Browsing Category

personlig utveckling

personlig utveckling

Du ”är” ingenting

”Du är ingenting”? Ja, det må så vara en något provocerande rubrik i ett samhälle där vi vill vara allt. Men människan är inte en fixerad organism, utan vi befinner oss ständigt i utveckling. Vi ”är” ingenting förrän vi själva placerar oss i ett fack.

Och du måste heller egentligen ingenting, utöver att vara du. Du ”måste”  till exempel inte åka och hälsa på dina gamla föräldrar …om du inte vill. Det är du själv och dina värderingar som säger att du ska det. Bara ett exempel av jättemånga.
Du är inte heller ”dålig” … du kan  eventuellt ha bristande kunskaper inom ett specifikt område just nu … Men vem vet var du är om ett halvår?

Med andra ord. Du ”är” ingenting … men du kan bli (nästan) vad du vill om du ger dig attan på det!
Make sense?

Jag tycker det här är väldigt intressanta tankar och som är jättesvåra att bemästra. Senast i går när jag och mitt destruktiva duktighetskomplex satt på lektionen i Illustrator och brottades (med fel verktyg visade det sig,  InDesign istället för Illustrator) och ville bara gå hem. Kände mig askass när det gick så jädrans bra för ”alla” andra runtomkring (med rätt verktyg)

Du "är" ingenting

Förstå humorn i denna post, haha! När man helt och hållet har missuppfattat uppgiften. Med fel program är det naturligtvis inte lätt att briljera.

Du "är" ingenting

En Japans flagga. Stort! 😉

Där och då i ”skolbänken” hann jag en massa dissande tankar om mig själv som jag aldrig för mitt liv skulle säga högt till någon annan.
(Dessutom var jag rätt trött efter att ha suttit vid datorn hela dagen för att sedan behöva sätta mig bakom plattskärmen igen i ett mörkt rum med dålig luft.)

Jag försöker verkligen omfamna inlärningsprocessen och lägga prestationen år sidan, men det är lättare sagt än gjort när man är  van vid att behärska det mesta man gör och bli värderad utifrån det.

En kompis till mig som lider av värk från en wiplash-skada och ingår i en KBT-grupp som går ut på att lära sig hantera tankar efter ACT-metoden. De har fått prata mycket om just det här med hur värderingsstyrda vi är och acceptansen kring vissa saker i livet. Som att acceptera att man är nybörjare, det är ingen som kräver att du ska vara proffs från början.

Jag skulle verkligen behöva ansluta mig till hennes KBT-grupp. Undrar om ”mentala problem” gäller som antagningsgrund?

För övrigt kickade jag igång denna morgon med en textleverans (vilken blev godkänd på första försöket, ”yeay”) och nu ska jag jobba vidare med admin. Ljuspunkterna i denna för övrigt gråmulna dag är lunch med mamma och eftermiddagens planerade joggingtur med korven Nitro. I kväll blir det ”maxmys” med Mårten,  som kom hem sent i går kväll och som ska resa till Kroatien på träningsresa redan i morgon bitti igen. Man får passa på att hugga tag karltrasan när tillfället ges så att säga, haha.

 

 

personlig utveckling

Alla är vi barn i början

Livet en tävling i mångt och mycket. Vi jämför oss med andra, från det att vi stiger upp på morgonen tills vi lägger ner huvudet på kudden på kvällen. Både i flödet på sociala medier och i verkliga livet. Och jag tror att alla som nekar till det ljuger. 

För hela livet har jag jagat bekräftelse. Från förskoleåldern tills nu. Kommer fortfarande ihåg förväntningarna på ovationerna när jag visade upp en teckning som jag gjort på lekis. Självförtroendekicken jag fick av att få höra ”hur fiiiin den var.” Vilket jag alltid fick. Även om den inte var det. Och när man är 6  tror man ju att allt man gör är bra och jättefint, eftersom alla vuxna säger det. När man är liten och två äpplen hög, finns det ju inte med på världskartan att de personer man litar allra mest på kan fara med osanning.

Vi lär oss tidigt att det är bra att vara duktig, hålla deadlines och leverera. Mycket i samhället går ut på prestation. Men ibland skulle vi nog tjäna på att ta ett steg tillbaka och bara observera istället …

Därför skulle jag tro att  utbildningen jag går just nu väldigt nyttig för mig. Den är helt olik allt annat jag är van vid. Vi är 22 kreativa själar (och så Nitro såklart) som samlas varje vecka och ”pysslar” tillsammans. Ingen yta, ingen hets … bara mys och kreativitet. Detta är mindfulness for real och som bomull för själen. Vår lärare dömer inte eller målar oss in i ett fack. Hon ger oss uppgifter och tillgång verktyg … och lämnar resten fritt för vår egen tolkning.

”GÅR DET BRA PÅ KURSEN”??? Undrar mina nyfikna anhöriga, vars förväntningar på utdelningen av den här kursen nästan verkar överträffa mina egna. Och  ”BAAAM!” där är vi tillbaka i prestationsträsket igen.

”BRA”? JAG VET FAKTISKT INTE?” … svarar jag då. För hur avgör man vad som är ”bra” i en skapandeprocess? Finns ju konstnärer som bara målar ett streck och säljer sina alster svindyrt.

Men å andra sidan är det inte abstrakt konst vi jobbar med nu, utan experimentell typografi som ett inslag i den grafiska kursplanen. Så visst är det en förutsättning att man kan tyda budkapet vi ämnar att framföra.

Alla är vi barn i början

Är det här konst, taget ur sitt sammanhang … you tell me? En massa svarta rektanglar i en ända röra. Tavlan går att köpa på Thenordicwalls.se

GO DEEP –” the deeper you go the more likely you vill discover something of value”

Med endast papper, sax och lim har vi fått tolka och visualisera varsin mening. ”The Inclompete Manifefesto”  var temat för uppgiften. Jag och några andra valde GO DEEP med betydelsen att ” the deeper you go the more likely you vill discover something of value” … En mening som  jag tycker har en fin innebörd i vårt snabba och ytliga digitala samhälle där det svajpas och bedöms efter ytan. Ibland känns det att ju mer lättsmält du är desto mer lajkad blir du. Jag fascineras av djup, humor och det lite oförutsägbara. Men så tillhör jag ju en utdöende generation och som tycker att världen  (i många avseenden) var bättre innan sociala medier kom. I synnerhet Instagram.
Faktiskt kan jag vakna upp på morgonen med en känsla att min egen tillvaro är rätt bra … Till och med toppen. Ända tills jag, min ovana trogen, går in på Instagram och tar del av perfektion-illusionen. Den massiva framgångsyran och lyckofasaden som slår emot min känsliga själ som en tryckvåg. Fast att jag innerst inne vet att det är på låtsas och att det summerade intrycket från massor av människor som min hjärna registrerar som ”supermänniskan”, framstår med ens mitt eget liv rätt platt och ointressant jämförelsevis. vad vet jag, kanske man får samma intryck av mitt eget konto? Allt allt är lyckat och jätteglatt mest hela tiden?

”När jag släppte prestationen lossnade det”

Hursomhelst, det var väldigt intressant hur olika vi tolkade samma mening vi tre som valde ”go deep”. Hur olika våra personligheter och referensramar på ett spännande sätt måste skilja sig från varandras. Där och då insåg jag, att det var bara att släppa på prestationen och sluta jämföra mig med de andra i rummet. Det finns verkligen inget rätt eller fel när det kommer till kreativitet … bara olika perspektiv, känslor och tolkningar. Jag hade egentligen velat göra svarta gummibokstäver på svart papp och med blanka ”plastduttar” (som jag hade) som punktskrift … Med syftet att utmana sinnena … för att gräva djupare i människans upplevelse av ett intryck. Men istället fick det bli ofärgat miljövänligt papper med råa kanter för att få med miljöaspekten och viktiga värderingar.

Jag tror att det till viss del är en fördel att vara äldre och rik på både yrkes- och livserfarenhet. Men jag tror samtidigt att det är begränsande, eftersom man är lite låst i sin världsuppfattning och stagnerad i tänket. Vilket inte är så konstigt när man har packat information i hjärnan under 44 maxade år. Jag är naturligtvis inte lika formbar och ofärgad som någon som nyss fyllt 22. En annan bidragande faktor är att jag spenderar mycket tid ensam. Det är inte så att det strömmar in influenser genom köksfönstret direkt. Tålamod är heller inte min starka sida. Jag vill gärna snabbt komma till skott.

Nåja, nog om det. Om ett halvår härifrån sett, när kursen är klar, kommer jag förmodligen skratta år den där första kreativa uppgiften. Fast varför det? Egentligen. Gårdagens lilla experiment var ju inget examensarbete eller så … Långtifrån. Bara en stapplande början … lite som att värma upp innan träningen … en liten liten del av en låååång upptäckarprocess. Och det är väl också det som är tjusningen med att lära sig nya saker …  alla är vi barn i början.

Note to self. Tänk om man kunde få bli 6 igen?!

Alla är vi barn i början

Mina duktiga kurskamraters tolkningar av ”go deep”. Jag gillar båda alsterna jättemycket.

Alla är vi barn i början

Här har du min med blindskrift och text i miljövänlig papp och råa kanter.

Alla är vi barn i början

Passerade den här skylten på hemvägen. Typografi på proffsnivå.

 

 

personlig utveckling

Vidareutbildning – det är aldrig försent att ta upp studierna igen

Vidareutbildning. Det är aldrig ”försent” eller ”onödigt” att ta upp studierna igen. Det finns ingenting, enligt mig, som får dig att växa mer … än när du upptäcker att du klarar nya utmaningar och lär dig nya saker. Ingen statuspryl i världen kan överskugga värdet av kunskap! 

Men å andra sidan har jag heller aldrig varit den ”influencern” med våta adventsdrömmar om doftljus som osar Chanelpåse. ÄVEN om jag måste medge att jag gillar den stilistiska och ikoniska Chanel-loggan. Den i sig både doftar och smakar dignitet av rang. Därav var det ingen tillfällighet att det var just en Chanelkopp som jag tog med mig på mitt första kurstillfälle som ett svar på uppgiften att ta med en ”pryl” med en logga/grafisk profil/typsnitt/utformning som vi själva gick i gång på. Och att jag  ens äger en serie modekoppar  är ju en ”quizz” i sig. Men jag gillar modehusets stilistiska logga och anser att ”less is more” i kommunikationssammanhang … Och att I am ready´s nya logga, skapad av talangfulla Sophie,  är ett bra exempel på det.

Det är aldrig försent

Smaken är som baken. Men säg mig, VEM kan undgå vilket företag som är avsändaren?

Det är aldrig försent

Less is more … tycker jag. Kan du se vad vi hoppas att  symbolen ska associeras till?

Kursstart i grafisk formgivning 

I går kväll började jag min efterlängtade grundkurs i grafisk formgivning. Det första av 27  kurstillfällen är nu gjord och jag tror att det här kommer bli bra. Lärarinna framstår som kunnig, framförallt verkar hon gilla sitt jobb och kursplanen tycks vara vettig. Och även om jag höjer genomsnittsåldern i klassen med typ 20 år, förmodligen mer, känns det roligt att träffa kreativa tjejer med samma konstintresse som jag och alla har vi våra förgreningar inom området. Somliga är mer för det grafiska och andra älskar att teckna/måla. Jag är nog för både och. Jag ser fram mot att lära mig alla program som Photoshop, InDesign och Illustrator … men jag ser lika mycket fram mot att måla med pensel, analyser och få feedback på mitt arbete. En av väldigt många bra saker är att  Nitro ska få bli kurshund. Tänker att han har arvsanlag av nakenhund och således kan ha fina förutsättningar att få bli krokimodell, kanske som ett återkommande inslag i kursplanen? Och med tanke på hans omåttliga populäritet och avväpnande charm skulle jag inte bli förvånad. 😉

Vidareutbildning – det är aldrig försent

Nitro i ett av hans mest karismatiska ögonblick … porträtterat av Marcus Järvinen.

 

 

personlig utveckling

Talang – en väldigt liten del i det stora hela

Det finns inget jag blir gladare över som när jag får feedback på mina texter. Ofta får jag höra att jag har ”talang” för att skriva … och kanske har jag utvecklat en talang i det kreativa skrivandet med åren?

Jag tror inte man föds med talang (men med en fallenhet för olika saker) och att man blir duktig på det man gör tillräckligt ofta och mycket. Faktum är att jag fick 2:or på mina uppsatsskrivningar i första ring på gymnasiet. Min svenskalärarinna tyckte att jag skulle ”förenkla mitt språk”. Men istället för att underkasta mig, började jag slå upp ord i lexikonet. Ja, detta var ju långt innan internet och synonymer.se.

Jag såg det nog mest som en nätverksmöjlighet, när jag i början av 2000-talet började göra mingelreportage. Inte förrän långt, långt senare börjande jag tänka på skrivandet som en karriär. Men att jag blev chefredaktör för ett sportmagasin (på en liten mediebyrå) hade mer med driv än färdighet att göra.

Efterhand har jag utvecklat mitt skrivande genom att skriva mycket (varje dag) och ta hjälp av skrivarmentorer. Jag har frilansat för olika magasin genom åren …  och eftersom jag i min nykterhet förstår att stora  journalistpriset är vääääldigt långt borta … samt det faktum att magasinbranschen är ett ”sjunkande skepp”, har jag det senaste två åren ”nischat om mig” och skrivit för olika företag på uppdrag av en webbutvecklingsfirma. Inga prestigejobb på något vis, men jag tjänar mer och får dessutom tacksamma kunder. Dubbelvinst på så sätt.

Förra veckan gjorde jag dock ett frilansjobb för Aftonbladet Viktklubb … Två intervjuer som du kan läsa här om du vill … Med detta önskar jag dig en toppenfin dag! <3

Så ska du fördela dina kolhydrater 

Det här händer när du tränar för hårt 

 

personlig utveckling

Står du och stampar på samma ställe? (tankar om personlig utveckling)

Står du  och stampar på samma ställe? Det har jag upplevt att jag gjort på sistone och så kan nog alla känna ibland? Därför har jag anmält mig till en kurs i grafisk design med start i september. HÄR kan du läsa om kursen om du vill. Kursen är ju inte ”gratis” men det är inte botox och restylane heller …  Jag lägger mycket hellre pengarna på något som utvecklar mig i den riktning jag vill än på en quickfix. Självkänsla och det självförtroende som kunskap ger, det som bygger dig inifrån, slår alla yttre attribut med hästlängder! Så känner iallafall jag.

Men naturligtvis kan man göra både och, om man har bra med pengar. Det ena behöver ju inte utesluta det andra tänker jag … Har bara lite svårt att förstå varför en del tjejer/kvinnor går och lägger pengar på en dyr väska (för hela lönen) istället för att satsa på företaget eller en utbildning, något som gör att man kommer vidare? Satsningarna du gör nu kommer ju göra att du senare i livet kan köpa en liknande väska, men utan att behöva leva på vatten och knäckebröd resten av månaden …  Men det är klart … gillar man väskor tillräckligt mycket är det förstås värt att prioritera. 😉

Personlig utveckling – en av livshjulets viktiga tårtbitar

Personlig utveckling är otroligt viktigt för självkänslan och en betydande del av livshjulets tårtbitar. Jag har länge velat lära mig Photoshop, Illustrator och Indesign för att kunna jobba mer självständigt, för att jag på egen hand kunna visualisera projekt; ta fram grafiska profiler och loggor samt göra mina egna trycksaker.

Står du och stampar på samma ställe? (tankar om personlig utveckling)

Hälsa är långtifrån bara mat och träning …

Jag är redan hygglig på att uttrycka mig i skrift ,  tänk att även kunna göra det i bild?!

Står du och stampar på samma ställe? (tankar om personlig utveckling)

Vår gata i går kväll: Ibland kan naturen vara tillräckligt vacker som den är utan att behöva skruvas till.