Livet över kaffe

Träningsselfies – motivation (för andra) eller bara en egotripp?

Den här sommaren har jag tränat en hel del. Betydligt mycket mer än vad som synts på sociala medier. Så vad har hållit mig tillbaka från att posta träningsbilder?

Kanske mest för att jag kan tycka att det känns jävligt fåfängt att Instagramskryta över en rutin som borde vara lika självklar som att äta frukost, bajsa och borsta tänderna … Men även för att jag tror att det är bra att ta en paus från uppdaterandet ett tag. Bara vara i stunden med dig själv, där du är. Ingen mer än du och berörda parter vet om att du tränar … Jag kan nästan tycka att den känslan är lite lyxig och fin.

Att posta träningsselfies har blivit en reflexmässig vana som man inte längre varken reflekterar över, eller ännu mindre ifrågasätter. Eftersom det ligger så stort värde i en hälsosam livsstil i dag. ”Det är en  självklarhet” (att träna och äta hälsosamt) anser man,  i de upplysta kretsar jag umgås i. Men vi vet ju att så ser tyvärr inte verkligheten ut för alla.

Kanske behöver man inte göra en så stor grej av detta … Men ibland undrar jag om den där träningsselfien verkligen är till för att motivera andra till att få benen över soffkanten … eller för att boosta vår egen självnöjdhet?

Oavsett drivkraft, yttre eller inre, är det ju super att man tar sig iväg! Och kan den där artificiella dopaminkicken vi får av alla likes och kommentarer … det vill säga belöningen efteråt … vara skäl nog till att komma i väg, är ju det en jättestor vinst i sig. Även om det mest idealistiska vore, av alla möjliga världar, att vi tränade för vår egen skull – och inte för att stoltsera med.

Jag brukar tänka att det är personer som du och jag som har skapat den där beroendeframkallande  appen Instagram. En digital app är ett påhitt … Instagram är en  pseudovärld i vilken somligas verkligheter …  det vill säga jorden vi går på, luften vi andas och delar … är mer värd för vissa än andras. För att verkligheten inte längre är vacker nog utan retusch. Och för att vissa människor har mer talang/intresse för bild och retusch än andra.

Det är också delvis av den anledningen som jag inte heller vill skönmåla mig själv som alltid på topp. Vilket lätt blir det summerade intrycket när du hela tider lägger upp träningsbilder. Den där bilden säger egentligen ingenting om dagsformen eller om hur passet gick.

Just nu, har jag en bättre period när jag tränar och äter hyfsat regelbundet … Men jag ser inte mig själv som bättre än någon annan. Fast det är klart … kanske kan mitt postade träningspass och min nyttiga keso- och kalkonmacka på grovt bröd motivera någon till en bättre livsstil …  Om jag har tur!

Men frågan är, om jag längre vill utge mig för att vara en ”livsstilsprofet”?

Och borde det inte vara alla vuxnas ansvar att göra sunda val?

Från selfies till medelålderskris ..?

I går hade jag en jättemärklig dag. Vet inte om det är ”kremeringshettan” som gör mig tokig … eller om det är jag, ”kvinna mitt i livet”, som håller på att bli bitter och förvandlas till Fredrik Backmans romanhuvudfigur – ”moralpolisen Ove”  (Mannen som heter Ove) ? Läs här: Hela gårdagen höll jag på och ”brottades” med banken och olika myndigheter  …

Den där tisdagen som skulle blivit en mysdag för mig själv, blev istället till ett rent hell (vete)

Är det här att vara medelålders? Skriva brev och klaga till konsumentombudsmannen för att Frödinge har för få rosa prinsesstårtor i frysdisken … svara på trådar på Facebook och ledare i dagstidningar om immigration … och brusa upp när någon inte tagit bort luddet i torktumlaren!

Jag kan inte komma ihåg …. att jag  hade varken tid eller ork att gå i taket för att en bankman slarvat på jobbet … när jag var yngre, sisådär 5-6 år. Då brukade jag tycka ( … och förhoppningsvis mina vänner med ..). att min ”glada karismatiska personlighet” var en av mina absoluta tillgångar.

Nu vet jag faktiskt inte längre ..?

Nog filosoferat! Kanske borde jag gå till gymmet och ta en träningsselfie istället? Då skulle det kanske kännas lite bättre 😉

 

Träningsselfies – motivation (för andra) eller bara en egotripp?

Just do it? Jag har börjat styrketräna igen … alltså styrketräning med fria vikter och maskiner … efter ett avbrott på cirka 5 år. Förr kunde jag, när jag gick ut på klubb, bli kommenterad på mingelsajter som ”kvällens mest vältränade överarmar” … ”Fitness-Mallan” var en pseudonym under en period … Men de senaste åren har jag mest ”wellness-tränat” utan något direkt mål. Nu har jag plockat upp den ”pucken” … Lugn, jag har inte fått för mig att börja tävla i ”veteran fitness” eller så … Men det vore trevligt att avrunda denna sommar som en uppdaterad version av mig själv.

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply