållit mig tillbaka från att posta träningsbilder?

Kanske mest för att jag kan tycka att det känns jävligt fåfängt att Instagramskryta över en rutin som borde vara lika självklar som att äta frukost, bajsa och borsta tänderna … Men även för att jag tror att det är bra att ta en paus från uppdaterandet ett tag. Bara vara i stunden med dig själv, där du är. Ingen mer än du och berörda parter vet om att du tränar … Jag kan nästan tycka att den känslan är lite lyxig och fin.

Att posta träningsselfies har blivit en reflexmässig vana som man inte längre varken reflekterar över, eller ännu mindre ifrågasätter. Eftersom det ligger så stort värde i en hälsosam livsstil i dag. ”Det är en  självklarhet” (att träna och äta hälsosamt) anser man,  i de upplysta kretsar jag umgås i. Men vi vet ju att så ser tyvärr inte verkligheten ut för alla.

Kanske behöver man inte göra en så stor grej av detta … Men ibland undrar jag om den där träningsselfien verkligen är till för att motivera andra till att få benen över soffkanten … eller för att boosta vår egen självnöjdhet?

Oavsett drivkraft, yttre eller inre, är det ju super att man tar sig iväg! Och kan den där artificiella dopaminkicken vi får av alla likes och kommentarer … det vill säga belöningen efteråt … vara skäl nog till att komma i väg, är ju det en jättestor vinst i sig. Även om det mest idealistiska vore, av alla möjliga världar, att vi tränade för vår egen skull – och inte för att stoltsera med.

Jag brukar tänka att det är personer som du och jag som har skapat den där beroendeframkallande  appen Instagram. En digital app är ett påhitt … Instagram är en  pseudovärld i vilken somligas verkligheter …  det vill säga jorden vi går på, luften vi andas och delar … är mer värd för vissa än andras. För att verkligheten inte längre är vacker nog utan retusch. Och för att vissa människor har mer talang/intresse för bild och retusch än andra.

Det är också delvis av den anledningen som jag inte heller vill skönmåla mig själv som alltid på topp. Vilket lätt blir det summerade intrycket när du hela tider lägger upp träningsbilder. Den där bilden säger egentligen ingenting om dagsformen eller om hur passet gick.

Just nu, har jag en bättre period när jag tränar och äter hyfsat regelbundet … Men jag ser inte mig själv som bättre än någon annan. Fast det är klart … kanske kan mitt postade träningspass och min nyttiga keso- och kalkonmacka på grovt bröd motivera någon till en bättre livsstil …  Om jag har tur!

Men frågan är, om jag längre vill utge mig för att vara en ”livsstilsprofet”?

Och borde det inte vara alla vuxnas ansvar att göra sunda val?

Från selfies till medelålderskris ..?

I går hade jag en jättemärklig dag. Vet inte om det är ”kremeringshettan” som gör mig tokig … eller om det är jag, ”kvinna mitt i livet”, som håller på att bli bitter och förvandlas till Fredrik Backmans romanhuvudfigur – ”moralpolisen Ove”  (Mannen som heter Ove) ? Läs här: Hela gårdagen höll jag på och ”brottades” med banken och olika myndigheter  …

Den där tisdagen som skulle blivit en mysdag för mig själv, blev istället till ett rent hell (vete)

Är det här att vara medelålders? Skriva brev och klaga till konsumentombudsmannen för att Frödinge har för få rosa prinsesstårtor i frysdisken … svara på trådar på Facebook och ledare i dagstidningar om immigration … och brusa upp när någon inte tagit bort luddet i torktumlaren!

Jag kan inte komma ihåg …. att jag  hade varken tid eller ork att gå i taket för att en bankman slarvat på jobbet … när jag var yngre, sisådär 5-6 år. Då brukade jag tycka ( … och förhoppningsvis mina vänner med ..). att min ”glada karismatiska personlighet” var en av mina absoluta tillgångar.

Nu vet jag faktiskt inte längre ..?

Nog filosoferat! Kanske borde jag gå till gymmet och ta en träningsselfie istället? Då skulle det kanske kännas lite bättre 😉

 

Träningsselfies – motivation (för andra) eller bara en egotripp?

Just do it? Jag har börjat styrketräna igen … alltså styrketräning med fria vikter och maskiner … efter ett avbrott på cirka 5 år. Förr kunde jag, när jag gick ut på klubb, bli kommenterad på mingelsajter som ”kvällens mest vältränade överarmar” … ”Fitness-Mallan” var en pseudonym under en period … Men de senaste åren har jag mest ”wellness-tränat” utan något direkt mål. Nu har jag plockat upp den ”pucken” … Lugn, jag har inte fått för mig att börja tävla i ”veteran fitness” eller så … Men det vore trevligt att avrunda denna sommar som en uppdaterad version av mig själv.

 

Träning 40 plus

Använder du träning som kompensation?

Den här veckan har bjudit på hela tre kalasdagar och det får jag ändå se som ett oerhört exceptionellt inslag i mitt annars ganska så vardagliga liv. Först blev jag firad i dagarna två med pompa och ståt … och igår var vi på Henrik Fexeus och Linda Ingelmans bröllop på Kastellholmen …
Foto. Katriina Mäkinen

På bröllopet tog jag det lugnt med vinet men onsdagen och torsdagen var desto ”yvigare” … och festmat på det.

Det är lätt att känna att man vill kompensera för sina utsvävningar … när man ligger där bakis i sängen dagen efter och summerar alla kalorier man fått i sig i samband med festmat och alkohol. Men viktigt är då att komma ihåg att några festdagar då och då, gör inte så jättemycket för formen och hälsan – förutsatt att man snabbt återgår till normala vanor och inte fortsätter en orgie i dagen efter-mat och kommer av sig med träningsrutinen i allt för många dagar. En eller två vilodagar kan behövas, men sen är det snabbt upp på ”hästen” igen.

Men det där med att tänka att du ska in i gymmet, bakfull (eller för att du bara ätit mycket) och ”kompensera för dina synder” är verkligen ingenting jag rekommenderar för träningsmotivationen  … Träning ska vara någonting positivt och en boost för kroppen och knoppen –  inte ett straff.
Dessutom är det inte nyttigt att utsätta hjärtat för onödig belastning innan alkoholen har gått ur kroppen. Det är ju en sak att yoga eller ta en lugnare joggingrunda om du känner att du orkar … men att riva av ett hårt pass som kräver både styrka, uthållighet, fokus och koordination kan du gott vänta med tills kroppen är återställd igen. Och ju äldre vi blir, desto längre återhämtning behöver vi. Vet att vissa (yngre) verkar finna en stolhet i att ”leva hårt och träna hårt” men det är ett rättså kortsiktigt resonemang tycker jag.

När jag skriver det här inlägget är jag nyss hemkommen från en svettig joggingrunda runt Råstasjön och Lötsjön och kan bocka av den som gjord, men inte skön. Mårten jobbar i Norrköpping i dag med Stadium Sports camp och jag har en trevlig dag som började med picknick i Hagaparken med Sanna och hennes hund Freja … Därefter har jag småpulat hemma, tvättat och börjat packa inför veckan nere i Skåne. Ser så mycket fram mot att få komma ner dit och umgås med familjen, njuta av stranden och havet samt att kunna låta Nitro få springa fritt utomhus.

 

Hälsa för själen

”Såpbubblor crescendo”

I onsdags blev jag hembjuden på födelsedagsfirande hos Tessan som bor på landet i ett stort vitt inredningsdrömmigt hus tillsammans med maken Fredrik, bonusbarnen Lilly och Isabel samt nakenkatterna Nisse och Yngve. Deras betydelse, både som individer och festinslag, är inte att förringa.

Jag lever fortfarande på ångorna efter denna enastående fest … detta ”såpbubblor crescendo” som ägde rum mellan husknutarna med bara träd, hundar och katter som vittnen. Springer man omkring som vuxen klockan 18.00 och jagar såpbubblor … ja då vet man att det är en BRA fest!

Dagen efter skojade jag med Tessan om att hon borde bli professionell VIP-kalasarrangör … varför inte festfixare inom hovet? Och berättade hur att jag hade älskat temat med såpbubblorna, och olika hattar (kepsar, diadem och cowboyhattar) till olika delar av den förstklassiga menyn samt inslaget med nakenkatter, skrattandes katalogvackra barn och en fotograf som plötsligt dök upp framåt ”småtimmarna” (läs 19.30) och hjälpte till att föreviga denna fantastiska stund.
Tessan förklarade hödtidligt att ”de nakna katterna var en symbol för livets början – och för att hedra dagen jag naken föddes till denna värld.”

Det lät som en fullt rimlig teori tyckte jag. Orimlig, men ändå jävligt rimlig!

*Ursäkta svordomen.*

"Såpbubblor crescendo”

Träningspasset som vi pliktskyldigt tog oss igenom i värmen. Vi ställde inga krav på varken kvalitét eller stil. Men ändå … 300 repetitioner är ingenting man skojar bort i medelhavshetta.

"Såpbubblor crescendo”

Yngve i sin nakenhet – symbolen för ”livets början”

"Såpbubblor crescendo”

Vad är det man brukar säga … Efter träning kommer … Mousserande!  Och såpbubblor!

"Såpbubblor crescendo”

Den eminente kalasarrangören <3 Jag älskar hur Tessan hade, dagen till ära, inrett med TRX:er på altanen … (syns tyvärr inte på bilden) Allt för att få mig att känna mig hemmastadd.

"Såpbubblor crescendo”

Bubblor är till för att blåsas!

"Såpbubblor crescendo”

Den enastående huvudrätten med löjromstoast, räkor och till det Ernst ekologiska vita vin. Och som krydda på det hela: Palm- och enhörnings-diadem!

"Såpbubblor crescendo”

”En ska inte underskatta vad en löjromstoast gör för magen och  ett palmdiadem gör för helhetsupplevelsen”

"Såpbubblor crescendo”

Du som hade koll på instastory kunde se hur Tessan hade stilat till det med tårt-fyrverkerier … jag ser den här middagen som en trestegsraket som hela tiden skalades upp. När man trodde att ”nu är det över”, började festen om igen.

"Såpbubblor crescendo”

Det uppskattade och lite oväntade kalasinslaget med två katalogvackra leendes barn …

"Såpbubblor crescendo”

Och överraskningsmomentet när det plötsligt dök upp en fotograf och hjälpte till att föreviga denna makalösa dag.

 

Livet över kaffe

Livet över kaffe

Livet är kaffe … kaffe är livet? Vin är till för att skålas, tårta för att delas men kaffe kan du dricka alena. ”Singelkaffet” har normaliserats i vår digitaliserade tillvaro, där det är mer vanligt att fika med laptopen som sällskap, än tillsammans med en vän.

Kaffe – så mycket mer än bara en dryck?

Kaffe förenklar umgänget. Du kan bjuda på kaffe utan att det medföljer en lång ”fritt från livsmedel-lista”. Fast det är klart … allting går att komplicera om vi verkligen vill, i ett idealistiskt samhälle där maten gått från att vara en byggsten för kroppen till en byggsten för identitet. 

Kaffe är den del av immigrationen som vi gjort till vår tradition. När jag reser längtar jag alltid hem till min hund och vårt ”svenska kaffe” – Skånerost, handplockade bönor från Östafrika, Brasilien och Latinamerika.

För mig står kaffe för paus och prestation, kreativitet, drömmar och äventyr på en och samma gång. En take away-kaffe på språng, förväntningar vad som komma skall och pirret av att vara på väg!

För mig representerar kaffe värme och barndom. Doften av kaffebönor och det puttrande trygga ljudet hemma hos mamma av en kanna som bryggs. Mamma, omhuldande och varm med båda fötterna djupt i den skånska myllan. Mamma är kanelbullar och Skånerost. Pappa är Finger Marie och Gevalia. Eller Löfbergs Lila. En puttrande akademisk brunn av filosofisk melankoli – självklar och oförutsebar på en och samma gång.

Själv tar jag den skånska traditionen till Solna och dricker mitt kaffe svart. Att hälla mjölk i nybryggt kaffe vore lika vådligt som att göra en ”dagens” på Champange.

Kaffe är jag. Jag är kaffe.

Sanningen är att min mest kreativa och lyckligaste stund på hela dagen, är när jag får dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro – gärna undertiden som jag petar med en text.
Och faktum är, att de flesta texter jag skrivit producerats över kaffe.

Även nu.

 

Livet över kaffe

Kaffestund har guld i mund. <3 Foto. Jenny Unnegård

 

 

 

 

Livet över kaffe

Prinsessdrömmar och kalasgrodor

Att fylla år är en märklig sak. Av flera anledningar. Dels att självbilden får sig en liten knäck med varje år som plussas på min nacke … blandat med tacksamhet över att få åldras med hälsan i behåll. Och ett vemod, över det faktum att flera kapitel är färdigskrivna – det finns mycket som är oåterkalleligt förbi när du passerat 44.

”Prinsessan och kalasgrodan”

Men faktum är att hur gammal jag än blir, har inte mycket förändrats gällande förväntningarna på födelsedagen sedan jag var 7.
Det är samma självupptagna naiva gamla prinsessdrömmar om att vilja bli satt på en födelsedagspedestal som tar över min kropp (läs mitt bättre vetande) varje år … och samma drömmar som går upp i rök när det inte händer.

Jag vill också sitta i en sådan där prinsesstron som de har på födelsedagskalas på lekland eller Donken! Äta prinsesstårta med marsipan med alla (2) vännerna på små stolar längs bordskanterna – ställa till med efterfest i bollhavet!

Prinsessdrömmar och kalasgrodor

Kalasdrömmen att sitta som huvudperson i prinsesstronen. Bilden föreställer tyvärr inte mig. Jag har alrig, ännu, blivit firad i en sådan här tron. Nästa år kanske? 😉

Notera den återkommande frustrationen över att ingen är hemma under semestertider … Så har det alltid varit, sedan jag var liten.

Och bakslaget, att inte få en present, TROTS att jag avfärdat det som ”ingenting viktigt”.

”Äsch, jag behöver ingen present. Vad är 44 för ålder att fira??!” betyder i själva verket ”Ja, tack! snälla. Överraska mig! Golva mig med kreativa innovationer!!!”

(*Som vuxen kan du ju, men vill helst inte, köpa presenter till dig själv*)

Födelsedagar är dagar som en ”bal på slottet” … Det är en dag som kan få dig att känna dig väldigt påtänkt och speciell … men även bortglömd och oviktig. Beroende på vem som grattar. Eller vem som glömmer bort att gratta.

Förtjusningen (och förvåningen) över att somliga vänner från förr fortfarande bemödar sig att skriva personliga mejl på sociala medier … (*Tack, för att ni hör av er en gång om året*)

Liksom glädjen när en nyfunnen vän tar sig tid att ringa och gratta personligen … och till och med dristat sig till att köpa en liten present! (*Guldstjärna i kanten till henne!*)

Prinsessdrömmar och kalasgrodor

Årets present. Ett armband som ska ge tur … när det så småningom trillar av ska en önskan gå i uppfyllelse. Prinsessdrömmar i all ära … Har många saker att önska mig men vet att de flesta önskningar kräver hårt jobb för att inträffa. Därför har jag svårt att veta vad jag önska mig … vad jag ska tro på ska kunna gå i uppfyllelse?

Existentiella tankar om livet blandas med outtalade förväntningar på dagen, som tyvärr sällan blir så glad och så kul som man hoppats på. Kalasgrodan som jag köper på kondis för 45 kr och  äter med andakt varje år …  Äter den i tre omgångar över flera dagar. Jag har alltid älskat prinsesstårta och den är som allra godast när den fått mogna till sig i kylen någon dag. Eller tre …

Prinsessdrömmar och kalasgrodor

Flagnat nagellack och krackelerade prinsessdrömmar …

Prinsessdrömmar och kalasgrodor

Kalasgroda dag 3 … Ser nu fram mot en lång ”grodfasta” till nästa år.

Och … varje år …  det slår aldrig fel …  är det alltid ”den där personen” som inte hör av sig och tar udden av dagen. Vännen med stort V, som jag vet är medveten om att jag fyller år, men har huvudet uppe i sin egen semester och förmodligen skyller på radioskugga. Besvikelsen sköljer jag ner med födelsedagsvin och stryker melodramatiskt hennes namn från den lätträknade listan över nära vänner.

Nu är ni bara 2 kvar. (*Ni vet vilka ni är?*)

 

Note to self. Hurra! Det är din födelsedag –  ”Förvänta dig ingenting men var beredd på allt!” (och se till att du har, minst en, hund i knät och en låda vitt vin i kylen)

Prinsessdrömmar och kalasgrodor

Och som så många födelsedagar förut, är det tur att det finns kalasvin!

Livet

Det sägs att människor som drivs av ett större syfte lever längre?

Just nu uppfylls jag av en inre önskan av att rensa … på (nästan) alla plan… och en längtan efter näring – framförallt intellektuellt. Jag begär inte att någon ska förstå. Det här är även för mig, än så länge tämligen ofärdiga tankar …

För mig har det varit en känslomässigt slitsam början på sommaren som medfört en hel del  besvikelser. Nu behöver jag fylla på mig själv med energi. Zooma in, för att kunna zooma ut igen. Laddar om. För att orka ge.

Därför ser jag jättemycket fram mot kursen i grafisk formgivning som jag ska börja i september. Varje tisdag och torsdag mellan 18-21 kommer jag att plugga och det ska bli så givande! Men först ska jag ju njuta av sommaren som vi har här. Inte önska snabbspola värdefull tid.

På tal om berikande saker. Lyssnade på en galet inspirerande sommarprat med läkaren, hjärnforskaren och entreprenören Mouna Esmaeilzadeh 38 som kastar ljus över mänskligheten genom sin redogörelse om ”arvsanlag och hur man kan ”hacka” vårt DNA …  till och med bestämma vilka barn vi vill ha … och att vi redan är där när vi kan börja diskutera att leva i 150 år och till och med för evigt. Frågan är väl bara om man vill? Och vad som händer om ”genetiska saxar” och AI och den biokemiska tekniken handlar i fel händer?

Mouna är en fantastiskt bildad kvinna som vigt sitt liv åt vetenskap. Jag kan känna igen mig lite i henne och hennes tro på någonting större …   I SR- podden vädrar hon tesen att människor som tänker större (drivs av ett större syfte än sig själva) lever längre … Samtidigt som hon jämför ensamhet med rökning. Tyvärr tror jag att de där teorierna tar ut varandra. Jag tror nämligen att människor som drivs av större syften blir väldigt ensamma i dagens individualiserade samhälle där jaget går före kollektivet.
”Kanske är det bättre att vara en lycklig gris än en upplyst Sokrates”, ja, vem vet? Lyssna på avsnittet! HÄR  … Jag LOVAR att det är väl förvaltade 60 minuter av din tid.

Det sägs att människor som drivs av ett större syfte lever längre?

Bilden på vackra Mauna tillhör Sveriges Radio

Det sägs att människor som drivs av ett större syfte lever längre?

Googlade  och blev påmind alla år jag slet med mitt nätverk i tron på att kunna förändra och påverka. Bland annat samlade jag in 15000 kr till forskningen av olika åldersrelaterade sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, alzheimers, osteoporos och cancer. ”Vem vet när vi får se malin som gäst hos Oprah? ” skriver Annette Leftrow som jämför mig med en Coca-Cola … Hennes smeknamn för personer med egna, unika idéer enligt devisen ”God bless the child that got his own”

Vill du leva i 150 år???

&nbsp