Browsing Category

Livet

Livet

Tänk om en hund är allt jag behöver?

Jag följer en kvinna på Instagram som är bipolär. Hon är väldigt öppen med sina svängningar. Ena stunden kan hon fuldansa i peruk eller bjussa på en asrolig sketch om mattrender … för att i nästa stund sitta och gråta hjärtskärande för att hon känner sig otillräcklig som mamma och människa, och att det är pissjobbigt på jobbet.

Kan tänka mig att många tycker det kan vara svårt att hänga med i hennes humörsvängningar, men är det inte så vi alla känner över lag? Ena dagen vill man dansa för att solen skiner och livet känns bra. För att nästa dag vilja skrika och gråta för att världen är emot en. Jag tilltalas av människor som vågar vara hudlösa. Tänk om fler hade vågat vara lite mer öppna om hur vi känner och mår?

Häromdagen skrev hon om hur tuff våren hade varit henne. Hur ett dödsfall hade gjort att hon halkade ner i en allvarlig depression … Att maken och hennes två barn fått dra ett tungt lass. Och hur familjens lilla hundvalp hjälper henne att glädjas och kämpa vidare. Hon skriver om hur hon längtar efter hennes nya tjänst på ett härbärge för hemlösa utan administration. En tillvaro där hon kan möta utsatta över en kopp kaffe, storstäda en tvättstuga och baka en kaka om utrymme finns.

Det är så lätt att skönmåla andra människors verkligheter. Liksom hur många gånger har jag inte tänkt … ”Tänk om jag bara hade varit mamma … Då. Hade livet känts så mycket mer meningsfullt!” Jag kan tänka förminskande tankar om mig själv som att ”vad vet jag om livspussel, jag som inte är mamma?!” Kan känna mig jättepatetisk som lägger så stor vikt vid en hund … Vad är kärleken till en hund i jämförelse med kärleken till ett barn?

Men så surfar jag in på den här kvinnans konto… Hon som har ”allt”… Men som  ÄNDÅ känner att hon behöver någonting mer …

Det får mig att tänka …

Tänk om en hund allt jag behöver?

Note to self. Det spelar ingen roll vad du har, om du inte mår bra.

För mer inspiration om hälsa och livsval läs Mårtens reflekterande tankar efter föreläsningspremiären av TÄNK OM

”Det mest personliga jag gjort” 

Livet

Bloggar ikapp

Bloggar ikapp mina vänner!  Efter den utmattande 12 timmars tågresan med SJ i måndags klev jag in i en omtumlande arbetsvecka med fullt fokus på premiären av TÄNK OM på Clarion Sign.”Det mest personliga jag gjort”, är hans egen reflektion av den lyckade föreläsningen som drog fullt hus.

Sedan Mårten avslutade samarbetet med hans agentur är vi numera 2 personer som jobbar med hans varumärke, istället för 11 Du kanske kan föreställa dig hur det kan se ut bakom kulisserna ibland? Men jag har ändå hunnit klämma in en blixtvisit på Sthlm Beautyweeks pressöppning som måste ta priset som årets presstätaste launch? Och jag har även hunnit med en pressmiddag hos Rituals föra att fira deras nya hudvårdsserie ”The ritual of namaste” samt brorsans 41 årsbaluns i går.

Det jag inte har hunnit med är att fokusera på mig själv. Men det tänkte jag att det ska bli ändring på nu. Igen. 😉

FYI. Min dator har har blivit vattenskadad och det tar jättelång tid att uppdatera. Så just nu väljer jag mellan att antingen uppdatera sajten eller min egen blogg. Därför har det blivit glesare mellan bloggarna. Den här posten har tagit mig en timme att få ihop. Så en ny dator är kanske min nästa stora investering?

Bloggar i kapp

Tror jag hann med 20 minuter på Sthlm Beauty Week, en pressfrukost som jag inte ens fick plats på, innan jag var tvungen att rusa vidare till Rituals för att hämta utlottningar till föreläsningspremiären. Det fick mig att ifrågasätta för vems skull jag stressar? (och varför jag osar på saker jag bevisligen inte har tid att följa upp)

Bloggar i kapp

Med Marie och Mårten på Rituals pressmiddag som jag ska berätta mer om vid ett senare tillfälle.

Bloggar i kapp

Ett soldränkt Nacka i går kväll. Mårten testar sin nya kamera.

Bloggar i kapp

Det skiljer tre år mellan mig och min lillebror Petter. I går fyllde han 41!

Livet

Nybrostrand – mitt andningshål

Nybrostrand – mitt andningshål … När jag sluter ögonen och tänker på ”hemma” ser jag Nybrostrand. Älskar att vara här nere! Njuta av lugnet, långa hundpromenader och att äta middag vid havet … Livskvalitet!

I morgon tar jag tåget till Stockholm och då blir det full fart med förberedelser inför Mårtens föreläsningspremiär med nya föreläsningen TÄNK OM på onsdag på Calarion Sign. Kommer bli en intensiv vecka men förhoppningsvis bra. Har köpt pollenmedicin och förhoppningsvis ska jag få fortsätta att må bra … Bättre än vad jag gjorde innan Kreta-resan. Har sprungit här nere i Sandskogen utan andningsproblem, och ska försöka orka ta en tur i morgon bitti innan tåget om jag kommer upp.
Här bjuder jag på lite Skånebilder som är tagna med min Olympus Pen E-PL9

Nybrostrand – en femstjärnig tillvaro

Långpromenad i solen på Kabusa skjutfält

Nybrostrand – en femstjärnig tillvaro

När man saknar sitt hjärta lite extra …

Nybrostrand – en femstjärnig tillvaro

Greklandsvärme fast hemma …

Nybrostrand – en femstjärnig tillvaro

Fenomenet med butiker på landsbygden som folk vallfärdar till …

Nybrostrand – en femstjärnig tillvaro

Maj-Britt som driver butiken Agnehill Blomster & ting och som introducerat mig för nya favvomärket Comfy Copenhagen.

Nybrostrand – en femstjärnig tillvaro

Organiska teer med blindskrift

Nybrostrand – en femstjärnig tillvaro

Dansk lakritskonfekt!

Nybrostrand – en femstjärnig tillvaro

Agnehill Blomster ligger otroligt vackert … mitt ute på landet.

Nybrostrand – en femstjärnig tillvaro

Middag vid havet i solnedgången.

Nybrostrand – en femstjärnig tillvaro

Kasta pinne med Messi, mamma och Unos Labradoodle.

Nybrostrand – en femstjärnig tillvaro

Mitt nya set från Comfy Copenhagen … Bekväm som en pyjamas fast finkläder.

Livet

”Tänk om jag bara hade gjort annorlunda?!”

”Tänk om jag bara hade gjort annorlunda ..?!” Så har nog vi alla tänkt någon gång i livet om en situation? Att reflektera och ifrågasätta sina val är inget ovanligt, konstigt eller fel. Snarare ett mått på intelligens skulle jag vilja påstå. Alla faser i livet innebär olika sorters utmaningar och tid är allt vi har i det här jordelivet. Ju äldre man blir desto mer ställs tillvaron på sin spets. Alting blir allvarligare på nåt sätt. Så känner iallafall jag. Det kan vara svårt att alltid veta vad man vill, oavsett ålder, i ett brus av alla de möjligheter vi har i dag. Ett lyxproblem som jag tror kan paralysera många. I synnerhet när många av dessa bara är ett swipe bort!

Varje ny dag fattar vi olika beslut, somliga mer avgörande än andra. I de allra flesta fall är det upp till dig att välja vilken väg du ska gå. Ju mer tiden går, desto mer lever vi i konsekvenserna av våra val som till sist blir ”livet vi valde”. Därför tror jag att det är superviktigt att känna att man gör aktiva val (för det mesta iallafall) och inte bara fladdrar mer som en fripassagerare. Man vill ju gärna som äldre kunna blicka tillbaka på livet med ro, och inte ångra de livsval man gjort.

Inspirationsföreläsningen TÄNK OM med min kära man Mårten, är en filosofisk tankeväckare, varvat med praktiska exempel, kring den uppsjö valmöjligheter vi har i välfärdssamhället i dag… Och där han lyfter hälsans betydelse för att leva ett liv i balans, leva mer medvetet och på så vis göra klokare val. En motivationsbooster att våga följa dina drömmar för att leva livet DU vill leva!

HÄR kan du beställa biljetterna och med koden ”iamready10” får du 10% läsarrabatt!

Livet

Stolt

Känner mig extra stolt just i dag, över att jag numera på egen hand kan lägga upp widgets och nya bloggar på sajten. Dessutom har jag lärt mig mer om SEO för att kunna ”nåla” fast Iamready.se på google!

Jag har så himla mycket visioner med I am Ready som jag skulle vilja förverkliga på studs, men som jag skrev i mitt föregående inlägg, är det bra att ta det lugnt och låta saker och ting mogna, innan man rusar iväg och gör verklighet av sina idéer. På så vis sparar du både energi, tid och pengar.

I dag har Mårten har varit iväg och föreläst och tränat tjejer inför Tjemilen 21 K och jag har lekt datahacker … Har svept med dammsugaren ett ”ärevarv” över lägenheten. Fattar inte varför det knottrar sig i skinnet varje gång jag tar fram åbäket. Jag kan lägga hur mycket tid på sajten men så fort jag tänker på städning känns det jättejobbigt, haha.

Nu har vi precis kommit hem efter ett kvällspass på Balance och ska laga kvällsmat. Sallad med lövbiff står det på menyn!

Hoppas att din helg också varit bra? Önskar dig en fin kväll, vi ”ses” i morgon!

Stolt

Jag och lilleman på promenix i solen. I dag kändes det nästan som vår!

stolt

”More pancake”. Proteinpannkaka gjord på dinkelmjöl, ägg och More Milk från More Müsli

stlt

Jäkligt märkligt att jag kan sitta och pula med sajten en hel dag … Ha värsta tålamodet med tekniskt strul, medan allt som har med städning att göra känns jättejobbigt?

Livet

Nästan alla som lyckas har någon gång misslyckats

Nästan alla som lyckas har också misslyckats någon gång. Jag är övertygad om att vi behöver misslyckas, för att det är så vi lär oss. Detta säger jag av egen erfarenhet. Jag tänkte avrunda veckan med att dela med mig av ett av mina största ”karriärfiaskon” för kanske kan det vara till hjälp för dig som står inför att starta eget företag och förverkliga din idé?
Det som intressant här är inte själva misslyckandet, utan vad jag lärt mig av resan och vad jag aldrig mer kommer att göra om igen. 

I går gjorde en så kallad ”te be te” … och  tillbakablick på de fyra åren (!!!) mellan 2012 och 2016 jag drev feelgood-communityt The B.A.B.Y. Network. Som ett minne till det stora engagemang jag och mina coacher lade ner i The B.A.B.Y. Network .. och B.A.B.Y. Runners Team som vår löparverksamhet kallades som samarbetade med Vår Ruset och Topploppet.

Innan jag fortsätter vill jag påpeka att ett misslyckande är inget misslyckande förrän du ger upp. Jag ger sällan upp. Men jag gav upp The B.A.B.Y. Network efter fyra års idog arbete, för jag orkade helt enkelt inte längre på egen hand. När vi var som störst fanns i vi i 26 städer och träningen bedrevs veckovis av sammanlagt 60 coacher som jag, ensam, hade mer eller mindre daglig kontakt med via Facebook. Kanske kan man säga att projektet växte mig lite ur händerna …  Så därav blev The B.A.B.Y. Network ett karriärfiasko och största misslyckanden ur ett ekonomiskt perspektiv.

Nätverket blev väldigt stort snabbt och vi gjorde mycket gott för många vill jag tro. Verksamheten var ideell och byggde på gratis träning mot att signa upp i nyhetsbrevet, bygga målgruppsvolym – för att kunna ta betalt av annonsörer. En idé som var svinbra på pappret, förutsatt att alla som tränade hade registrerat sig. Vi hade såklart en del mindre samarbeten med företag men det blev inga pengar som gick att leva på.

Kanske hade nätverket funnits än i dag, om vi istället hade tagit betalt för träningen som bedrevs i dessa 26 städer när det var som störst? Istället för att jag med min, på den tiden lilla enskilda firma, tog på mig en ”Moder Teresa-roll” … ”Gratis träning för att alla skulle ha råd… halleluja!” Och som om denna givmildhet inte var nog, skänkte jag, min lilla enskilda firma på den tiden, bort 15 000 kr (!!!) till forskningen och stiftelsen Kvinnors Hälsa.

Detta känns helt sanslöst när jag idag blickar tillbaka … och tänk vad jag istället hade kunnat gjort med dessa fyra värdefulla år av mitt liv?

