personlig utveckling

Du ”är” ingenting

”Du är ingenting”? Ja, det må så vara en något provocerande rubrik i ett samhälle där vi vill vara allt. Men människan är inte en fixerad organism, utan vi befinner oss ständigt i utveckling. Vi ”är” ingenting förrän vi själva placerar oss i ett fack.

Och du måste heller egentligen ingenting, utöver att vara du. Du ”måste”  till exempel inte åka och hälsa på dina gamla föräldrar …om du inte vill. Det är du själv och dina värderingar som säger att du ska det. Bara ett exempel av jättemånga.
Du är inte heller ”dålig” … du kan  eventuellt ha bristande kunskaper inom ett specifikt område just nu … Men vem vet var du är om ett halvår?

Med andra ord. Du ”är” ingenting … men du kan bli (nästan) vad du vill om du ger dig attan på det!
Make sense?

Jag tycker det här är väldigt intressanta tankar och som är jättesvåra att bemästra. Senast i går när jag och mitt destruktiva duktighetskomplex satt på lektionen i Illustrator och brottades (med fel verktyg visade det sig,  InDesign istället för Illustrator) och ville bara gå hem. Kände mig askass när det gick så jädrans bra för ”alla” andra runtomkring (med rätt verktyg)

Du "är" ingenting

Förstå humorn i denna post, haha! När man helt och hållet har missuppfattat uppgiften. Med fel program är det naturligtvis inte lätt att briljera.

Du "är" ingenting

En Japans flagga. Stort! 😉

Där och då i ”skolbänken” hann jag en massa dissande tankar om mig själv som jag aldrig för mitt liv skulle säga högt till någon annan.
(Dessutom var jag rätt trött efter att ha suttit vid datorn hela dagen för att sedan behöva sätta mig bakom plattskärmen igen i ett mörkt rum med dålig luft.)

Jag försöker verkligen omfamna inlärningsprocessen och lägga prestationen år sidan, men det är lättare sagt än gjort när man är  van vid att behärska det mesta man gör och bli värderad utifrån det.

En kompis till mig som lider av värk från en wiplash-skada och ingår i en KBT-grupp som går ut på att lära sig hantera tankar efter ACT-metoden. De har fått prata mycket om just det här med hur värderingsstyrda vi är och acceptansen kring vissa saker i livet. Som att acceptera att man är nybörjare, det är ingen som kräver att du ska vara proffs från början.

Jag skulle verkligen behöva ansluta mig till hennes KBT-grupp. Undrar om ”mentala problem” gäller som antagningsgrund?

För övrigt kickade jag igång denna morgon med en textleverans (vilken blev godkänd på första försöket, ”yeay”) och nu ska jag jobba vidare med admin. Ljuspunkterna i denna för övrigt gråmulna dag är lunch med mamma och eftermiddagens planerade joggingtur med korven Nitro. I kväll blir det ”maxmys” med Mårten,  som kom hem sent i går kväll och som ska resa till Kroatien på träningsresa redan i morgon bitti igen. Man får passa på att hugga tag karltrasan när tillfället ges så att säga, haha.

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply