Monthly Archives

juli 2018

Skönhet 40 plus

Loggar ut och checkar in på salong

I dag är en sådan där jag när jag vaknade med halsont och känner mig extra berättigad till att logga ut för att checka in på en lyxig salong och treata mig själv med en lång hårbottensmassage … Och kanske ett glas fredagsvin?

Tänker att vin, eftersom att druvan är ett bär, måste placera sig högt upp i den veganska näringspyramiden? ”Vina” och ta en veckans ”wine cleanse … kanske skulle kunna bli accepterade begrepp för oss yviga livsnjutare som vill leva lite grönare … och lite mer chill, men utan att behöva plocka fram yogamattan? Eller inte. Men tänk att bara få gå omkring hela dagarna till ända och vara lite tipsy. Och man brukar skoja om att ”vin är yoga för hjärnan”.

Skämtå sido … Efter en veckas ”vine cleanse” nere hos mamma, vill jag inte vill dricka mer vin på ett tag. Och kanske därför jag har ont i halsen nu? Eller så har jag blivit sjuk på grund av de straka fläktarna i sovrummet?

Men återhämtningen du får av att luta dig tillbaka i frisörstolen för en halvtimmes skön hårbottensmassage och ”mind blow”, det min vän, är ingenting man skojar bort! Det tycker jag att alla borde kosta på sig mellan varven.

Och det är mer miljövänligt med behandlingar jämfört med att t.ex. shoppa, för att fortsätta på det gröna temat.

Tidigare jobbade jag som massör/massös och ett av mina signum var att alltid avsluta med en lång hårbottensmassage. För det är ju den där sista ”knorren” kunden kommer ihåg. Samt  förlåter alla eventuella missar under den tidiga delen av behandlingen, haha.

Någonting jag faktiskt har varit nyfiken på ett tag är Ayrovedisk aka indisk massage … Jag ska nosa upp ett sådant ställe och testa. Lovar att återkomma i ”ärendet” 😉

Loggar ut och checkar in på salong

Jag och Mårten har börjat frissa oss på salongen Bond. En lyxig och varm salong i Sthlm City som håller förstklassigt mått inom hår och skönhet samt värnar högt om det personliga mötet.

 

 

Humor

Hjälp! Matte behandlar mig som en ”slit och släng-päls-accessoar”

Hej, det är jag, Nitro, ”the byrack”, som än en gång fått” stafettpinnen” (läs tvingats) att gästblogga på mattes jättecreddiga webbportal. Förmodligen för att mitt förra inlägg blev en sådan stor viral succé … Nåja, åtminstone inom hundkretsar. Brorsan Ninja bloggade också en gång, och det fick ”fjong” då inlägget spred sig lika snabbt som ett luftburet virus.

Matte och medelålderskrisen

Stackars matte! Jag tror att matte genomgår en sådan där medelålderskris? … Hon har anmält sig till kurser och joggar, dricker kallpressade ekologiska juicer och lägger pengar på hudvård. Med tassen på hjärtat, jag upplevde faktiskt inte matte som varken särskilt fåfäng eller bekräftelsesökande … Tidigare.

Häromdagen klädde matte ut sig till en botanisk trädgård och riggade kameran på ”självutlösare” samt bollade runt mig, som om jag vore någon jävla ”slit och släng-päls-accessoar”, köpt i andra tass (hand).

Först, alltså jätteförst, blev jag alldeles till mig att matte satte mig på piedestal i fotoblixtarnas ljus … men efter en stund … när matte under flera omilda och långa minuter bufflade omkring mig som en muff … gick det upp för mig,  att själva bilden var viktigare än min persona och integritet … Ja, då blev jag trumpen. Ja, skitsur faktiskt!

Nog för att jag är av den ädla rasen ”powder puff” (Chinese crested dog), men  för att du verkligen ska förstå situationens allvar … Så var det alltså viktigare för matte att bilden blev ”instasnygg” än att jag, Nitro, mattes lilla medelpunkt i livet (brukar jag åtminstone vara) mådde bra?!!!

Shabby Chic … eller ”billigt skit?”

Jag förstår fortfarande inte varför de där bilderna var nödvändiga för matte… För de där shabby chic … aka ”billiga skitkläderna” från H&M för 199 kr delen … vilka hon klickat hem i ett ”utsatt tillstånd” …  (läs när matte druckit vin och missförstått att hon hade 25% födelsedagsrabatt på en hel order, fast det bara var på det dyraste plagget) Jättebeställningen som hon, pinsamt nog, utav säkerhetsskäl, valde att returnera i butik … (vilket tog en timme och en sjukt irriterad expedit) och dessutom skyllde matte ifrån sig på ”bonusdottern” … Hon drog en harrang om att bonusdottern skulle ha kapat kontot och beställt en massa saker utom mattes vetskap. Bah! Att lägga över skulden på ett stackars oskyldigt barn? Hur lågt får man sjunka?!

Missförstå mig rätt nu, kära mattes bloggisar … Jag, som ”människans bästa vän”, känner min högt älskade matte (matmor) innan och utan. Jag känner henne bättre än vad hon känner sig själv. Denna smått desperata medelålders vin-marinerade kvinna … Jag vet hur hon tänker och att hon drabbades av dåligt samvete och konsumtionshets-panik … samtidigt som hon ångrade flera av sin returer … I synnerhet en av dem. Byxorna jag syftar på är slutsålda online.  Det ska bli vääääldigt spännande att se om matte vågar sig tillbaka till butiken i morgon bitti, när butiken öppnar … Kanske dyker hon upp där, i lösmustasch och cowboyhatt … Eller så mutar någon annan stackars sate att masa sig dit. Jag vet att matte blir lite besatt (eller MYCKET) när det kommer till saker (erövringar) hon verkligen, verkligen VILL ha. Kanske inte för att hon egentligen vill ha det så mycket … utan för att hon inte fick det. It´s all about winning!

Kära hjärtanes vad klockan sprang iväg! Nu måste jag sluta, over and out ! Vet du, jag är inte fatalist eller så, har inget facit i tass – men jag tror faktist att människor kan bli i lobotomerade, medicinerade och inlagda för mindre … I sådana där ”krama dig själv-tröjor” …
Matte, nu ligger du risigt till! Jag skäller på dig som en vän. Skärp dig! Börja engagera dig för jordens fortlevnad, sluta shoppa på lågpriskedjor och rädda barn från barnarbete.

Med vänlig hälsning

Din tillgivne hund.

Hjälp! Matte behandlar mig som en "slit och släng-päls-accessoar"

Matte, jag ser dig. Jag ber dig. Behandla mig som en ”slit och släng-päls-accessoar”. Din tillgivne Nitro.

Livet över kaffe

Det här med att lägga över det egna ansvaret på andra

Jag har tänkt mycket på det här med att lägga över det egna ansvaret på andra. Som att till exempel ställa frågor vi redan vet svaret på och sopa konflikter under mattan för att det är bekvämt. Det  jag gissar att vi alla gör – i olika stor utsträckning?

Oavsett om det gäller en idrottsprestation eller livet i stort, är pressen på oss som människor alltid på. Många beslut ska fattas och det är lätt att börja vackla, börja luta sig mot någon annan och låta någon annan fatta besluten åt dig och på så vis vika undan från pressen/ det egna ansvaret. Men det är du som behöver fatta besluten, ta ansvar och stå för dem. Oavsett om det handlar om att hålla i träningen på semestern, nya mål i karriären eller ta i tu med nära relationer.

Och livet kommer i kapp. Det finns ingenstans att fly från oss själva. ALLT vi sopar under mattan kommer, förr eller senare, att komma i kapp – på ett eller annat sätt. Konflikterna bleknar men känslorna av olösta schismer finns kvar. Löser man inte problemen direkt, ligger de kvar och fräter i det undermedvetna. Så behandla alla med respekt och som levande personer med känslor. Även om vi är olika och reagerar olika inför samma situation.

Jag är hemma igen efter en vecka i Skåne. Jag har en del att beta av  även om vi fortfarande är mitt i semestern och de flesta börjar jobba först om en månad. I dag ska jag skicka i väg några fakturor, betala räkningar, tvätta och städa så att det är någorlunda fräscht här när Mårten kommer hem från Holland i morgon.

Önskar dig en fin dag och på återseende <3

Det här med att lägga över det egna ansvaret på andra

En dag fick jag besök av mysiga Helene Lennartsson (som jag lärt känna på Aftonbladet Söndags träningsresor) och hennes söta tonårsdöttrar Thea och Emmie.

Det här med att lägga över det egna ansvaret på andra

Det var samma dag som jag beslöt mig för att springa joggingrundan 2 varv bara för att. Det gjorde jag undertiden jag lyssnade på det inspirerande sommarpratet med landslagsryttaren Peder Fredricson. Ett poddinslag som jag rekommenderar alla lyssna på, oavsett om du är intresserad av ridsport eller inte. Hans strategier och ”mental hero-mindset” kan man införa i vilken situation som helst.

Och  samma afton tog beslutet att äta min årliga pizza. Gourmetpizzan med gorgonzola, lufttorkad skinka och pinjenötter från Bröderna M i Ystad går inte av för hackor! 😉

 

 

Hundliv

Hundar, vi har så mycket att lära av dem

Hundar är de mest fantastiska varelserna som finns! De är de mest lojala och kärleksfulla individerna. Tänk om alla kunde förstå mycket de gör för hälsan – såväl fysiskt som emotionellt?

På kyldörren hemma hos mamma hänger det ett gulligt kort med en hund och en  text ” När livet känns svårt krama en hund” … Den där texten stämmer in så väl och det finns inget mer läkande än ”hundkramar”. Hunden säger alltid ”ja”, även när resten av världen vänder dig ryggen.

Härom natten låg jag vaken med en lättare panikångest. Vi hade druckit lite vin och mamma fick för sig att bli lite ”djup” och började ställa (jobbiga) frågor/trycka på knappar om mina livsval.

”Det finns ingen mening i att älta det som har varit”

Överhuvudtaget ser jag ingen vinning i  att bli sentimental och älta saker som inträffat tidigare livet … Det finns ju inget konstruktivt i att ångra sånt du ändå inte kan göra någonting åt. Det är ju mycket bättre att dra lärdom av tidigare erfarenheter, fokusera på nuet och på det du faktiskt kan förändra.
Jag har ingenting emot att prata om ”livet” … men det gör jag hellre över kaffe än vin, spiknykter med alla sinnen på topp.

Till saken hör att jag har en hel del traumatiska händelser i mitt bagage … saker som jag inte riktigt bearbetat på grund av den undermåliga psykiatrin som vi har här … Trauman som gjort att jag inte valt den traditionella vägen med högskola etc. och som under väldigt många år gjorde mig till en väldigt rastlös och orolig själ. Och säkert fortfarande, ligger till grund för rätt mycket ångest, då det undermedvetna lever sitt eget liv.

Jag tyckte situationen blev jättejobbig och avslutade kvällen abrupt och dundrade in till mig … Låg där i sängen och svettades … med snurrande tankar och hjärtklappning och somnade in först på morgonen. Nitro, min hund, låg hela tiden tätt, tätt intill mig. Och trots att jag tog mig upp och öppnade dörren till trädgården avvek han inte en sekund från min sida.

När klockan blev sådär 11.30 tvingade mamma ut honom på promenad (medan jag fortfarande sov) och så fort de kom hem igen rusade han in och upp i sängen till mig och försäkrade sig om att jag levde.

Förstå vad rörande … Min fina lilla Nitro, hur han ligger kvar, trots att han måste varit jättekissnödig och hungrig … med tanke på att han normalt får sin första promenad och mat runt 07.00 …

Det finns inga dåliga dagar när du kommer hem till en hunds ovillkorliga kärlek … den lilla svansen som går som en trumpinne och tungan som överöser dig av hundpussar. Din lojala kamrat som alltid följer dig hack i häl som en skugga … Vi människor har verkligen så himla mycket att lära oss av våra fyrbenta vänner när det kommer till empati, kamratskap och meningen med livet. En hund ältar inte  … han bara är och gör det bästa av situationen.

Hundar, de mest fantastiska varelserna som finns!

Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle klara mig utan Nitro … Jag kan räkna upp massor med tillfällen då hans närvaro har hjälpt mig. Inte bara det här med vardagsmotionen …

Hundar, de mest fantastiska varelserna som finns!

Jag älskar att vara nere i Ystad i naturen … vid havet och mysa med hundarna. Här med mammas hund Messi som är en Labradoodle , dvs rasmix av labrador och kungspudel.

Hundar, de mest fantastiska varelserna som finns!

Hundar, de mest fantastiska varelserna som finns!

Nitro, min lilla ”skyddsängel” <3

Hundar, de mest fantastiska varelserna som finns!

Livet över kaffe

Jakten på den perfekta linneskjortan

Just nu är jag lite besatt av att hitta den perfekta linneskjortan … Siden och linne är otroligt sköna och hållbara material att ha närmast huden när det är varmt ute. Det är inte heller mycket som slår ett par snyggt slitna jeans och en välsittande struken vit skjorta. Eller vad tycker du?

Tiden går snabbt när man har roligt. Jag har hunnit med flera sköna joggingrundor och lyssnat på många inspirerande sommarpratare som ”Stefan, Ebbas pappa” … (om förlusten av sin 11 åriga dotter i terrorattacken vid Åhléns och att gå vidare efter det) Livstidsdömde Kaj Linna som satt inne 13 år för ett mord han inte begått (och fick 18 miljoner i skadestånd) Jonas Walteius som hade hela livet framför sig men bröt nacken och blev rullstolsbunden på sin svensexa (och hur man går vidare efter det) och Marko ”Markoolio” Lehtosalo om hur det var att växa upp med en alkoholiserad mamma och om bananskalschanser och våga trotsa sina rädslor för att kunna göra det man vill…

Just nu funderar jag mycket på livet … där jag befinner mig i ”halvlek” och på allt som pågår just nu … och funderar på om hur jag tror att jag kommer må- och se tillbaka på mitt liv när jag är/om jag får äran att fylla 75 … om jag fortsätter på den livsstig jag valt.

Jag kan tycka ibland (eller rätt ofta) att det är svårt att hålla fokus och vara tacksam för allt bra jag har … (och inte stirra mig blind på det jag tror att jag saknar … som t.ex. egna barn) Men när man hör dessa livsberättelser hjälper det mig att tänka lite mer förlåtande och uppskattande på min situation …

Och precis som handikappade Jonas Walteius säger i sitt sommarprat;  finns det ALLTID någon som har det betydligt värre än du själv. Och när man sätter sin egen situation i perspektiv med hans, känner man sig snabbt patetisk som är frisk och stark men trots det gnäller.

Man får vara glad för det man har … som min hund och att vi (jag och Mårten) har hälsan i behåll (dvs vad vi vet), tak över huvudet och stabil ekonomi, vilket möjliggör att jag kan köpa en jäkla massa exklusiva linneskjortor om jag så skulle vilja.

Nu ska jag strax ge mig ut på ytterligare en springtur och lite senare … i kväll … ska vi äta middag nere på stranden men hundar, paj, vin och lyktor. Det kan knappast bli mer femstjärnigt än så!

Jakten på den perfekta linneskjortan

Jag njuter av härliga stranddagar i Nybrostrand … Tycker det är så bra med min kamera att man kan överföra bilder via Olympus-appen, direkt i telefonen, och på så vis slipper bära med sig mobilen … (och bli mer närvarande) Bästa grejen!

Jakten på den perfekta linneskjortan

Testat vattenfast mascara och ögronbrynspenna från The Body Shop.

Jakten på den perfekta linneskjortan

Produkter som ej är testade på djur, såklart, när jag använder det …

Jakten på den perfekta linneskjortan

Här i skjorta från Zara (ej linne) och kjol från Lindex …

Jakten på den perfekta linneskjortan

Livet över kaffe

En småföretagares ”semester” innebär längre kaffepauser

 Jag brukar säga att en småföretagares ”semester” är lugnare perioder med längre kaffepauser … Just nu befinner jag mig nere i Skåne och njuter av att umgås tillsammans med familjen, strandliv, joggingturer,  kaffe … och ett och annat vinglas.

Min bror och hans familj är nere här samtidigt som jag, och det har aldrig hänt förut att vi lyckats tajma våra besök hos mamma. Igår hade vi en heldag på stranden … flög drake som mina brorsöner fått i present av mig och Mårten. Vi badade, lunchade och senare på kvällen stack jag och Petter ut på en joggingrunda innan middagen. En bättre Nybrostrandvistelse med andra ord!
I kväll kör de tillbaka mot Stockholm, medan jag stannar några dagar till och njuter av att bli bortskämd av mamma, lugnet och närheten till natur och hav.

Det här med semester och att vara egenföretagare … Det är ju ingen om betalar semesterveckorna åt dig när du är egen … Man får ju buffra och planera under året för att kunna ta helt ledigt under en sammanhängande period. Ändå tycker jag att det alltid är nåt att fixa med … ekonomi och sajten med mera … Hur ser du på semester och vara egenföretagare? Kan du vara helt ledig med ro? Eller småpysslar du hela tiden … liksom är ajour?

En småföretagares "semester" innebär längre kaffepauser

Drake i sikte! Kan verkligen rekommendera denna lättanvända drake i tyg under 100- lappen från Teknikmagasinet.

En småföretagares "semester" innebär längre kaffepauser

En småföretagares "semester" innebär längre kaffepauser

Mamma och brorsan

En småföretagares "semester" innebär längre kaffepauser

Två små söta sjölejon: Vincent 4 och Frank 6.

 

Livet över kaffe

Träningsselfies – motivation (för andra) eller bara en egotripp?

Den här sommaren har jag tränat en hel del. Betydligt mycket mer än vad som synts på sociala medier. Så vad har hållit mig tillbaka från att posta träningsbilder?

Kanske mest för att jag kan tycka att det känns jävligt fåfängt att Instagramskryta över en rutin som borde vara lika självklar som att äta frukost, bajsa och borsta tänderna … Men även för att jag tror att det är bra att ta en paus från uppdaterandet ett tag. Bara vara i stunden med dig själv, där du är. Ingen mer än du och berörda parter vet om att du tränar … Jag kan nästan tycka att den känslan är lite lyxig och fin.

Att posta träningsselfies har blivit en reflexmässig vana som man inte längre varken reflekterar över, eller ännu mindre ifrågasätter. Eftersom det ligger så stort värde i en hälsosam livsstil i dag. ”Det är en  självklarhet” (att träna och äta hälsosamt) anser man,  i de upplysta kretsar jag umgås i. Men vi vet ju att så ser tyvärr inte verkligheten ut för alla.

Kanske behöver man inte göra en så stor grej av detta … Men ibland undrar jag om den där träningsselfien verkligen är till för att motivera andra till att få benen över soffkanten … eller för att boosta vår egen självnöjdhet?

Oavsett drivkraft, yttre eller inre, är det ju super att man tar sig iväg! Och kan den där artificiella dopaminkicken vi får av alla likes och kommentarer … det vill säga belöningen efteråt … vara skäl nog till att komma i väg, är ju det en jättestor vinst i sig. Även om det mest idealistiska vore, av alla möjliga världar, att vi tränade för vår egen skull – och inte för att stoltsera med.

Jag brukar tänka att det är personer som du och jag som har skapat den där beroendeframkallande  appen Instagram. En digital app är ett påhitt … Instagram är en  pseudovärld i vilken somligas verkligheter …  det vill säga jorden vi går på, luften vi andas och delar … är mer värd för vissa än andras. För att verkligheten inte längre är vacker nog utan retusch. Och för att vissa människor har mer talang/intresse för bild och retusch än andra.

Det är också delvis av den anledningen som jag inte heller vill skönmåla mig själv som alltid på topp. Vilket lätt blir det summerade intrycket när du hela tider lägger upp träningsbilder. Den där bilden säger egentligen ingenting om dagsformen eller om hur passet gick.

Just nu, har jag en bättre period när jag tränar och äter hyfsat regelbundet … Men jag ser inte mig själv som bättre än någon annan. Fast det är klart … kanske kan mitt postade träningspass och min nyttiga keso- och kalkonmacka på grovt bröd motivera någon till en bättre livsstil …  Om jag har tur!

Men frågan är, om jag längre vill utge mig för att vara en ”livsstilsprofet”?

Och borde det inte vara alla vuxnas ansvar att göra sunda val?

Från selfies till medelålderskris ..?

I går hade jag en jättemärklig dag. Vet inte om det är ”kremeringshettan” som gör mig tokig … eller om det är jag, ”kvinna mitt i livet”, som håller på att bli bitter och förvandlas till Fredrik Backmans romanhuvudfigur – ”moralpolisen Ove”  (Mannen som heter Ove) ? Läs här: Hela gårdagen höll jag på och ”brottades” med banken och olika myndigheter  …

Den där tisdagen som skulle blivit en mysdag för mig själv, blev istället till ett rent hell (vete)

Är det här att vara medelålders? Skriva brev och klaga till konsumentombudsmannen för att Frödinge har för få rosa prinsesstårtor i frysdisken … svara på trådar på Facebook och ledare i dagstidningar om immigration … och brusa upp när någon inte tagit bort luddet i torktumlaren!

Jag kan inte komma ihåg …. att jag  hade varken tid eller ork att gå i taket för att en bankman slarvat på jobbet … när jag var yngre, sisådär 5-6 år. Då brukade jag tycka ( … och förhoppningsvis mina vänner med ..). att min ”glada karismatiska personlighet” var en av mina absoluta tillgångar.

Nu vet jag faktiskt inte längre ..?

Nog filosoferat! Kanske borde jag gå till gymmet och ta en träningsselfie istället? Då skulle det kanske kännas lite bättre 😉

 

Träningsselfies – motivation (för andra) eller bara en egotripp?

Just do it? Jag har börjat styrketräna igen … alltså styrketräning med fria vikter och maskiner … efter ett avbrott på cirka 5 år. Förr kunde jag, när jag gick ut på klubb, bli kommenterad på mingelsajter som ”kvällens mest vältränade överarmar” … ”Fitness-Mallan” var en pseudonym under en period … Men de senaste åren har jag mest ”wellness-tränat” utan något direkt mål. Nu har jag plockat upp den ”pucken” … Lugn, jag har inte fått för mig att börja tävla i ”veteran fitness” eller så … Men det vore trevligt att avrunda denna sommar som en uppdaterad version av mig själv.

 

Träning 40 plus

Använder du träning som kompensation?

Den här veckan har bjudit på hela tre kalasdagar och det får jag ändå se som ett oerhört exceptionellt inslag i mitt annars ganska så vardagliga liv. Först blev jag firad i dagarna två med pompa och ståt … och igår var vi på Henrik Fexeus och Linda Ingelmans bröllop på Kastellholmen …
Foto. Katriina Mäkinen

På bröllopet tog jag det lugnt med vinet men onsdagen och torsdagen var desto ”yvigare” … och festmat på det.

Det är lätt att känna att man vill kompensera för sina utsvävningar … när man ligger där bakis i sängen dagen efter och summerar alla kalorier man fått i sig i samband med festmat och alkohol. Men viktigt är då att komma ihåg att några festdagar då och då, gör inte så jättemycket för formen och hälsan – förutsatt att man snabbt återgår till normala vanor och inte fortsätter en orgie i dagen efter-mat och kommer av sig med träningsrutinen i allt för många dagar. En eller två vilodagar kan behövas, men sen är det snabbt upp på ”hästen” igen.

Men det där med att tänka att du ska in i gymmet, bakfull (eller för att du bara ätit mycket) och ”kompensera för dina synder” är verkligen ingenting jag rekommenderar för träningsmotivationen  … Träning ska vara någonting positivt och en boost för kroppen och knoppen –  inte ett straff.
Dessutom är det inte nyttigt att utsätta hjärtat för onödig belastning innan alkoholen har gått ur kroppen. Det är ju en sak att yoga eller ta en lugnare joggingrunda om du känner att du orkar … men att riva av ett hårt pass som kräver både styrka, uthållighet, fokus och koordination kan du gott vänta med tills kroppen är återställd igen. Och ju äldre vi blir, desto längre återhämtning behöver vi. Vet att vissa (yngre) verkar finna en stolhet i att ”leva hårt och träna hårt” men det är ett rättså kortsiktigt resonemang tycker jag.

När jag skriver det här inlägget är jag nyss hemkommen från en svettig joggingrunda runt Råstasjön och Lötsjön och kan bocka av den som gjord, men inte skön. Mårten jobbar i Norrköpping i dag med Stadium Sports camp och jag har en trevlig dag som började med picknick i Hagaparken med Sanna och hennes hund Freja … Därefter har jag småpulat hemma, tvättat och börjat packa inför veckan nere i Skåne. Ser så mycket fram mot att få komma ner dit och umgås med familjen, njuta av stranden och havet samt att kunna låta Nitro få springa fritt utomhus.

 

Hälsa för själen

”Såpbubblor crescendo”

I onsdags blev jag hembjuden på födelsedagsfirande hos Tessan som bor på landet i ett stort vitt inredningsdrömmigt hus tillsammans med maken Fredrik, bonusbarnen Lilly och Isabel samt nakenkatterna Nisse och Yngve. Deras betydelse, både som individer och festinslag, är inte att förringa.

Jag lever fortfarande på ångorna efter denna enastående fest … detta ”såpbubblor crescendo” som ägde rum mellan husknutarna med bara träd, hundar och katter som vittnen. Springer man omkring som vuxen klockan 18.00 och jagar såpbubblor … ja då vet man att det är en BRA fest!

Dagen efter skojade jag med Tessan om att hon borde bli professionell VIP-kalasarrangör … varför inte festfixare inom hovet? Och berättade hur att jag hade älskat temat med såpbubblorna, och olika hattar (kepsar, diadem och cowboyhattar) till olika delar av den förstklassiga menyn samt inslaget med nakenkatter, skrattandes katalogvackra barn och en fotograf som plötsligt dök upp framåt ”småtimmarna” (läs 19.30) och hjälpte till att föreviga denna fantastiska stund.
Tessan förklarade hödtidligt att ”de nakna katterna var en symbol för livets början – och för att hedra dagen jag naken föddes till denna värld.”

Det lät som en fullt rimlig teori tyckte jag. Orimlig, men ändå jävligt rimlig!

*Ursäkta svordomen.*

"Såpbubblor crescendo”

Träningspasset som vi pliktskyldigt tog oss igenom i värmen. Vi ställde inga krav på varken kvalitét eller stil. Men ändå … 300 repetitioner är ingenting man skojar bort i medelhavshetta.

"Såpbubblor crescendo”

Yngve i sin nakenhet – symbolen för ”livets början”

"Såpbubblor crescendo”

Vad är det man brukar säga … Efter träning kommer … Mousserande!  Och såpbubblor!

"Såpbubblor crescendo”

Den eminente kalasarrangören <3 Jag älskar hur Tessan hade, dagen till ära, inrett med TRX:er på altanen … (syns tyvärr inte på bilden) Allt för att få mig att känna mig hemmastadd.

"Såpbubblor crescendo”

Bubblor är till för att blåsas!

"Såpbubblor crescendo”

Den enastående huvudrätten med löjromstoast, räkor och till det Ernst ekologiska vita vin. Och som krydda på det hela: Palm- och enhörnings-diadem!

"Såpbubblor crescendo”

”En ska inte underskatta vad en löjromstoast gör för magen och  ett palmdiadem gör för helhetsupplevelsen”

"Såpbubblor crescendo”

Du som hade koll på instastory kunde se hur Tessan hade stilat till det med tårt-fyrverkerier … jag ser den här middagen som en trestegsraket som hela tiden skalades upp. När man trodde att ”nu är det över”, började festen om igen.

"Såpbubblor crescendo”

Det uppskattade och lite oväntade kalasinslaget med två katalogvackra leendes barn …

"Såpbubblor crescendo”

Och överraskningsmomentet när det plötsligt dök upp en fotograf och hjälpte till att föreviga denna makalösa dag.

 

Livet över kaffe

Livet över kaffe

Livet är kaffe … kaffe är livet? Vin är till för att skålas, tårta för att delas men kaffe kan du dricka alena. ”Singelkaffet” har normaliserats i vår digitaliserade tillvaro, där det är mer vanligt att fika med laptopen som sällskap, än tillsammans med en vän.

Kaffe – så mycket mer än bara en dryck?

Kaffe förenklar umgänget. Du kan bjuda på kaffe utan att det medföljer en lång ”fritt från livsmedel-lista”. Fast det är klart … allting går att komplicera om vi verkligen vill, i ett idealistiskt samhälle där maten gått från att vara en byggsten för kroppen till en byggsten för identitet. 

Kaffe är den del av immigrationen som vi gjort till vår tradition. När jag reser längtar jag alltid hem till min hund och vårt ”svenska kaffe” – Skånerost, handplockade bönor från Östafrika, Brasilien och Latinamerika.

För mig står kaffe för paus och prestation, kreativitet, drömmar och äventyr på en och samma gång. En take away-kaffe på språng, förväntningar vad som komma skall och pirret av att vara på väg!

För mig representerar kaffe värme och barndom. Doften av kaffebönor och det puttrande trygga ljudet hemma hos mamma av en kanna som bryggs. Mamma, omhuldande och varm med båda fötterna djupt i den skånska myllan. Mamma är kanelbullar och Skånerost. Pappa är Finger Marie och Gevalia. Eller Löfbergs Lila. En puttrande akademisk brunn av filosofisk melankoli – självklar och oförutsebar på en och samma gång.

Själv tar jag den skånska traditionen till Solna och dricker mitt kaffe svart. Att hälla mjölk i nybryggt kaffe vore lika vådligt som att göra en ”dagens” på Champange.

Kaffe är jag. Jag är kaffe.

Sanningen är att min mest kreativa och lyckligaste stund på hela dagen, är när jag får dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro – gärna undertiden som jag petar med en text.
Och faktum är, att de flesta texter jag skrivit producerats över kaffe.

Även nu.

 

Livet över kaffe

Kaffestund har guld i mund. <3 Foto. Jenny Unnegård