Livet över kaffe

Att äga, eller ägas? Det är frågan.

Jag upplever att vi är så himla komplexfyllda över lag. Är det inte utseendet och kroppen vi klankar ner på så är det något annat. Jag tror att en av anledningarna att vi känner oss otillräckliga, är för att vi ställer så höga krav på oss själva i vår strävan att leva upp till samhällsidealen?

Alla har vi något som vi tycker är mindre bra med oss själva. I de allra flesta fall tror jag vi brottas mentalt med ”skavanker” som omgivningen aldrig ens skulle uppfatta.
Och vad som är bra att  komma ihåg är att vi är olika. Någonting som är ”udda” i en situation … kan vara fullt normalt i en annan.
Och vem avgör egentligen vad som är normalt eller inte?

Jag tänker att  istället för att alltid leta fel på sig själv, kanske man ibland borde zooma ut och se på sin situation/relation utifrån ett helikopterperspektiv?

Därför tänkte bjussa på några av mina svagheter som jag kämpar med. Mindervärdeskomplex som du förmodligen inte trodde att jag hade?

Till exempel har jag länge haft komplex för att jag har svårt att hålla ordning hemma och det blir lätt rörigt omkring mig. Dels har vi för mycket prylar hemma och dels saknar vi smart förvaring.
Därför skämtar jag gärna om det. Men innerst inne hade jag ju såklart också gärna velat bott i ett snyggt och fixat ”showroom” …
Please, kan inte någon anmäla oss till ett inredningsprogram. Typ ”Sofias änglar”, fast minus dödsfall och sjukdom?
Så att även jag få ta bilder på chiapuddingar, hemträningsövningar i vacker hemmiljö och bjuda på inredningsinspiration, istället för att bo i ett  ”lager” som nu, med träningsgrejer och Mårtens sponsprylar staplade på hög efter väggarna. När du kommer in i vår hall ser det ut som det bor ett fotbollslag hemma hos oss. Minst.

Därför blev jag så glad när Underbara Clara bjöd på en rundvandring i familjens stökiga hem och istället för att ursäkta sig, presenterade hon röran utifrån ett vitsigt perspektiv och ägde på så vis situationen. Där och då bestämde jag mig för att sluta skämmas för den här röriga sidan av mig själv och istället göra som Clara. Dvs. ÄGA MITT EGET KAOS. Jag jobbar på det, men jag ÄR och kommer nog alltid att vara en rörig människa.

Men gör det mig mindre älskvärd?
Gör det mig till en ”sämre” människa?
Vi kanske inte behöver lägga in så mycket värdering i allting?
Kanske är det så att jag, istället för att klaga, ska se till alla de fina FÖRDELAR som det faktiskt finns … I och med det faktum att vi bor i ett ”HEMMAGYM” på 93 kvadratmeter?

Att äga, eller ägas? Det är frågan.

Välkommen till oss!

Matlagning har, men är inte längre, varit en akilleshäl som jag avskytt.. Men nu börjar jag ta mig tusan bli grym på det så nu är faktiskt det komplexet som bortblåst. Man kan ju faktiskt välja om man vill vill stanna kvar i en missnöje eller om man  vill göra någonting åt saken istället. Ordningssinnet (eller bristen på det) ser jag mer som en läggning medan matlagning är en rutin. Och ju bättre rutin du får desto lättare och roligare blir det. Samma sak är det med träning och mycket annat.

Att äga, eller ägas? Det är frågan.

Matlagning har blivit kul!

Min morgontrötthet … Med en extremt morgonpigg äkta hälft har jag önskat många gånger att jag vore lite mer  som han. Hade ju dessutom varit så himla idealistiskt att ha gjort träningen innan sju. Men jag är en nattuggla och även om jag går och lägger mig tidigare skulle jag inte må bra av att stiga upp klockan 05.00 som Mårten. Vid 06.00 går min gräns. Det har länge ansetts att morgonmänniskor är mer föredömliga och framgångsrika. Nu har forskarna kommit fram till att dygnsrytmen är genetisk och du är varken latare eller sämre för att du är en kvällsmänniska. Tvärt om anses de vara smartare än tvärsnittet morgonmänniskor.
Läs här Svårt att komma upp till morgonträningen?

Vem är jag att garantera, men förhoppningsvis kommer vi inte bli ihågkomna för varken utseendet, utbildningsgrad eller karriär … utan för våra mänskliga sidor … och hur vi får andra att må i vår närhet.

Jag kan såklart ha fel, men har väldigt svårt att se hur någon av mina vänner skulle gilla mig mer för att jag blev morgonpiggare eller mer pedant?

Inte heller verkar det inte som att Mårten älskar mig mer nu för att jag blivit bättre kock …  Även om han såklart inte har någonting emot att bli bjuden på mat utan vidbrända kanter.
Jag tror (tyvärr) inte heller han älskar mig mer för att jag håller mig i form, tränar och äter hälsosamt.
Däremot är jag rätt säker på att han UPPSKATTAR att jag tar hand om mig själv och min hälsa. Dels för att jag blir en gladare livskamrat och en mer produktiv kollega. Men kanske framförallt för att oddsen ökar för att vi ska kunna ha ett långt och friskt liv tillsammans.

Avslutningsvis tror jag inte heller att det alltid är det som du själv tror är mest ”sexigt” eller ”bra” (med dig själv)  är det som andra uppfattar som mest attraktivt.
Sexigheten tror jag sällan sitter i ett ”specifikt attribut” utan handlar mer om en helhetsupplevelse av en människa med personliga gester och mimik, hållning och utstrålning. Och finns det något sexigare än en självmedveten människa som är äger sig själv och utstrålar det?

Med det sagt. Ut och äg! Var ALLTID ödmjuk men ÄG. Låt inte andras projiceringar få avgöra ditt eget värde. <3

Att äga, eller ägas? Det är frågan.

Testade min nya flådiga reflexjacka och vinterfodrade tights från Stadium i går. Kände mig som en discokula i bilarnas strålkastarsken!

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply