personlig utveckling

Alla är vi barn i början

Livet en tävling i mångt och mycket. Vi jämför oss med andra, från det att vi stiger upp på morgonen tills vi lägger ner huvudet på kudden på kvällen. Både i flödet på sociala medier och i verkliga livet. Och jag tror att alla som nekar till det ljuger. 

För hela livet har jag jagat bekräftelse. Från förskoleåldern tills nu. Kommer fortfarande ihåg förväntningarna på ovationerna när jag visade upp en teckning som jag gjort på lekis. Självförtroendekicken jag fick av att få höra ”hur fiiiin den var.” Vilket jag alltid fick. Även om den inte var det. Och när man är 6  tror man ju att allt man gör är bra och jättefint, eftersom alla vuxna säger det. När man är liten och två äpplen hög, finns det ju inte med på världskartan att de personer man litar allra mest på kan fara med osanning.

Vi lär oss tidigt att det är bra att vara duktig, hålla deadlines och leverera. Mycket i samhället går ut på prestation. Men ibland skulle vi nog tjäna på att ta ett steg tillbaka och bara observera istället …

Därför skulle jag tro att  utbildningen jag går just nu väldigt nyttig för mig. Den är helt olik allt annat jag är van vid. Vi är 22 kreativa själar (och så Nitro såklart) som samlas varje vecka och ”pysslar” tillsammans. Ingen yta, ingen hets … bara mys och kreativitet. Detta är mindfulness for real och som bomull för själen. Vår lärare dömer inte eller målar oss in i ett fack. Hon ger oss uppgifter och tillgång verktyg … och lämnar resten fritt för vår egen tolkning.

”GÅR DET BRA PÅ KURSEN”??? Undrar mina nyfikna anhöriga, vars förväntningar på utdelningen av den här kursen nästan verkar överträffa mina egna. Och  ”BAAAM!” där är vi tillbaka i prestationsträsket igen.

”BRA”? JAG VET FAKTISKT INTE?” … svarar jag då. För hur avgör man vad som är ”bra” i en skapandeprocess? Finns ju konstnärer som bara målar ett streck och säljer sina alster svindyrt.

Men å andra sidan är det inte abstrakt konst vi jobbar med nu, utan experimentell typografi som ett inslag i den grafiska kursplanen. Så visst är det en förutsättning att man kan tyda budkapet vi ämnar att framföra.

Alla är vi barn i början

Är det här konst, taget ur sitt sammanhang … you tell me? En massa svarta rektanglar i en ända röra. Tavlan går att köpa på Thenordicwalls.se

GO DEEP –” the deeper you go the more likely you vill discover something of value”

Med endast papper, sax och lim har vi fått tolka och visualisera varsin mening. ”The Inclompete Manifefesto”  var temat för uppgiften. Jag och några andra valde GO DEEP med betydelsen att ” the deeper you go the more likely you vill discover something of value” … En mening som  jag tycker har en fin innebörd i vårt snabba och ytliga digitala samhälle där det svajpas och bedöms efter ytan. Ibland känns det att ju mer lättsmält du är desto mer lajkad blir du. Jag fascineras av djup, humor och det lite oförutsägbara. Men så tillhör jag ju en utdöende generation och som tycker att världen  (i många avseenden) var bättre innan sociala medier kom. I synnerhet Instagram.
Faktiskt kan jag vakna upp på morgonen med en känsla att min egen tillvaro är rätt bra … Till och med toppen. Ända tills jag, min ovana trogen, går in på Instagram och tar del av perfektion-illusionen. Den massiva framgångsyran och lyckofasaden som slår emot min känsliga själ som en tryckvåg. Fast att jag innerst inne vet att det är på låtsas och att det summerade intrycket från massor av människor som min hjärna registrerar som ”supermänniskan”, framstår med ens mitt eget liv rätt platt och ointressant jämförelsevis. vad vet jag, kanske man får samma intryck av mitt eget konto? Allt allt är lyckat och jätteglatt mest hela tiden?

”När jag släppte prestationen lossnade det”

Hursomhelst, det var väldigt intressant hur olika vi tolkade samma mening vi tre som valde ”go deep”. Hur olika våra personligheter och referensramar på ett spännande sätt måste skilja sig från varandras. Där och då insåg jag, att det var bara att släppa på prestationen och sluta jämföra mig med de andra i rummet. Det finns verkligen inget rätt eller fel när det kommer till kreativitet … bara olika perspektiv, känslor och tolkningar. Jag hade egentligen velat göra svarta gummibokstäver på svart papp och med blanka ”plastduttar” (som jag hade) som punktskrift … Med syftet att utmana sinnena … för att gräva djupare i människans upplevelse av ett intryck. Men istället fick det bli ofärgat miljövänligt papper med råa kanter för att få med miljöaspekten och viktiga värderingar.

Jag tror att det till viss del är en fördel att vara äldre och rik på både yrkes- och livserfarenhet. Men jag tror samtidigt att det är begränsande, eftersom man är lite låst i sin världsuppfattning och stagnerad i tänket. Vilket inte är så konstigt när man har packat information i hjärnan under 44 maxade år. Jag är naturligtvis inte lika formbar och ofärgad som någon som nyss fyllt 22. En annan bidragande faktor är att jag spenderar mycket tid ensam. Det är inte så att det strömmar in influenser genom köksfönstret direkt. Tålamod är heller inte min starka sida. Jag vill gärna snabbt komma till skott.

Nåja, nog om det. Om ett halvår härifrån sett, när kursen är klar, kommer jag förmodligen skratta år den där första kreativa uppgiften. Fast varför det? Egentligen. Gårdagens lilla experiment var ju inget examensarbete eller så … Långtifrån. Bara en stapplande början … lite som att värma upp innan träningen … en liten liten del av en låååång upptäckarprocess. Och det är väl också det som är tjusningen med att lära sig nya saker …  alla är vi barn i början.

Note to self. Tänk om man kunde få bli 6 igen?!

Alla är vi barn i början

Mina duktiga kurskamraters tolkningar av ”go deep”. Jag gillar båda alsterna jättemycket.

Alla är vi barn i början

Här har du min med blindskrift och text i miljövänlig papp och råa kanter.

Alla är vi barn i början

Passerade den här skylten på hemvägen. Typografi på proffsnivå.

 

 

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    Du "är" ingenting - Malin Nylén - I am ready
    september 21, 2018 at 10:29 f m

    […] just det här med hur värderingsstyrda vi är och acceptansen kring vissa saker i livet. Som att acceptera att man är nybörjare, det är ingen som kräver att du ska vara proffs från […]

  • Leave a Reply