MOTIVATION

Jag känner mig fast men jag är ju fri

Dom senaste veckorna har jag känt mig så fast. Som om jag bara har massor av måsten. Egentligen har det nog pågått ända sen flytten. I februari alltså. Det har vart så mycket som ska ha fixats med. Sen har jag börjat jobba och har inte längre lika fria dagar och kan inte styra min tid så som jag vill.

Samtidigt har jag kul på jobbet och trivs med mina kollegor, jag får cykla dit och hem vilket är otroligt skönt. Så det är faktiskt inte bara gnäll. Jag har ju fått godkänt för F-skatt och gjort klart min hemsida också. Kommer säkert att göra lite småfix där under tidens gång men jag känner mig nöjd och stolt. Har du kollat in den? Du kan göra det här —> annikalarsen.se

Dom senaste två veckorna har jag känt att det blivit för mycket. Och i måndags kände jag mig snurrig och förvirrad. Lätt till gråt och jag hoppade faktiskt av cykeln på vägen hem för jag kände mig så tom på energi. Kanske värmen eller allt runt omkring.

Och igår kände jag bara Annika, du måste ta hand om dig själv som du brukar. Det funkar inte som du gör nu. Slarv med mat, träning och sömn. Istället för att lägga mig när jag är trött på kvällen så har jag scrollat på mobilen. Åh jag är så trött på den där jäkla prylen som man är slav under. Jag har ätit för lite mat och för mycket skit. Inte använt mig av mina verktyg jag har för att må bra i vardagen.

Men när alla barnen somnat igår, i sina egna sängar till och me, ja då gick jag in i duschen och stannade där länge. Jag torrborstade kroppen, skrubbade och masserade. Gjorde en hårinpackning. La en ansiktsmask. Å det var så skönt. Sen rullade jag ut yogamattan och njöt av att röra kroppen i ett flow. Avslutade med att ligga på spikmattan och läsa i min bok. Och när jag vaknade idag var jag på så mycket bättre humör. Jag har haft en presentation för min lärare som gick super och jag har gått på en fantastisk promenad.

Och så har jag pratat med ett träd. Jag vet. Flummigt för många men fantastiskt för mig.

Under promenaden var det ett stort träd som fångade min uppmärksamhet, jag betraktade det en stund innan jag gick fram till det. Jag kikade också runt om det var någon i närheten, man vill ju inte att folk ska tro att man är helt koko. Sen la jag min hand på trädet och pratade med det. Av någon anledning var samtalet eller vad man ska kalla det, på engelska. När jag gick därifrån hade jag ett stort leende på läpparna. En bit längre fram satte jag mig och skrev ner mina tankar.

Hello tree, why am i talking in English to you? Is it your language or is it just the one we both can understand? You are old and stuck here in the ground, but you are still standing tall and proud. Even though you are stuck here You are free, you are one with Everything and you mean alot to me. Thank you for letting me lean against you and for letting me be.

För mig kändes det som om trädet eller jag själv fick fram det jag behövde höra. Även om du har jobb som ska göras och saker som behöver fixas så är du fri. Du är inte fast. Du är ett med allt och du är betydelsefull. Fortsätt väx och gör det du mår bra av. Var stolt över det du gör och den du är. Var grundad och ett med allt. Och njut och ta näring av det som finns omkring dig.

Happ, någon mer som pratat med ett träd någon gång?

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply