Livet

Att vara förskolechef

För några dagar sedan så hamnade jag i en konversation med en annan gymbesökare medans jag stod på löpbandet (händer ytterst sällen att jag konverserar då jag gärna gör mig ”okontaktbar” så fort jag kliver in). Vi pratade lite jobb, ni vet så där ”jaha och vad jobbar du med osv”. När jag nämnde att jag var förskolechef, så frågade hen om jag jobbade heltid med det. ”Eh, ja, eller typ mer än heltd”, ”Jaha, oj! Är det så mycket jobb med det?” ”Kan tänka mig att det är mycket med barnplaceringar och så.”

Jag bet mig lite i tungan här och insåg att personen i fråga inte var så insatt i förskolechef/rektors världen så jag förklarade vad som ingick i rollen.  Att vara förskolechef  är en väldigt komplex roll. Inga andra chefer än de inom skolan, förskolan och vård/omsorg har så många medarbetare som vi har. Då menar jag som man är närmsta chef till. Inga andra chefer har så många olika nyanser i sin vardag där det gäller att hela tiden ställa om sitt fokus.

Det handlar om att möta vårdnadshavare i olika situationer, barn, medarbetare med olika frågeställningar, budget som ska ligga på resultatkravet (vilket är en stor utmaning i vår verksamhet), placeringar av barn, felanmälningar,inköp, planera inför APT, rekrytering och svara på mail. Samtidigt som det finns litteratur eller dokument som ska läsas och förberedas. Så här ser en helt vanlig dag ut för mig. Inga konstigher. Och som ska rymmas inom de där åtta timmarna. Högt och lågt. Men utmanande på ett positivt sätt. Oftast. Det är kanske just på grund av nyanserna på mina dagar som gör att jag älskar mitt jobb. Jag lär mig nya saker varje dag. Jag utvecklas varje dag både som person, men även som ledare och chef. Ingen dag är den andra sig lik.

Det viktigaste för mig som chef är att vara närvarande och tillgänglig. Att mina medarbetare känner en trygghet i att jag finns där när de behöver mig. Men att de även är medvetna om att jag vissa perioder behöver stänga till min dörr mer än andra.

Det finns få verksamheter som syns och tycks till om så mycket i sociala medier som förskoleverksamheten och tyvärr ofta med en negativ klang. Jag blir lika ledsen varje gång, speciellt när jag ser att det är gamla kollegor som väljer att dela artiklar och inlägg. Vad är man då för ambassadör för sin yrkesroll? Kanske är det dags att byta, varför vara kvar om man inte känner en glädje i att gå till jobbet.

Det är klart att det finns mycket som våra politiker borde ha bättre kännedom om innan de fattar beslut. Och då tänker jag främst på pengar. För det är budgeten som styr en stor del av vår verksamhet, det är den som styr hur vi rekryterar, hur många barn vi behöver ha i våra grupper och vilken typ av kompetensutveckling vi kan tillföra våra medarbetare. Vi som förskolechefer och personal inom förskolan trollar från våra bara knän nästan dagligen och lyckas ändå på grund av den otroliga kompetens som finns och viljan att forma våra framtida ledare på bästa möjliga sätt, att skapa helt fantastiska verksamheter. Samtidigt så kräver ovanstående att vi behöver tänka nytt utifrån de förutsättningar vi har. Och det kan också vara utvecklande.

Vissa dagar lämnar jag jobbet med ett lyckorus efter att ha upplevt och sett hur varje individuellt barn utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Hur de plötsligt kan få på sig den där bråkiga fingervanten efter att ha kämpat i flera dagar. Eller att barnen berättar för sina föräldrar  hemma vid middagsbordet om biogas och hur viktigt det är att sopsortera. Högt och lågt även för våra barn. Att lära sig i det lilla, men även i det stora om hållbar utveckling. Magiskt!

Jag fick tillbaka medarbetarundersökningen härom veckan och nu tänker jag strunta i jante…jag blev så stolt över mig själv och det ledarskap och chefsskap som jag har byggt upp. Det har tagit mig någon vecka att landa i det och det var inte förrän igårkväll som jag faktiskt reflekterade ordentligt över vad jag har åstakommit under de här månaderna. Full pott i alla kategorier. Wow! Nu gäller det att hålla i och hålla ut, men först omhulda känslan av stolthet och att ge mig själv en liten extra klapp på axeln.

Hoppas du har haft en bra tisdag och kom ihåg att stanna upp ibland och ge dig själv en klapp på axeln…eller två.

Kram Jenny

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply