Monthly Archives

september 2018

Livet över kaffe

Att äga, eller ägas? Det är frågan.

Jag upplever att vi är så himla komplexfyllda över lag. Är det inte utseendet och kroppen vi klankar ner på så är det något annat. Jag tror att en av anledningarna att vi känner oss otillräckliga, är för att vi ställer så höga krav på oss själva i vår strävan att leva upp till samhällsidealen?

Alla har vi något som vi tycker är mindre bra med oss själva. I de allra flesta fall tror jag vi brottas mentalt med ”skavanker” som omgivningen aldrig ens skulle uppfatta.
Och vad som är bra att  komma ihåg är att vi är olika. Någonting som är ”udda” i en situation … kan vara fullt normalt i en annan.
Och vem avgör egentligen vad som är normalt eller inte?

Jag tänker att  istället för att alltid leta fel på sig själv, kanske man ibland borde zooma ut och se på sin situation/relation utifrån ett helikopterperspektiv?

Därför tänkte bjussa på några av mina svagheter som jag kämpar med. Mindervärdeskomplex som du förmodligen inte trodde att jag hade?

Till exempel har jag länge haft komplex för att jag har svårt att hålla ordning hemma och det blir lätt rörigt omkring mig. Dels har vi för mycket prylar hemma och dels saknar vi smart förvaring.
Därför skämtar jag gärna om det. Men innerst inne hade jag ju såklart också gärna velat bott i ett snyggt och fixat ”showroom” …
Please, kan inte någon anmäla oss till ett inredningsprogram. Typ ”Sofias änglar”, fast minus dödsfall och sjukdom?
Så att även jag få ta bilder på chiapuddingar, hemträningsövningar i vacker hemmiljö och bjuda på inredningsinspiration, istället för att bo i ett  ”lager” som nu, med träningsgrejer och Mårtens sponsprylar staplade på hög efter väggarna. När du kommer in i vår hall ser det ut som det bor ett fotbollslag hemma hos oss. Minst.

Därför blev jag så glad när Underbara Clara bjöd på en rundvandring i familjens stökiga hem och istället för att ursäkta sig, presenterade hon röran utifrån ett vitsigt perspektiv och ägde på så vis situationen. Där och då bestämde jag mig för att sluta skämmas för den här röriga sidan av mig själv och istället göra som Clara. Dvs. ÄGA MITT EGET KAOS. Jag jobbar på det, men jag ÄR och kommer nog alltid att vara en rörig människa.

Men gör det mig mindre älskvärd?
Gör det mig till en ”sämre” människa?
Vi kanske inte behöver lägga in så mycket värdering i allting?
Kanske är det så att jag, istället för att klaga, ska se till alla de fina FÖRDELAR som det faktiskt finns … I och med det faktum att vi bor i ett ”HEMMAGYM” på 93 kvadratmeter?

Att äga, eller ägas? Det är frågan.

Välkommen till oss!

Matlagning har, men är inte längre, varit en akilleshäl som jag avskytt.. Men nu börjar jag ta mig tusan bli grym på det så nu är faktiskt det komplexet som bortblåst. Man kan ju faktiskt välja om man vill vill stanna kvar i en missnöje eller om man  vill göra någonting åt saken istället. Ordningssinnet (eller bristen på det) ser jag mer som en läggning medan matlagning är en rutin. Och ju bättre rutin du får desto lättare och roligare blir det. Samma sak är det med träning och mycket annat.

Att äga, eller ägas? Det är frågan.

Matlagning har blivit kul!

Min morgontrötthet … Med en extremt morgonpigg äkta hälft har jag önskat många gånger att jag vore lite mer  som han. Hade ju dessutom varit så himla idealistiskt att ha gjort träningen innan sju. Men jag är en nattuggla och även om jag går och lägger mig tidigare skulle jag inte må bra av att stiga upp klockan 05.00 som Mårten. Vid 06.00 går min gräns. Det har länge ansetts att morgonmänniskor är mer föredömliga och framgångsrika. Nu har forskarna kommit fram till att dygnsrytmen är genetisk och du är varken latare eller sämre för att du är en kvällsmänniska. Tvärt om anses de vara smartare än tvärsnittet morgonmänniskor.
Läs här Svårt att komma upp till morgonträningen?

Vem är jag att garantera, men förhoppningsvis kommer vi inte bli ihågkomna för varken utseendet, utbildningsgrad eller karriär … utan för våra mänskliga sidor … och hur vi får andra att må i vår närhet.

Jag kan såklart ha fel, men har väldigt svårt att se hur någon av mina vänner skulle gilla mig mer för att jag blev morgonpiggare eller mer pedant?

Inte heller verkar det inte som att Mårten älskar mig mer nu för att jag blivit bättre kock …  Även om han såklart inte har någonting emot att bli bjuden på mat utan vidbrända kanter.
Jag tror (tyvärr) inte heller han älskar mig mer för att jag håller mig i form, tränar och äter hälsosamt.
Däremot är jag rätt säker på att han UPPSKATTAR att jag tar hand om mig själv och min hälsa. Dels för att jag blir en gladare livskamrat och en mer produktiv kollega. Men kanske framförallt för att oddsen ökar för att vi ska kunna ha ett långt och friskt liv tillsammans.

Avslutningsvis tror jag inte heller att det alltid är det som du själv tror är mest ”sexigt” eller ”bra” (med dig själv)  är det som andra uppfattar som mest attraktivt.
Sexigheten tror jag sällan sitter i ett ”specifikt attribut” utan handlar mer om en helhetsupplevelse av en människa med personliga gester och mimik, hållning och utstrålning. Och finns det något sexigare än en självmedveten människa som är äger sig själv och utstrålar det?

Med det sagt. Ut och äg! Var ALLTID ödmjuk men ÄG. Låt inte andras projiceringar få avgöra ditt eget värde. <3

Att äga, eller ägas? Det är frågan.

Testade min nya flådiga reflexjacka och vinterfodrade tights från Stadium i går. Kände mig som en discokula i bilarnas strålkastarsken!

Mat

Kalassoppa på lax, broccoli och potatis

Jag tycker att man kan ha en odramatisk inställning till soppa. Det är ju egentligen bara att koka sin egen goda kalassoppa på det man tycker bäst om, förutsatt att smakerna inte skär sig så att säga. 

Man har bra och sämre matdagar. I dag är en bra. Och till lunch slängde jag ihop en fisksoppa på bland annat lax, potatis och broccoli.
Jag började med att fräsa en gul lök, 2 vitlöksklyftor med 3 potatisar, delade i tunna fina skivor.När de fräst till sig en stund hällde jag ner cirka 5 dl vatten och slängde ner en tärning fiskbuljong. När buljongen löst sig i vattnet kompletterade jag med 5 frysta broccolihuvuden och efter de kokat till dig (lätt kokning) hällde jag ner lite frusta ärtor och tinad lax. Tillsatte en dl matgrädde, en nypa dill, salt, peppar och citronpeppar.

Tänkte att ”nu har jag nog lyckats göra världens äckligaste fisksoppa” men den var faktiskt överraskande god. Nu har jag soppa även till i kväll när jag kommer hem från kursen. Ett litet träningspass på det här så … sen är allting i fas!

Kalassoppa på lax, broccoli och potatis

Man tager vad man haver 🙂 Bilden föreställer en annan soppa som jag gjorde tidigare. Det receptet kan jag bjussa på en anna dag. 

Från soppa till bröst …

Förresten, bokade in en mammografi till på måndag 1 oktober och första dagen på rosa månaden. Har haft ömmande bröst i mer än en månad nu på grund av mina hormonsvängningar. Men jag har känt en ärtstor (eller ”ärtliten”?) knöl och en stickande värk just där. Det är säkert ingen fara men dumt att avfärda som ”ingenting”.

Man ska ju alltid hålla vakt på sina bröst. Min mamma fick bröstcancer när hon var 56  (och blev frisk) och tyvärr går kvinnor ofta i sina mödrars fotspår.

När gjorde du förresten ett cellprov från livmodertappen? Det ska jag också kolla upp för jag kommer faktiskt inte ihåg säkert när jag gjorde det sist, men det kan ha varit för 3 år sedan …
På kursen var det en ung tjej (alla är unga utom jag) som berättade att hon råkat ut för allvarliga cellförändringar och till och med fått en tumör som togs bort. Hon är alltså frisk nu.
Hennes berättelse fick mig att börja tänka. Man ska inte gå omkring och vara rädd, men man ska heller inte vara nonchalant och tänka att ”sjukdomar händer inte mig”.

Med dessa avrundande tanker önskar jag dig en fortsatt toppentorsdag! Lycka till med soppkokeriet!

Livet över kaffe

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete?

När jag vaknade i morse såg sängen ut som om en brottsplats … eller som om det skulle ha pågått någon form av ”exorsism” mellan lakanen. Kan tänkas varit det sistnämnda, då det var fullmåne igår och jag hittade Nitro (hunden) som aldrig är mer än en armlängds avstånd från mig, kurandes i köket. 

Måste varit tryck i den där andeutdrivningen då till och med underlakanet hade glidit av sängen. Tänkte först ta en bild men lät bli. Då jag tyckte det kändes lite intimt att visa upp vårt rosa Hello Kitty-madrassfodral. Ett fodral som Mårten redan hade när vi träffades. Och inget fel i det. Allt behöver ju inte vara minimalistiskt och Stockholmsvitt.

När jag ett par timmar senare fick min mens… ja, då förstod jag anledningen till den oroliga nattsömnen. Jag och mina hormoner alltså. Vilken följeton detta har blivit?!
Hade som tur var bara ett enda planerat möte i dag och som väldigt vältajmad ställdes in. Hade sett fram mot att träffa vederbörande men inte så kul att mötesdetja när man är jättetrött.

Så idag tog jag  ett välbehövligt break från datorn för att istället ägna mig åt pappersjobb, städa och rensa här hemma. Nu har jag har rivit ut hela garderoben för att sortera och få en överblick på vad jag har, vad som går till insamling och vad som ska säljas på Tradera. I skrivandets stund ligger det kläder precis överallt i sovrummet.
När jag körde loss här hemma med dammsugaren var jag tvungen att texta Mårten (som är på träningsresa i Kroatien) och skryta över min egen huslighet. Ja, vårt hem är inget showroom direkt. Men hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete tänker jag?

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete?

Dagens lilla äventyr var att köpa en balja och såpa så att jag kan göra fotbad och hemma-spa. Höll på att skämmas ihjäl över mina raspiga hälar när jag blev masserad härom dagen. Är inte det inte lite typiskt att man glömmer de kroppsdelar man gömmer? Speciellt under vinterhalvåret.

I kväll har jag även bunkrat upp med grönsaker, fisk och yoghurt med mera. Åt de där pannkakorna igen. Till lunch. Den här gången med keso och banan. Det var inte riktigt tanken med rätten (att äta pannkakor utan mjöl till lunch) eftersom det är alldeles för klent att stå sig på, enligt mig. Jag är inte överdrivet stor i maten men frukosten och lunchen är mina heligaste mål  – för att jag ska klara av att hålla balansen, för att undvika att tappa kontrollen på kvällen och vräka i mig något onyttigt som jag inte hade tänkt. ”Klassikern” vi alla känner igen?

I morgon ska jag testa att göra en ny fisksoppa. Kika in i morgon kväll för receptet på den!

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete?

I går fortsatte vi med Illustrator på kursen. Det här är min allra första teckning i det programmet. I går kändes det lättare på kursen. Skönt!

 

Skönhet 40 plus

”Lätt och naturlig make up” – mitt bästa sminktips för mogen hy

Mitt bästa sminktips när det kommer till mogen hy är att satsa på så lätt och naturlig make up som möjligt. Och undvika torra pudriga och kompakta produkter som lägger sig som lager i rynkor och fina linjer.

Jag har en väldigt snabb och enkel sminkritual med några få produkter som består av  BB-cream och concealer, solpuder, brynfix och lite mascara.

Jag brukar blanda ut min BB-cream med min vanliga fuktkräm och för ett mer naturligt resultat. Just nu har jag gått tillbaka till min hudvårdserie för mogen hy från Rituals, då Ole Henriksens aktiva C-vitaminprodukter blev för tuffa i kombination med  Skin Tech-behandlingen, den där kempiska peelingen jag berättade om i ett tidigare inlägg.

Jag sminkar mig inte varje dag. Men när jag väl gör det, brukar jag applicera underlaget med en make up-svamp för en jämnare yta. Därefter brukar jag ta en concealer under ögonen och för att täcka pigmenteringar, ärr och eventuella blemmor. Sen markerar jag käklinjen, kindbenen och hårfästet med solpuder. Tänk att du ska ”lyfta dragen” och öppna upp ansiktet … istället för att tynga/mörka ner.

Naturlig make up – mitt bästa sminktips för mogen hy

Blandar BB-cream med fuktkräm. Just nu är jag tillbaka till min hudvårdserie från Rituals.

Viktigt är dock att ta det lite försiktigt med solpudret, då det kan vara svårt att avgöra färgens mättnad i inomhusljuset.
Brynen brukar jag fylla i och forma med en ”mascara” för ögonbryn. Och så avslutar jag med en mascara som ger volym (endast) på den övre fransraden för att se lite piggare ut.

Lätt och naturlig make up – mitt bästa sminktips för mogen hy

Det här är ett bra exempel på när man misslyckats lite med rouget, som såg bra ut i badsrumsljuset men som blev alldeles för starkt i dagsljus. FYI. Det var granndamen som kom med tidiningen, jag har ej köpt den. Jag hade naturligtvis stått för det om jag gjort det.

Naturlig make up – mitt bästa sminktips för mogen hy

Några av mina produkter som jag använder just nu. Detta är inget reklaminlägg eller så.

Sen är jag ready to go. Vilket jag är oavsett, med smink eller inte …  Men ibland kan det faktiskt vara kul att känna sig lite piffigare. Även om bara för sin egen skull.

(Ett annat skönhetsknep är att äta mycket morötter för en mer gyllene och varmare hudton. Jag äter minst ett kilo i veckan! Då morötter är min absoluta favoritgrönsak.)

Och det där med att göra sig fin för sin egen skull … Senast jag var nere hos mamma i Nybrostrand passade jag på att smälla av några bilder till sociala medier i den vackra Skåneidyllen. Normalt hade jag dragit på mig första närmsta uppsättning kläder för en promenad. Men nu tog jag på mig en vinröd kabelstickad tröja med matchande kjol.
Vilket visade jag vara både en snygg och bekväm promenad-outfit. Ja, liksom varför inte. En promenadklädsel behöver ju nödvändigtvis inte innebära ”joggingbyxor”?

Jag reflekterade över detta efteråt …  att det faktiskt var rätt trevligt att känna sig fin. Även om det ”bara” var jag och mamma som såg. Så efter det har jag faktiskt tänkt på att anstränga mig lite mer … även dagar när jag sitter hemma och jobbar med bara avbrott för hundpromenader, motion och gå till affären och handla.

På tal om det ska jag strax ta en paus från datorn för ett konditionspass på gymmet. Publicerade faktiskt alldeles nyss en artikel om hur du kan variera konditionsträningen inomhus.  Önskar dig en fin dag!

Livet över kaffe

En bra start på veckan

Om förra veckans känslotillstånd var som ett invärtes ”grått töcken” på grund av hormonsvackan … så har denna, tack o lov, startat desto bättre. Känner mig riktigt pigg och glad, det tillstånd jag numera kallar mitt ”rätta jag”.

ALLT känns verkligen bättre nu. Redan efter endast 5 dagars intag av Provera, det vill säga gulkroppshormon. Både humöret och hyn – som förlorade både elasticitet och lyster.
Och under hela förra veckan höll jag knappt på att komma upp ur sängen på mornarna då jag var sjukligt trött.

Men som sagt, efter regn kommer sol! Jag får helt enkelt acceptera att det är så här svängigt det kommer vara nu – med bättre och sämre perioder.
Bara att göra det bästa av ”skiten” , så den här veckan har jag bestämt mig att hälsoboosta mig själv lite extra. Så som att begränsa skärmtiden (så mycket det bara går) vistas utomhus mer (när det är ljust) och träna minst tre gånger (utöver vardagsmotionen)

I dag lunchade jag på Heymarket med Sandra Aggemo som jobbar som coach och föreläsare och titulerar sig ”sårbarhetsminister”. Vi hade ett supertrevligt och inspirerande första möte och jag hade kunnat sitta hela eftermiddagen och tjattrat med henne. Trevligt umgänge är ta mig tusan friskvård!

I förmiddags släpptes även mitt och Mårtens samarbete med Sellpy och nu kan du köpa helt nya (herr) Puma-kläder och skor till fyndpriser. Mina kläder är också i fint skick men det mesta är använt ett par eller tre gånger. In och kika i shopen vet ja! Det är som att shoppa i en helt vanlig e-butik med 14 dagars öppet köp och reklamationsrätt.

En bra start på veckan

Nu kan du shoppa loss i min och Mårtens sellpy-shop!

Efter lunchen med Sandra trampade jag iväg till Yogayama eftersom jag äntligen fått tummen ur och bokat en Ayrovedisk massage. I nästan 90 minuter låg jag där och lät mig tas hand om på en mjuk brits, insmord med varma oljor och svepande massagerörelser (men ändå rättså hård, på min egen begäran) Den skönaste massage jag någonsin testat!

Inkluderat i min hälsovecka ingår att äta lite smalare (efter min PMS-chokladsbolls-orgie)
Därför kände jag mig så nöjd när jag hittade ett recept på supergoda pannkor utan kolhydrater som jag modifierade något. Dessutom är det tråkigt att laga avancerade middagar ensam. Fast där överdramatiserade jag lite, haha. Ingenting jag tar mig för i matlagningsväg brukar vara särskilt avancerat.

Min version får du här!

Proteinpannkakor utan kolhydrater

En bra start på veckan

Foto. Pixabay.com

2 ägg
1 dl mjölk
1 msk fiberhusk
1/2 dl vaniljprotein (supreme kasern från Star Nutrition som Mårten samarbetar med)
1/2 tsk salt

Vispa och steka i teflonpanna i kokosolja. Till pannkakorna åt jag lite keso och hallon. Som på bilden, fast inte lika stylish.

Med detta önskar jag dig en fin kväll. I morgon ser jag fram mot första träningspasset på jättelänge på gym och sedan kursen på kvällen. Hoppas även på att kunna tänka lite snällare om mig själv den här veckan, nu när jag mår bättre i gen. Lustigt det där, hur galet olik man kan känna sig på grund av ”lite” hornomsvängningar? ”Namaste” 😉

Livet över kaffe

Utdelningen av en produktiv natt

Wow-känslan, av att få vakna upp till en ny dag, med hundralapparna utspridda på kudden. Som kronblad. Runt mitt huvud. Bildligt talat alltså. Och nej, inte cashat in efter en natt med ”Pretty Woman-aktiviteter”, utan utdelningen för tre Tradera-försäljningar som tickat in under natten.

Jag älskar Tradera! Förstår verkligen inte varför inte ALLA köper och säljer i andra hand? Både för miljön och för plånbokens skull. För mig har Tradera blivit en jättebra extrainkomst som tickar in på regelbunden basis. Speciellt välkomnat är det om man kanske har gjort av med lite pengar och har dåligt samvete för det.
Då blir det liksom som att både skulden och samvetskontot regleras på en och samma gång. Ja, det där beteendet och något skeva resonemanget är det nog bara vi kvinnor som fattar?

Jag och Nitro är nyss hemkomna efter en spontanvisit i Västerås där jag hann med både kvalitetsumgänge med pappa och en fika med Jenny, min bästis från grundskolan. Vi hade en supertrevlig stund och jag upplevde att våra liv matchar varandras bättre nu än tidigare, då Jenny är fyrabarnsmamma och jag har inga. Nu, när hennes yngsta blivit äldre är våra livssituationer mer lika. Och den här gyllene fasen i livet vi går igenom nu … alla med våra unika små avvikelser. Ja, det känns fint att kunna peppa varandra genom den.
Summan av kardemumman, det var verkligen superkul att träffa Jenny och höra lite mer om livet i Västerås, om våra gamla gemensamma vänner och vad som hänt med alla efter gymnasietiden. Kika gärna in på Jennys inspirerande livsstilsblogg ”Life by Jenny” HÄR

Utdelningen av en produktiv natt

Jag och Jenny gick grundskolan tillsammans och var som ler och långhalm i många år. Det känns kul att återuppta kontakten nu. Vad är det man säger … tajming is everything?!

Ibland får jag feeling och vill flytta tillbaka till min uppväxtstad för lugnet, tillgängligheten till allt  och enkelhetens skull. Leker då med tanken att utbilda mig till hundfrisör och öppna hundsalong i Västerås. Men det får nog bli plan B om allting annat skiter sig, haha.

Utdelningen av en produktiv natt

Nitro på promenad med ”morfar” <3

Nu ska jag ladda om för att äta middag med mamma på Bromma innan hon flyger till Skåne.
Kram och ha en magisk söndag med allt vad det innebär.

PS. Efter 4 dagars intag av Provera (gulkroppshormon)  mår jag så mycket bättre igen. Mer om det i nästa inlägg!

personlig utveckling

Du ”är” ingenting

”Du är ingenting”? Ja, det må så vara en något provocerande rubrik i ett samhälle där vi vill vara allt. Men människan är inte en fixerad organism, utan vi befinner oss ständigt i utveckling. Vi ”är” ingenting förrän vi själva placerar oss i ett fack.

Och du måste heller egentligen ingenting, utöver att vara du. Du ”måste”  till exempel inte åka och hälsa på dina gamla föräldrar …om du inte vill. Det är du själv och dina värderingar som säger att du ska det. Bara ett exempel av jättemånga.
Du är inte heller ”dålig” … du kan  eventuellt ha bristande kunskaper inom ett specifikt område just nu … Men vem vet var du är om ett halvår?

Med andra ord. Du ”är” ingenting … men du kan bli (nästan) vad du vill om du ger dig attan på det!
Make sense?

Jag tycker det här är väldigt intressanta tankar och som är jättesvåra att bemästra. Senast i går när jag och mitt destruktiva duktighetskomplex satt på lektionen i Illustrator och brottades (med fel verktyg visade det sig,  InDesign istället för Illustrator) och ville bara gå hem. Kände mig askass när det gick så jädrans bra för ”alla” andra runtomkring (med rätt verktyg)

Du "är" ingenting

Förstå humorn i denna post, haha! När man helt och hållet har missuppfattat uppgiften. Med fel program är det naturligtvis inte lätt att briljera.

Du "är" ingenting

En Japans flagga. Stort! 😉

Där och då i ”skolbänken” hann jag en massa dissande tankar om mig själv som jag aldrig för mitt liv skulle säga högt till någon annan.
(Dessutom var jag rätt trött efter att ha suttit vid datorn hela dagen för att sedan behöva sätta mig bakom plattskärmen igen i ett mörkt rum med dålig luft.)

Jag försöker verkligen omfamna inlärningsprocessen och lägga prestationen år sidan, men det är lättare sagt än gjort när man är  van vid att behärska det mesta man gör och bli värderad utifrån det.

En kompis till mig som lider av värk från en wiplash-skada och ingår i en KBT-grupp som går ut på att lära sig hantera tankar efter ACT-metoden. De har fått prata mycket om just det här med hur värderingsstyrda vi är och acceptansen kring vissa saker i livet. Som att acceptera att man är nybörjare, det är ingen som kräver att du ska vara proffs från början.

Jag skulle verkligen behöva ansluta mig till hennes KBT-grupp. Undrar om ”mentala problem” gäller som antagningsgrund?

För övrigt kickade jag igång denna morgon med en textleverans (vilken blev godkänd på första försöket, ”yeay”) och nu ska jag jobba vidare med admin. Ljuspunkterna i denna för övrigt gråmulna dag är lunch med mamma och eftermiddagens planerade joggingtur med korven Nitro. I kväll blir det ”maxmys” med Mårten,  som kom hem sent i går kväll och som ska resa till Kroatien på träningsresa redan i morgon bitti igen. Man får passa på att hugga tag karltrasan när tillfället ges så att säga, haha.

 

 

Hälsa 40 plus

Låt oss rocka här och nu!

Hormonerna lever sitt eget lilla rock n´roll- liv. Det fick jag bekräftat i går. ”Tillfälligt tillbaka på ruta 1”, sa min läkare.

Det visade jag sig att jag hade dubbelt påslag med östrogen, både av min egen produktion som kickat igång. Plus östrogenet från Novofem. Samtidigt som jag har underskott av gulkroppshormonet progesteron, då jag fortfarande inte får ägglossning på naturlig väg.

Med andra ord var det inte konstigt att jag har känt mig sänkt ett tag. Jag som bara alldeles nyss kände mig orubblig på topp. Ironin i det?

Ja, vad kan man säga om det, vi är alla offer för våra hormoner. Är inte de i balans funkar ingenting särskilt bra.

Så nu har jag fått ta ett uppehåll med Novofem och kalibrerar mig själv med en karta Provera, dvs progesteron. Sen ska jag återgå till att ta mina Novofem-tabletter.

Det här är ju bara början på en lång bergodalbana mina vänner … ”Du är ju fortfarande rätt ung, inte ens 50”, säger min läkare Hilde och berättar om sin egen mamma som har levt dubbelt så länge som jag, i samband med att vi pratar klimakteriet, kroppen och hormonförändringar.

Så är det ju … allting är relativt. Vem som är ”gammal” eller ”ung” beror ju på vem man jämför med. Det vill säga om man jämför med de unga snygga modellerna på magasinen eller med yoghurttanterna i Grekland. Och i en femårings ögon är jag förmodligen vääääldigt gammal. Nästan döende, skulle jag tro.

Jag har förstått att klimakteriet är en känslig ”nöt” för många att knäcka. Klimakteriet är ingenting man gärna pratar om, eftersom denna fas är ett slags kvitto på att det faktiskt går utför.

Jag tycker inte heller att det är särskilt kul att åldras. Inte ett dugg faktiskt.

Men vad har vi för val, än att göra det bästa av situationen?

Vi kan varken fly eller fäkta det biologiska ”förfallet”. Vi kan bara dansa med. Tänker att alternativet att inte bli äldre är ju inte aktuellt för någon …

Jag har förstått att mina bloggar har hjälpt flera redan … vilket gläder mig! Så om jag, med min lilla blogg, kan hjälpa andra kvinnor i samma sits … tycker jag faktiskt det är värt att offra min egen ”värdighet” och dra mitt åldrande i gruset för dig. ”Why not?!

Vi kvinnor som har levt ett tag har så mycket potential och erfarenheter att dela med oss av. Och jag tycker det är oerhört synd om den här fasen i livet, den ”oundvikliga omvända puberteten”, ska behöva hämma oss från att blomma fullt ut.
När det bevisligen finns så bra hjälp att få.

Så med den lilla avslutningspiruetten, ta dina hormoner under armen och låt oss rocka är och nu! Låt oss skita i alla sunkiga värderingar och knäppa normer och istället börja leva livet för oss!

 

personlig utveckling

Alla är vi barn i början

Livet en tävling i mångt och mycket. Vi jämför oss med andra, från det att vi stiger upp på morgonen tills vi lägger ner huvudet på kudden på kvällen. Både i flödet på sociala medier och i verkliga livet. Och jag tror att alla som nekar till det ljuger. 

För hela livet har jag jagat bekräftelse. Från förskoleåldern tills nu. Kommer fortfarande ihåg förväntningarna på ovationerna när jag visade upp en teckning som jag gjort på lekis. Självförtroendekicken jag fick av att få höra ”hur fiiiin den var.” Vilket jag alltid fick. Även om den inte var det. Och när man är 6  tror man ju att allt man gör är bra och jättefint, eftersom alla vuxna säger det. När man är liten och två äpplen hög, finns det ju inte med på världskartan att de personer man litar allra mest på kan fara med osanning.

Vi lär oss tidigt att det är bra att vara duktig, hålla deadlines och leverera. Mycket i samhället går ut på prestation. Men ibland skulle vi nog tjäna på att ta ett steg tillbaka och bara observera istället …

Därför skulle jag tro att  utbildningen jag går just nu väldigt nyttig för mig. Den är helt olik allt annat jag är van vid. Vi är 22 kreativa själar (och så Nitro såklart) som samlas varje vecka och ”pysslar” tillsammans. Ingen yta, ingen hets … bara mys och kreativitet. Detta är mindfulness for real och som bomull för själen. Vår lärare dömer inte eller målar oss in i ett fack. Hon ger oss uppgifter och tillgång verktyg … och lämnar resten fritt för vår egen tolkning.

”GÅR DET BRA PÅ KURSEN”??? Undrar mina nyfikna anhöriga, vars förväntningar på utdelningen av den här kursen nästan verkar överträffa mina egna. Och  ”BAAAM!” där är vi tillbaka i prestationsträsket igen.

”BRA”? JAG VET FAKTISKT INTE?” … svarar jag då. För hur avgör man vad som är ”bra” i en skapandeprocess? Finns ju konstnärer som bara målar ett streck och säljer sina alster svindyrt.

Men å andra sidan är det inte abstrakt konst vi jobbar med nu, utan experimentell typografi som ett inslag i den grafiska kursplanen. Så visst är det en förutsättning att man kan tyda budkapet vi ämnar att framföra.

Alla är vi barn i början

Är det här konst, taget ur sitt sammanhang … you tell me? En massa svarta rektanglar i en ända röra. Tavlan går att köpa på Thenordicwalls.se

GO DEEP –” the deeper you go the more likely you vill discover something of value”

Med endast papper, sax och lim har vi fått tolka och visualisera varsin mening. ”The Inclompete Manifefesto”  var temat för uppgiften. Jag och några andra valde GO DEEP med betydelsen att ” the deeper you go the more likely you vill discover something of value” … En mening som  jag tycker har en fin innebörd i vårt snabba och ytliga digitala samhälle där det svajpas och bedöms efter ytan. Ibland känns det att ju mer lättsmält du är desto mer lajkad blir du. Jag fascineras av djup, humor och det lite oförutsägbara. Men så tillhör jag ju en utdöende generation och som tycker att världen  (i många avseenden) var bättre innan sociala medier kom. I synnerhet Instagram.
Faktiskt kan jag vakna upp på morgonen med en känsla att min egen tillvaro är rätt bra … Till och med toppen. Ända tills jag, min ovana trogen, går in på Instagram och tar del av perfektion-illusionen. Den massiva framgångsyran och lyckofasaden som slår emot min känsliga själ som en tryckvåg. Fast att jag innerst inne vet att det är på låtsas och att det summerade intrycket från massor av människor som min hjärna registrerar som ”supermänniskan”, framstår med ens mitt eget liv rätt platt och ointressant jämförelsevis. vad vet jag, kanske man får samma intryck av mitt eget konto? Allt allt är lyckat och jätteglatt mest hela tiden?

”När jag släppte prestationen lossnade det”

Hursomhelst, det var väldigt intressant hur olika vi tolkade samma mening vi tre som valde ”go deep”. Hur olika våra personligheter och referensramar på ett spännande sätt måste skilja sig från varandras. Där och då insåg jag, att det var bara att släppa på prestationen och sluta jämföra mig med de andra i rummet. Det finns verkligen inget rätt eller fel när det kommer till kreativitet … bara olika perspektiv, känslor och tolkningar. Jag hade egentligen velat göra svarta gummibokstäver på svart papp och med blanka ”plastduttar” (som jag hade) som punktskrift … Med syftet att utmana sinnena … för att gräva djupare i människans upplevelse av ett intryck. Men istället fick det bli ofärgat miljövänligt papper med råa kanter för att få med miljöaspekten och viktiga värderingar.

Jag tror att det till viss del är en fördel att vara äldre och rik på både yrkes- och livserfarenhet. Men jag tror samtidigt att det är begränsande, eftersom man är lite låst i sin världsuppfattning och stagnerad i tänket. Vilket inte är så konstigt när man har packat information i hjärnan under 44 maxade år. Jag är naturligtvis inte lika formbar och ofärgad som någon som nyss fyllt 22. En annan bidragande faktor är att jag spenderar mycket tid ensam. Det är inte så att det strömmar in influenser genom köksfönstret direkt. Tålamod är heller inte min starka sida. Jag vill gärna snabbt komma till skott.

Nåja, nog om det. Om ett halvår härifrån sett, när kursen är klar, kommer jag förmodligen skratta år den där första kreativa uppgiften. Fast varför det? Egentligen. Gårdagens lilla experiment var ju inget examensarbete eller så … Långtifrån. Bara en stapplande början … lite som att värma upp innan träningen … en liten liten del av en låååång upptäckarprocess. Och det är väl också det som är tjusningen med att lära sig nya saker …  alla är vi barn i början.

Note to self. Tänk om man kunde få bli 6 igen?!

Alla är vi barn i början

Mina duktiga kurskamraters tolkningar av ”go deep”. Jag gillar båda alsterna jättemycket.

Alla är vi barn i början

Här har du min med blindskrift och text i miljövänlig papp och råa kanter.

Alla är vi barn i början

Passerade den här skylten på hemvägen. Typografi på proffsnivå.

 

 

Hälsa 40 plus

Sänkt men ändå tacksam

PMS, livets ”lilla helvete” på jorden, en skänk nerifrån till oss kvinnor. Men efter att ha varit med om att mensen uteblivit helt, är jag ändå tacksam för mina ömmande bröst och bultande äggstockar. 

Den här gången är jag dock lite brydd över min PMS-kurva …

Händelseförloppet får du här. Först var det PMS-veckan innan mens med ett ovanligt kraftfullt påslag och sockersug. Jag brukar säga att ”livet är för kort för att levas strikt” … men ”en Delicatoboll om dagen” är inte heller vad doktorn rekommenderar.
Och under den här premenstruella veckan hade jag så ont i brösten att jag var tvungen att ha dubbla sport-bh:ar (det enda) tillfället jag joggade och 1,5 km med hunden och bonusdottern. Dessutom fick jag, som normalt favoriserar axelbandslösa bh:ar eftersom jag har små bröst, paketera mina ömmande ”juveler”  i sport-bh även till vardags … Då bara att springa efter bussen gjorde fruktansvärt ont! För att inte tala om alla de nya finnar som jag inte brukar ha annars? Och gravtröttheten. Att vakna och känna som sig råbakis, utan att ens ha fått nåt kul för det? Det måste ju vara ödets ironi i dubbelbemärkelse!

Men det märkligaste av allt är ändå, att jag fortfarande och  EFTER det att mensen har upphört, har precis lika ont i brösten fortfarande? I skrivandes stund slår fräschören volter i mitt kök, här, där jag sitter och skriver med min favoritsport-bh under gårdagens t-shirt och suktar efter Delicatobollar.  Jag vet inte hur det är för dig, men för  mig brukar tröttheten och godissuget gå över som i ett trollslag när mensen väl kommer. Men inte den här gången.

Jag är naturligtvis väl medveten om att PMS kan te sig annorlunda från gång till gång … men jag tycker den här omgången avviker från spännvidden för det ”normala”. Det känns skönt att jag ska på återbesök till Hilde på onsdag och det ska bli väldigt intressant att höra vad hon har för guldkorn att leverera denna gång.

Plågad men ändå tacksam

Läs det här roliga PMS-inlägget från 2016 av Hej hej vardag

Det är lustigt hur man kan tycka att man ena stunden står orubblig på topp, för att nästa åka ”fritt fall” ända ner till våningsplanet under källarnivå? Efter den här veckans formsvacka var det så himla skönt att komma ut på landet på Vindö i går och hunddejta med Tindra. Vi promenerade bort mot en mil och njöt av frisk skärgårdsluft. För mig är det lyx om nåt att få äta lunch och dricka kaffe i solen, vistas ute i naturen en hel dag, umgås med en vän utan någon som helst stress.

Plågad till tusen men ändå tacksam

Vi hade en fantastiskt vacker skärgårsutflykt igår ute på Vindö

Plågad men ändå tacksam

Fina Tindra och hennes Gösta.

Plågad till tusen men ändå tacksam

Gösta är Nitros bästis i livet och att springa omkring och leka i 7 timmar i rad är ingenting konstigt.

Plågad till tusen men ändå tacksam

Man kan ju kanske tycka att det kan verka onödigt att proppa i sig östrogen, när man som jag är 44 och förmodligen inte kan få barn längre? Men hormonbalansen påverkar så mycket mer än bara fertiliteten.

Plågad men ändå tacksam

Vad slår en salladslunch i solen?