Även då jag vet att nätverket hade ett stort emotionellt värde för många, är jag säker på att våra deltagare haft råd med ”49-isch kr i månaden” (cirka kostnaden för ladda ner en app) att lägga på träning och upplevt ett större engagemang för vårt utbud på köpet. För vad jag har lärt mig av den här resan, är att det finns inget värde i det som är gratis.
Människor behöver känna att de gör ett aktivt val genom att betala för sig, om än så symboliskt. Allt som är gratis tas föregivet, lägg det på minnet!
Värt att tillägga är att jag som en sista konstgjord andning tog hjälp för att göra en ekonomisk lönsamhetskalkyl för att göra om – börja ta betalt av våra deltagare och betala mina volontärer. ”Vad bra!” kanske man skulle kunna tycka? Men det visade sig inte vara så lätt … Nästan alla ville hoppa av eftersom de redan hade sina jobb och höll i träningen på fritiden, som en hobby. Så istället för att döda själen i rörelsen valde jag själv att kliva av.

Jag skulle kunna lista 1000 saker som jag kunde ha gjort annorlunda. Men jag lärde mig jättemycket av dessa år och kan ta med mig dessa erfarenheter in i I am Ready och communityt som vi nu bygger organiskt.

Mina bästa tips för ett sunt och hållbart företagande

> Var dig själv och stå fast vid dina grundvärderingar. Det är superviktigt i att bygga varumärke. Jag har exakt samma åsikter i dag som jag hade då.
> Bygga varumärke först, innan du expanderar – ha inte för bråttom!
> Hur ska du tjäna pengar, håller din affärsplan? Lär dig att ta betalt för dina tjänster/produkter och dra en tydlig gräns mellan jobb och hobby
> Skaffa fler kompetenser som en partner, ingen kan vara bra på allt. Du kan inte på egen hand axla en stor verksamhet på ett professionellt sätt.
> Var autentisk i det du gör. Trovärdighet är A & O. Slarva inte med hälsan. Träna och återhämta dig för att orka. Dessutom köper företag inte bara din idé, de köper även dig. Så om du säljer hälsa och dyker upp trött och glåmig … vad ger det för intryck?

> Analysera dina superkrafter och ta hjälp där du brister. Kom ihåg att det som är dina styrkor även kan vara dina svagheter i andra sammanhang.

Och kanske framförallt …  Stå på dig, värdera dig själv och din tid! Superviktigt att aldrig tulla på.

Kan låta klyschigt, jag vet, men det finns en sanning i alla gamla slita fraser …  Rom byggdes inte över en dag.

Note to self. Moder Teresa has left the building!

Nästan alla som lyckas har någon gång misslyckats

B.A.B.Y. hade ingeting med ”bebisar” eller ”mammor” att göra.

Nästan alla som lyckas har någon gång misslyckats

Armbandet som jag designade till förmån till forskningen. Vi samlade in 15 000 kr !

Nästan alla som lyckas har någon gång misslyckats

Nätverkets ambassadörer ”B.A.B.Y. sisters” … Kanske känner du igen någon/några på den här bilden? 😉

Nästan alla som lyckas har någon gång misslyckats

Mina tankar om samhällsvärderingar … Du förstår i och med detta att #PINNAPÅ är mer än ett nyck?

Nästan alla som lyckas har någon gång misslyckats

Några av jättemånga tidningsartiklar … PR är bra, men det betalar inte hyran! 😉

Nästan alla som lyckas har någon gång misslyckats

”B.A.B.Y. TV” på ToppLoppet.

Nästan alla som lyckas har någon gång misslyckats

Träningsaktiviteter med 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Nästan alla som lyckas har någon gång misslyckats

Samarbete med Röhnisch.

 

 

 

 

 

Livet

75 frågor till pappa

Hur väl känner du din egen pappa? I lördags när vi firade pappa på L´Avventura var det något geni som kom på att vi skulle ställa 75 frågor till pappa. Så som … ”Vilken var din bästa respektive dejt värsta dejt? Bästa respektive värsta fest? Värsta händelse? Starkaste minne av mig som liten?”

Min pappa är bra på det mesta, men inte att fatta sig kort. Men vi gjorde det inte så lätt för stackars pappa som valde ”fyllefrågor” av något tung karaktär …  Vi kom till fem frågor, sen tog det stopp. Jag var glad att det inte var jag som hade fått de där frågorna. Det fick mig att undra om livet var ”lättare förr”… eller om män råkar mindre illa ut i livet?

Vad tror du?

Hursomhelst … det är i dag, 14 mars, pappa fyller år! Och medan Mårten i sedvanlig ordning styr kosan mot en närliggande flygplats tar jag och Nitro lunchtåget till Västerås.

Men först ska det uppdateras på sajten och jobbas, införskaffas appliceringsborstar för foundation (viktiga grejer) och tränas! Jag har på riktigt inte tränat på en vecka och jag känner mig som en usel ambassadör för Hälsosverige och mitt eget påhitt #pinnapå

I skrivandets stund sitter jag och väntar på köttfärsbiffarna i ugnen … (medans surdegsbrödet jäser i bageriet i källaren)

Oklart om det är dårskap (läs curling) eller kärlek att ställa sig och knåda köttfärsbiffar till sin man 07.00 på morgonen?

Off the record … tror jag att jag både har haft i för mycket vitpeppar och lyckats bränna dem (för att jag glömt bort tiden vid datorn) Heja mig? Felix köttbullar får bli plan B!

Oavsett … lått mig få presentera dagens hashtag … *trumvirvel* …  #Vivelavie 

 

 

Humor Livet

Mellofinal och 75-års baluns på LÁvventura

Den här helgen har varit välbehövlig för att få en mental paus efter arbetsveckan. Om nu tvätta, städa och laga mat kan räknas som det?
Helgen kickade loss med ”fredagspaketet” i tvättstugan … i form av formatet större förpackning av tvättmedel … Men den traditionella ”lördagskorven” blev något av en Askungen-saga och förvandlades som i ett trollslag, från skivad lågpriskorv i charkuterihyllan på Willys, till 75 års baluns för pappa på LÀvventura. Skyndade mig hem innan tolv så att inte bussen hem skulle bli pumpa. Klapprade in genom ytterdörren redan klockan 22 i mina nätta ”glasskor”. ”Du luktar sprit” sa Mårten. ”Det kan du ha rätt i”, svarade jag så nyktert jag bara kunde …  Snipp snapp suput, så förvisades Askungen till askan vid spisen (läs”min halva” av dubbelsängen)

Vad har mer hänt av nyhetsvärde ..?
Vi var på genrepet av Mello-finalen (heja superbonusmorsan!) och lämnade Friends uppfyllda av svensk musikkultur när den är som bäst. Eller inte.

Jag har också hemmafärgat håret alldeles själv. Det gick rätt bra tycker jag … ända tills jag kom till ”fartguppet” att dela in håret i benor (för att bara färga utväxten) Där spårade det ur kan man kanske säga. ”Om du kan skulptera djur av grönsaker och frukt, ja, då kan du ta mig tusan dela in håret i benor!” Garvade frisör-Tindra åt mitt oengagerade försök att färga håret på egen hand. Nu har vi bestämt att vi ska byta tjänster ibland … att jag hjälper Tindra med träningstips och hon fixar mitt hår de gånger jag inte lyckas matcha frisörtiden. Min idé om att göra tvärtom (och göra världens roligaste youtube-klipp )… tyckte hon inte alls var kul. Det vill säga att jag färgar henne och hon tränar mig.

Jag:”Toppa lite då?”
Tindra: ”När helvetet fryser!”

Mellofinal och 75-års baluns på LÁvventura

Jag har många talanger (läs intressen)… men det här med att dela in håret i benor är inte en av dem …

Mellofinal och 75-års baluns på LÁvventura

Det här är inte vad Tindra drömmer om …

Mellofinal och 75-års baluns på LÁvventura

Plockar bonusmorsa-poäng på Mello …

Mellofinal och 75-års baluns på LÁvventura

Firar pappa på L´Avventura …

Mellofinal och 75-års baluns på LÁvventura

Födelsedagsbarnet …

Mellofinal och 75-års baluns på LÁvventura

Borsan …

Mellofinal och 75-års baluns på LÁvventura

Vad köper man till en person som redan har allt? Funderar på att klicka hem den här uttern till pappa …

 

 

Livet

Ett mellanting skulle väl kunna vara skäligt nog?

Inte superladdad att blogga i dag … Har tömt all kreativitet på annat. Missat måltider … ett uteblivet träningspass. Så det blir väl att säga ”hej och god natt”,  ladda om inför morgonens gruppträningspass. Om jag nu kommer upp? Andra passet i så fall den här veckan. ”Yeay.” Men det skulle ju se bra ut på Instagram … Och som någon reflekterande sköning (krönikör) skrev … hur roligt blir livet i längden, med bara tidiga mornar och renlevnadsliv, groddar och perfekt utförda squats? Beror såklart på vem du frågar, men det behöver ju inte gå åt någon ytterlighet, tänker jag, ett mellanting skulle väl kunna vara skäligt nog?

Tack alla fina för allt deltagande efter cykelolyckan. Även om det inte är jag som är den mest drabbade i det här fallet. Vill inte ens tänka på hur det måste kännas att vakna upp till en ny dag, efter det man ”haft ihjäl” en annan människas hund. Även då det var en olyckshändelse. Expressen hörde av sig och ville göra intervju. Men där går gränsen för vad som är okej tycker jag. Bloggen är lite min terapi … Mitt återhämtningsforum att fly till … Det var oerhört skönt, där och då,  att få skriva av sig alla känslor i stunden, precis efteråt … Men jag var aldrig ute efter att nacka någon. Så i respekt för de drabbade … den avlidna tiken, hundägaren och hundvakten …  och alla runtomkring dem, tycker jag att vi sätter punkt för händelsen här.

På tal om försiktighetsåtgärder i trafiken … I dag tillträdde lagen om att man inte får köra och hålla på med telefonen samtidigt. Vilket jag tycker är superbra, om den nu skulle fullföljas … Dock tror jag tyvärr att det finns alltför många kryphål i lagstiftningen … En ordvitsig journalist kallade lagen för ”tandlös”. Denne insatte kritiker menade på att man säkert hittar på en massa andra (dåliga) sätt att multitaska bakom ratten. Jag önskar ibland att telefonerna kunde återgå till Nokia fickformatet. Hade en liten pålitlig ihopvikbar sak i fickformat som var perfekt för att ringa på. Det var ju allt man behövde. Då. De stunder jag ger mig ut på motionsrundor med hunden och lämnar mobilen hemma känner jag mig fri. Synd att man inte kan leva så alltid.

Nu är det som det är. Förlåtande tanke! 2018. Och inte 2011 … Klamrar mig fast. Vill hålla kvar tiden. Bromsa. Nu.

 

 

Livet

Hur reagerar du i en nödsituation?

Vaknade denna dag med tungt vemod. Kramat Nitro extra hårt i natt …Tänker på hur den stackars tjejen (hundvakten) och hundens ägare måste må …  Tänker på kaoset igår och alla inblandade. Funderar på om jag kunde gjort något annorlunda? Något mer?

Tycker det är jättemärkligt att ett hunddagis inte har bättre beredskap vid olyckor, när man ansvarar för andras djur?! Vi förlorade flera, kanske livsavgörande, minuter på att först åka till hunddagiset som låg närmast till hands. För att jag litade på att man har tillgång till akutvård på den typen av institution. Men som min vän hundpsykologen påpekade, är det ofta personer med t.ex. Asperger syndrom (eller med annat autismspektrumtillstånd) som väljer att jobba med djur … Det låter ju faktiskt logiskt.

Vet du hur du reagerar i en nödsituation – blir du hysterisk eller paralyserad … eller börjar du som jag, uppträda som en lösningsorienterad robot? När alla andra omkring mig drabbades av panik blev jag i stunden iskall och rationell. Så med den erfarenheten rikare, kan jag konstatera att  ambulanssjukvårdare eller brandman vore de perfekta yrkena för mig.

Men efteråt, när allt hade lugnat ner sig (och efter tredje glaset vin på kvarterskrogen med Tessan) kom såklart chocken och tårarna även för mig. Och när Mårten sedan kom hem senare på kvällen Gran Canaria, passade jag på att gråta ut lite extra i hans famn.

Tar med mig gårdagens hårda läxa om att vara mer försiktig i trafiken med sin hund. En olycka händer så lätt! Alla är vi mindre uppmärksamma ibland, när vi har tankarna på annat håll … än där vi är, i stunden.

Note to self. Ha alltid hunden kort kopplad (flexikoppel och lång löplina räknas som ”okopplad hund” i trafiken) i närheten av trafik eller andra människor. Det finns lag på det, även om du tycker att just du och din hund har det unika bandet.