Malin Nylén:”Julbitterhetens bikt är här”

Julbitterhetens bikt är här - fyll gärna i med ditt eget bidrag! :-) Foto. studioporträtt Sandra Birgersdotter och Pixabay.

På julen förväntas man vara alert och energisk. Så det mest naturliga vore att utgå från att jag har fullt upp här hemma med att binda fluffiga julkransar, sticka miniatyrjulstrumpor och vika egna hemmagjorda adventsstjärnor i papp- alltsammans i hållbart material – undertiden jag nynnar poppiga versioner på julsånger och planerar den socker-och glutenfria hälsobuffén till årets julbord? Men sån är inte jag, jag är trött, ineffektiv och… en aningens bitter.

“Jag är varken glad eller ledsen, jag är gråzonen av det. Jag befinner mig i mellanlandet bitter.”



Under den här mörka tiden av året går jag på sparlåga och orkar inte ta tag i nya projekt. Vernissageplaner (“jag målade en ko i oktober”) och annat sätts på vänt.
Jag är varken glad eller ledsen… jag är gråzonen av det. Jag befinner mig i mellanlandet bitter.

“Snälla tomten, jag önskar mig en energikick i syrgasform och julstämning intravenöst. Tack.”

Att vara bitter är ingen attraktiv sak att vara och bitterheten kan sammanfattas av ett virrvarr av förbjudna känslor som att känna sig lite förbisedd och missförstådd, bortvald och lite kränkt etc. En cocktail av smutsiga känslor som pyser ut till en besk liten rök.
Bitterheten i sig är kontraproduktiv, även om den har sin självömkande charm. Men man kan använda kraften i din bitterhet och göra något kul av den. Så låt oss gemensamt erkänna och omfamna vår trötthet och julbitterhet som krydda i lussebaket med en slev självdistanserad humor!
Jag tycker vi ska starta en årlig JULBITTERHETENS BIKT. Bara för att lätta lite på trycket tillsammans. Det här är mina bidrag.

Får jag fresta med en besk lussebulle? 😉

Du kanske även gillar Malin Nylén: “10 anledningar att (försöka)älska november”

1. En sak av många som gör mig extra bitter just nu är att känna mig som en “filtad” undulat som ofta sitter hemma och jobbar i köket.
Så här års känner jag hur livsgnistan rinner ur mig. Less på att se mig själv i min hemmaarbetaruniform bestående mindre businessaktiga outfiten joggingbrallor och sweatshirt. De mörkaste månaderna på året saknar jag extra mycket umgänget av kollegor.

För att skapa illusionen av kollegor ställer jag (som den lösningsorienterade person jag är) hallspegeln framför köksbordet – du vet som man gör med ensamma undulater? Att man sätter upp speglar i buren för att lura dem att tro att de har sällskap. När det ringer sätter jag på kontorsljud på Youtube och säger åt vederbörande att vänta medan jag kopplar om vederbröande till ”ekonomi- eller marknadsavdelningen”.
Jag tror inte att jag är ensam om att känna mig ensam – oavsett om du är hemmajobbare som jag, mammaledig, student eller pensionär?

“För med en filtad undulat uppå bemärkelsedan
Vi har den äran, vi har den äran att gratulera”… Filten kommer från Rusta om någon undrar. Tyvärr besitter jag inte den typen av kunskaper att jag kan tipsa om hur du “knåpar ihop den själv”.

2. Jag blir bitter och kränkt när jag, en kvinna mitt i livet, får samarbetsförslag som går ut på ytligheter som fettreducering och att posera i magkort topp i ett ytligt självbekräftande flöde. För mig har inte träning och att ta hand om sig själv så mycket med fåfänga att göra utan är (precis som att borsta tänderna eller vilja ha städat hemma) snarare ett mått på självrespekt och egenvärde.

När ytlighetens tomte kommer ur skorstenen… (denna annons har ingenting med mina samarbetsförfrågningar att göra)

3. Med min hund (världens underbaraste lilla pälsboll) som skärmsläckare på mobilen, avundas jag alla mammor som får vika andventsstjärnor och göra hemmagjorda köttbullar till sina barn.
Jag har inget eget barn att skapa historisk julstämning för … men å andra sidan slipper jag höra att mina köttbullar är “äckliga”, eller att någon börjar gråta när jag sjunger egenkomponerade julsånger med tillhörande bildspel. Eller skäms när jag vill leka dockteater med julstrumpan som jag stickat själv.
Det finns en fram- och baksida med allt. Men så här års har jag (ännu) svårare att hantera flödet av toppiga gravidmagar och bebismys än under det ljusare sommarhalvåret. På denna pågående livskris har jag ännu inte hittat någon bra och långsiktig lösning. I stunden inaktiverar jag bittert uppdateringar från mammakonton, försöker hålla mig sysselsatt och fokusera på annat. Som att till exempel påbörja årets andra kotavla.

Årets julstrumpa? Det jag och Mozart har gemensamt är att vi båda skrev våra första riktigt stora mästerverk när vi var 3. Här är mitt. “Om ett liten fisk simmar upp och ner, simmar runt omkring och bet mamma i tån. Detta gjorde ont. Det kan ni nog förstå, för det var en HAJ som bet mamma i tån!”

“just nu pendlar humöret som ett aktiediagram och mellan att ena dagen vilja “skjuta” mig själv, för att nästa planera långsiktigt och entusiastiskt för vårens löplopp”

4. Många mår sämre den här tiden på året och så gör även jag. Det finns ingen som helst värdighet alls i att ge sig ut på en bensträckare klockan 15.00 på eftermiddagen och det redan är mörkt, toppat av snöblandat regn.
Decemberambivanlensen är ett faktum och mörkret, i kombination med min arbetssituation, gör mig både trött och virrig och jag behöver skriva kom i håg-listor för att påminna mig själv att spola när jag går på toaletten. Och just nu pendlar humöret som ett aktiediagram och mellan att ena dagen vilja “skjuta” mig själv, för att nästa planera långsiktigt och entusiastiskt för vårens löplopp.
De enda gångerna jag känner mig glad och levande är direkt efter träning eller i salongsberusningen av vin.
Högst upp på min önskelista står “sommar året om” och ett “hamsterwheel human sized” av tomten … Att göra ett hamsterhjul av återvunnen skog kan dessutom läggas till på listan av hållbara, multifunktionella och avdragsgilla klappar. Vad kan möjligen bli mer ergonomiskt än att ståjobba och gå i ett hamsterhjul? Glöm “walk and talks”, “wheeling” är nya promenera!

“Hamster wheel human sized” – årets mest hållbara klapp i (h)jul?

5. Det gör mig frusterad och bitter att internet och algoritmer är så orättvisa, som gör att “somliga” (läs: jag) får kämpa mig blå för att skriva SEO-anpassade artiklar med förhoppningen om att andra ska vilja gilla och dela. Medans andra, som till exempel igenkänningshumor-mästaren Fredrik Backman, kan skriva en trivial blogg om skånska gräddbullar och bli viral? Att även hans lite mer vardagliga texter får sådan spridning, medan jag kämpar för att nå ut, får mig att känna mig otillräcklig, ointressant… och ja, lite bitter faktiskt.

En trafikmagnet. En “fucking gräddbulle”.

Men kanske mest av allt blir jag bitter för att man inte får vara bitter!
Liksom svårt att inte bli bitter i ett individsamhälle med gammelmodiga värderingar som säger att man ska “sköta sitt”, putsa på lyckofasaden och låtsas att allt är bra? Trots att vi är medvetna om att många kämpar med både hälsan, relationer och jobb.
I min verklighet tackar jämåriga vänner nej till bio för att de har cancer och är på KS och får blodtransfusion.
Varför vi inte stöttar varandra i sann “we are the world-anda” och fortsätter med meningslöst nonsens (som att tävla om vem som hinner vika flest hemmagjorda adventsstjärnor, koka godaste knäcken och slå in snyggaste paketen) på Instagram, förbryllar mig om något!

Klicka gärna Mia Skäringer – julen den kommer hoppfallerallanlej

Nu är det inte meningen att vi ska låta julbitterhet gröda och gro… utan på ett moget sätt avreagera oss (”få bitterheten ur kroppen”) och sedan gå vidare, starkare och gladare. Du kan själv bestämma hur utåtagerande du vill vara… till exempel kan du skriva ner känslorna på en lapp, ta adjö av dem var och en i ett meditativt mummelmantra för dig själv och därefter elda upp dem i en melodramatisk ritual?
Eller, varför inte, omforma vanlig modellera till TERAPILERA och låta färgklossarna symbolisera de olika känslorna du känner inom dig… och … ja, bara du och “Gud” vet vad du gör med dem sen…
Eller så kan du sonika avreagera dig i kommentarsfältet nedan och dela med dig av ditt bidrag!

Låt mig presentera “Reagera mera- reaktionslera” #fuckbitter

Jag har börjat på ett medley. “Julbitterhetens bikt är här… Lusse skrälle, lusse skrälle, elva bittra nätter före jul. Blinka lilla (jävla)stjärna där… vem har orkat vika till dig i papp? …” Feel free att fyll i! 😉

“lilla vikta stjärna där”…


10 KOMMENTARER

  1. På samma tema kommer här på förekommen anledning, en alternativ julsång. ?

    Midnatt råder tyst det är i husen,
    tyst i husen.
    För frun är utbränd och slut är juleljusen, juleljusen.
    Tipp topp tipp topp,
    snälla skjut in vindropp
    – i min kropp.

    Pms och julstress, bråk med äkta mannen,
    äkta mannen.
    Grinig fjortis,
    katt som är en lortgris,
    är en lortgris.
    Tipp tropp tipp tropp
    ingen julstämning alls,
    slut i själ och kropp.

    Damm i drivor och helt slut i vårt kylskåp,
    i vårt kylskåp.
    Mörkt och hagel,
    öga med en vagel,
    med en vagel.
    Tipp topp tipp topp,
    upprorsstämning i min ju-le-kropp.

    Vin i pappbox smygröka tomtebloss – bakom huset,
    Alla sover jag njuter nu av ruset,
    utav ruset.
    Tipp topp tipp topp,
    låt mig snälla klara årets tomtelopp.

    ?

LÄMNA ETT SVAR

Din kommentar
Ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.