Livet över kaffe

Du är fin <3

Jag har märkt att många kvinnor (med mig) har sviktande självkänsla och ofta upplever prestationsångest inför nya situationer och sammanhang.
Vi är så rädda för att inte passa in eller duga eftersom att självkänslan tyvärr ofta bygger på prestation.

Men att ens tro att allas uppmärksamhet skulle kretsa kring just dina specifika ”fel och brister” (hjärnspöken i ditt eget huvud) är både pubertalt och oerhört självupptaget. Och vad tror du händer när alla går omkring med garden uppe?
Jo, man drar förhastade och felaktiga slutsatser om varandra och dömer att andra kvinnor som ”kaxiga” eller ”egotrippade”. Man är så upptagen med att läsa in omgivningen att man glömmer bort att ge.
Hon gillar inte mig”, tänker man tyst för sig själv. När det inte ens handlar om det. Utan om  att alla blir så jäkla egocentriska i vår egen osäkerhet.

”En komplimang om dagen?”

På samma vis som ”ett äpple om dagen” gör gott för maghälsan, får komplimanger våra relationer att blomstra. Så lek med tanken … Vad  skulle hända om vi släppte taget om vår egen fåfänga och istället öppnade upp? Tänk om du skulle börja uttala högt, alla de där komplimangerna som du tänker om andra, men som du aldrig säger?
Börja med en komplimang om dagen? Eller två. Även till hen som ”inte verkar behöva”.För jag tror, att om vi börjar ge kommer vi också få tillbaka. Om än så generat, då de flesta av oss (tråkigt nog) är så sjukt dåliga på att ta emot komplimanger på grund av ovanan.

I går när vi hade en fotografering på Fotografiska med Team I am ready, Olympus Sverige och Stadium tänkte jag säkert ”100” komplimanger om andra som jag aldrig sa. Jag tror i och för sig att jag är hyfsat bra på att vara bjussig mot andra och försöker alltid ge mer än jag tar. Jag hjälper alltid till med det jag kan.

Du är fin <3

Bästa och finaste gänget! <3 (och även ni förstår som inte kunde vara med)

Men kanske skulle jag kunna bli mer generös med just komplimanger? Om inte annat till min make tänker jag … Inte bara säga att han är ”duktig”, ”smart” och ”rolig”. Att jag älskar honom, det vet han, det får han höra fler gånger varje dag. Men att han även är ”snygg” och ”sexig”..?

Det blir ju lite slentrian efter några år och man blir goda vänner större delen av tiden. Vi är dessutom kollegor.

När sa du senast till din karl att du åtrår honom … du vet på det där djuriska viset? Och när fick du senast höra det själv av honom?

Jag är ingen relationsexpert … men tänker att man kanske behöver börja med sig själv? Oavsett typ av relation.

Och jag vet inte hur du reagerar på komplimanger … Men när JAG väl får en komplimang blir jag jätteglad! Som till exempel i går, när mamma berättade att ”hennes väninna läser min blogg, för att hon gillar mina tankar och mitt sätt att skriva” … För i mina mörkaste stunder kan jag till och med tvivla på den förmågan.

Hade en sådan där mörk ”stund” (läs i två dagar) i början av veckan (vilken, tack o lov, förklarades när jag fick mens igår #jävlaskithormoner) när jag tappade tågan TOTALT. Igen. Kände mig ”liten” och ”oviktig” och allt jag skrev framstod som oerhört forcerat tyckte jag själv.

Nu mår jag bättre. Men tänk om någon hade kunnat plockat upp mig då… när jag behövde det som mest?

Alla behöver vi cred, få höra att vi är fina och bra. Det finns ingen som står utanför det behovet.

Så, vad säger du min vän. Ska vi börja i dag … att tillsammans försöka skapa ett lite härligare socialt klimat?

Jag först. Du är fin! <3

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply
    Anna
    oktober 12, 2018 at 10:15 f m

    Åååhhh Malin! Du är magiskt vacker både på utsidan och insidan och du inspirerar! Keep on being you!!!

    • Malin Nylén
      Reply
      Malin Nylén
      oktober 12, 2018 at 9:31 e m

      Tack snälla Anna. Tillbakakaka på dig <3

    Leave a Reply