Malin Nylén: “Hur kan man göra den fantastiska kanelbullen så osmaklig?”

Forskningen avslöjar att soker göder cancerceller medans livsmedelsindustrin vill få oss att konsumera ännu mer.

Jag älskar kanelbullar. Bullar är kalasgott. Trots det kunde jag inte låta bli att reagera när Bonjour, en stor bake off-leverantör, hade den dåliga smaken att baka ihop kanelbullensdag med Rosa Bandet-insamlingen med uppmaningen att ”bulla upp för livet”. I synnerhet nu, när vi faktiskt fått bekräftat att socker göder cancercellerna – åtminstone i tarmarna på råttor.

Alla är vi färgade på olika sätt av cancer. Min mamma hade bröstcancer och en av mina närmaste väninnor är sjuk i kronisk skelettcancer… Och som om det inte var nog, har jag har förlorat två väninnor i cancer som båda två var under 40 när de gick bort. Så, för att undvika onödiga missförstånd vill jag tydliggöra att jag såklart tycker det är toppen att vi samlar in pengar till cancerforskningen. Och till all cancerforskning – inte bara om bröstcancer, även om den cancerformen är väldigt vanlig i dag och till och med påträffas hos män.

Min vän Terese var träningsprofil och är ett av alla offer som cancern har skördat. Hon var bara 38 år när hon avled i aggresiv äggstockscancer. Insamlingen “Spring för Terese” har samlat in över 1,5 miljoner kroner till dagens datum. foto. Jane Haglund

Det är inte lätt att vara människa i ett samhälle som är så motstridigt som vårt. Med så många budskap som cirkulerar kring oss hela tiden och “tusen” olika beslut som måste fattas varje dag. Läkarna tjatar om att vi ska motionera och äta hälsosamt – samtidigt som vi stressar mer och uppvaktas av företag som ideligen lanserar nya uppfinningar för att tjäna pengar på våra svagheter. Och sakta med säkert transformeras vi till inaktiva, mutittaskande zoombies, då belöningscentrat hela tiden verkar vinna över förnuftet.

Ta elscootrarna som exempel.

Elsparkcyklarna som numera finns överallt i Stockholm.
Det är få personer som är funtade jag som och gladeligen går på mingel i cykelhjälmsfrisyr. Visst är det bra med ”frisk luft ”men varje gång jag cyklar ikapp en elscooter kan jag inte låta bli att reflektera över att vederbörande chaufför ofta ser ut att behöva trampa istället.
Ta mig nu inte för att vara diskriminerade eller bedriva “motionshets”, men faktumet att vi sitter för mycket och rör på oss för lite, är ett vedertaget problem. Och vi behöver inte ännu fler sätt att slippa undan motionen.

Elsparkcyklarna som numera finns överallt i Stockholm. Foto. Pixabay

Vi vet i dag att livsstilsfaktorerna har en stor inverkan på hälsan och åldrandet, just därför blir jag skitirriterad när Rosa Bandet-insamlingen accossieras med livsmedel och produkter som inte är bra för oss.
Det är naturligtvis en svår diskussion – man kan ju också vända på steken och tycka att livsmedelsleverantörer av bullar, godis, läsk och alkohol borde bidra ännu mer pengar till forskningen som en form av botgöring?

“Socker göder cancercellerna”

Forskningen har länge varit tvetydig huruvida socker triggar cancercellerna men nu har det kommit en ny studie som visar på att socker faktiskt göder cancercellerna – åtminstone i tarmarna hos råttor.

”Alla äter kanelbullar och det är ju bra att man samlar till forskningen”, sa min cancersjuka väninna matt när jag ringde och var upprörd över bullreklamen i mataffären. Hon som är sjuk i skelettcancer och som tidigare rasat över den sockriga sjukhusmaten och ville skriva en kokbok med hälsosam mat för cancerpatienter. Och vi vänner som turades om att komma med matlådor när hon var inlagd på Radiumhemmet. Men efter flera års sjukdom och upprepade cellgiftsbehandlingar tror jag orken för att driva den kampanjen har tagit slut … Vilket är helt förståeligt.

Det är naturligtvis på grund av dessa erfarenheter och min nära relation till cancern som jag reagerar så starkt på Bonjours kampanj. Så, oavsett vad man har för förhållande till kanelbullar (bara ett exempel av många) tror jag att många kan hålla med mig om att man kan välja vilka kampanjer man driver förknippat med just cancer?

”Det jag saknar mest är att kunna röra mig obehindrat”

I skrivandets stund genomgår min väninna en tuff cellgiftsbehandling då läkarna upptäckt metastaser även på nackkotorna. Slarvigt förklarat beter sig cancercellerna som “packmans” som äter upp frisk vävnad. Får man inte bukt på dem med strållning och cellgifter kommer hon att bokstavligen bryta nacken och få leva med stödkrage resten av hennes redan rörelsebegränsade liv. ”Det jag saknar mest är att kunna röra mig obehindrat”, sa hon när vi pratade om sånt vi friska tar föregivet.

Läs mer Helsingborgs lasarett inför träning som cancerbehandling

Kontexten är den att även om de flesta med mig vurmar för bullar, vin och värderar vår mobil mer än vår egen integritet – behöver vi ingen hjälp på traven att boosta våra laster. Jag tycker det är jättebra att vi samlar in pengar till livsviktig forskning, men då utan att göra våld på våra värderingar. Det sista vi belöningsknarkande latmaskar behöver är att få fler tips på hur vi kan bulla upp livet ännu mer!

Läs fler krönikor av Malin Nylén Pippilångstrump har haft en viktig roll i jämställdhetsdebatten

I AM READY´s chefredaktör Malin Nylén på Plan Internationals seminarie inför den internationella flickdagen.


LÄMNA ETT SVAR

Din kommentar
Ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.