Browsing Category

Livet över kaffe

Livet över kaffe

Kan man inte bara vara nöjd?

Att vara nöjd med sig själv verkar vara en omöjlighet? De flesta kvinnor jag känner vill hela tiden vara någonting annat än vad de redan är. ”Bli smalare, bli bättre, få längre hår” – you name it! 

Jag fick själv en påminnelse härom kvällen när jag letade efter bilder till en ”grej” och hittade en bild på mig i kort hår. Jag kommer så väl i håg hur jag i stunden (framför kameran) kände mig obekväm med mig själv … Tyckte att jag var ”rund” (för att vara jag) just då och ville att håret skulle växa ut igen. Så istället för att vara nöjd, och njuta av det jag hade där och då, förstörde jag stunden genom att önska någonting annat. Så otroligt självdestruktivt!

(Och så här i efterhand, när jag ser bilderna, tycker jag att jag såg helt okej ut)

Kan man inte bara vara nöjd?

Där stod jag och slösade tid och energi på att vara missnöjd framför fotograf Ulrika Bein Fahlanders objektiv.

Nu är jag där … i framtiden …  med allt det där jag önskade mig – smalare och med långt hår.
Är jag mer nöjd nu?
Njuter jag av att vara jag – precis som jag är? Utan att vilja ”förändra” eller ”förbättra” något?

Jag lämnar dessa frågeställningar obesvarade.

Poängen är … Att det där kontraproduktiva med att slå på sig själv verbalt eller mentalt ..? Det måste vara det bästa sättet att slösa tid (och döda glädjen)! Tiden som går och blir till dagar … veckor… månader … och år. Som tillsist blir ditt liv. Så  blickar man tillbaka i backspegeln och undrar vad man egentligen klagade på?

Så nog med missnöje tjejer! Säger det lika mycket till mig själv som till dig. <3

Ny vecka och jetlagen har släppt, hurra! Ha lovat mig själv att inte blogga när jag är av banan så jag ser fram mot att ta nya tag nu när jag är piggare. Har flera bra teman som jag vill lyfta!

Önskar dig en fin start på veckan så ”hörs” vi snart igen! Kram.

Livet över kaffe

Du är fin <3

Jag har märkt att många kvinnor (med mig) har sviktande självkänsla och ofta upplever prestationsångest inför nya situationer och sammanhang.
Vi är så rädda för att inte passa in eller duga eftersom att självkänslan tyvärr ofta bygger på prestation.

Men att ens tro att allas uppmärksamhet skulle kretsa kring just dina specifika ”fel och brister” (hjärnspöken i ditt eget huvud) är både pubertalt och oerhört självupptaget. Och vad tror du händer när alla går omkring med garden uppe?
Jo, man drar förhastade och felaktiga slutsatser om varandra och dömer att andra kvinnor som ”kaxiga” eller ”egotrippade”. Man är så upptagen med att läsa in omgivningen att man glömmer bort att ge.
Hon gillar inte mig”, tänker man tyst för sig själv. När det inte ens handlar om det. Utan om  att alla blir så jäkla egocentriska i vår egen osäkerhet.

”En komplimang om dagen?”

På samma vis som ”ett äpple om dagen” gör gott för maghälsan, får komplimanger våra relationer att blomstra. Så lek med tanken … Vad  skulle hända om vi släppte taget om vår egen fåfänga och istället öppnade upp? Tänk om du skulle börja uttala högt, alla de där komplimangerna som du tänker om andra, men som du aldrig säger?
Börja med en komplimang om dagen? Eller två. Även till hen som ”inte verkar behöva”.För jag tror, att om vi börjar ge kommer vi också få tillbaka. Om än så generat, då de flesta av oss (tråkigt nog) är så sjukt dåliga på att ta emot komplimanger på grund av ovanan.

I går när vi hade en fotografering på Fotografiska med Team I am ready, Olympus Sverige och Stadium tänkte jag säkert ”100” komplimanger om andra som jag aldrig sa. Jag tror i och för sig att jag är hyfsat bra på att vara bjussig mot andra och försöker alltid ge mer än jag tar. Jag hjälper alltid till med det jag kan.

Du är fin <3

Bästa och finaste gänget! <3 (och även ni förstår som inte kunde vara med)

Men kanske skulle jag kunna bli mer generös med just komplimanger? Om inte annat till min make tänker jag … Inte bara säga att han är ”duktig”, ”smart” och ”rolig”. Att jag älskar honom, det vet han, det får han höra fler gånger varje dag. Men att han även är ”snygg” och ”sexig”..?

Det blir ju lite slentrian efter några år och man blir goda vänner större delen av tiden. Vi är dessutom kollegor.

När sa du senast till din karl att du åtrår honom … du vet på det där djuriska viset? Och när fick du senast höra det själv av honom?

Jag är ingen relationsexpert … men tänker att man kanske behöver börja med sig själv? Oavsett typ av relation.

Och jag vet inte hur du reagerar på komplimanger … Men när JAG väl får en komplimang blir jag jätteglad! Som till exempel i går, när mamma berättade att ”hennes väninna läser min blogg, för att hon gillar mina tankar och mitt sätt att skriva” … För i mina mörkaste stunder kan jag till och med tvivla på den förmågan.

Hade en sådan där mörk ”stund” (läs i två dagar) i början av veckan (vilken, tack o lov, förklarades när jag fick mens igår #jävlaskithormoner) när jag tappade tågan TOTALT. Igen. Kände mig ”liten” och ”oviktig” och allt jag skrev framstod som oerhört forcerat tyckte jag själv.

Nu mår jag bättre. Men tänk om någon hade kunnat plockat upp mig då… när jag behövde det som mest?

Alla behöver vi cred, få höra att vi är fina och bra. Det finns ingen som står utanför det behovet.

Så, vad säger du min vän. Ska vi börja i dag … att tillsammans försöka skapa ett lite härligare socialt klimat?

Jag först. Du är fin! <3

Livet över kaffe

Att äga, eller ägas? Det är frågan.

Jag upplever att vi är så himla komplexfyllda över lag. Är det inte utseendet och kroppen vi klankar ner på så är det något annat. Jag tror att en av anledningarna att vi känner oss otillräckliga, är för att vi ställer så höga krav på oss själva i vår strävan att leva upp till samhällsidealen?

Alla har vi något som vi tycker är mindre bra med oss själva. I de allra flesta fall tror jag vi brottas mentalt med ”skavanker” som omgivningen aldrig ens skulle uppfatta.
Och vad som är bra att  komma ihåg är att vi är olika. Någonting som är ”udda” i en situation … kan vara fullt normalt i en annan.
Och vem avgör egentligen vad som är normalt eller inte?

Jag tänker att  istället för att alltid leta fel på sig själv, kanske man ibland borde zooma ut och se på sin situation/relation utifrån ett helikopterperspektiv?

Därför tänkte bjussa på några av mina svagheter som jag kämpar med. Mindervärdeskomplex som du förmodligen inte trodde att jag hade?

Till exempel har jag länge haft komplex för att jag har svårt att hålla ordning hemma och det blir lätt rörigt omkring mig. Dels har vi för mycket prylar hemma och dels saknar vi smart förvaring.
Därför skämtar jag gärna om det. Men innerst inne hade jag ju såklart också gärna velat bott i ett snyggt och fixat ”showroom” …
Please, kan inte någon anmäla oss till ett inredningsprogram. Typ ”Sofias änglar”, fast minus dödsfall och sjukdom?
Så att även jag få ta bilder på chiapuddingar, hemträningsövningar i vacker hemmiljö och bjuda på inredningsinspiration, istället för att bo i ett  ”lager” som nu, med träningsgrejer och Mårtens sponsprylar staplade på hög efter väggarna. När du kommer in i vår hall ser det ut som det bor ett fotbollslag hemma hos oss. Minst.

Därför blev jag så glad när Underbara Clara bjöd på en rundvandring i familjens stökiga hem och istället för att ursäkta sig, presenterade hon röran utifrån ett vitsigt perspektiv och ägde på så vis situationen. Där och då bestämde jag mig för att sluta skämmas för den här röriga sidan av mig själv och istället göra som Clara. Dvs. ÄGA MITT EGET KAOS. Jag jobbar på det, men jag ÄR och kommer nog alltid att vara en rörig människa.

Men gör det mig mindre älskvärd?
Gör det mig till en ”sämre” människa?
Vi kanske inte behöver lägga in så mycket värdering i allting?
Kanske är det så att jag, istället för att klaga, ska se till alla de fina FÖRDELAR som det faktiskt finns … I och med det faktum att vi bor i ett ”HEMMAGYM” på 93 kvadratmeter?

Att äga, eller ägas? Det är frågan.

Välkommen till oss!

Matlagning har, men är inte längre, varit en akilleshäl som jag avskytt.. Men nu börjar jag ta mig tusan bli grym på det så nu är faktiskt det komplexet som bortblåst. Man kan ju faktiskt välja om man vill vill stanna kvar i en missnöje eller om man  vill göra någonting åt saken istället. Ordningssinnet (eller bristen på det) ser jag mer som en läggning medan matlagning är en rutin. Och ju bättre rutin du får desto lättare och roligare blir det. Samma sak är det med träning och mycket annat.

Att äga, eller ägas? Det är frågan.

Matlagning har blivit kul!

Min morgontrötthet … Med en extremt morgonpigg äkta hälft har jag önskat många gånger att jag vore lite mer  som han. Hade ju dessutom varit så himla idealistiskt att ha gjort träningen innan sju. Men jag är en nattuggla och även om jag går och lägger mig tidigare skulle jag inte må bra av att stiga upp klockan 05.00 som Mårten. Vid 06.00 går min gräns. Det har länge ansetts att morgonmänniskor är mer föredömliga och framgångsrika. Nu har forskarna kommit fram till att dygnsrytmen är genetisk och du är varken latare eller sämre för att du är en kvällsmänniska. Tvärt om anses de vara smartare än tvärsnittet morgonmänniskor.
Läs här Svårt att komma upp till morgonträningen?

Vem är jag att garantera, men förhoppningsvis kommer vi inte bli ihågkomna för varken utseendet, utbildningsgrad eller karriär … utan för våra mänskliga sidor … och hur vi får andra att må i vår närhet.

Jag kan såklart ha fel, men har väldigt svårt att se hur någon av mina vänner skulle gilla mig mer för att jag blev morgonpiggare eller mer pedant?

Inte heller verkar det inte som att Mårten älskar mig mer nu för att jag blivit bättre kock …  Även om han såklart inte har någonting emot att bli bjuden på mat utan vidbrända kanter.
Jag tror (tyvärr) inte heller han älskar mig mer för att jag håller mig i form, tränar och äter hälsosamt.
Däremot är jag rätt säker på att han UPPSKATTAR att jag tar hand om mig själv och min hälsa. Dels för att jag blir en gladare livskamrat och en mer produktiv kollega. Men kanske framförallt för att oddsen ökar för att vi ska kunna ha ett långt och friskt liv tillsammans.

Avslutningsvis tror jag inte heller att det alltid är det som du själv tror är mest ”sexigt” eller ”bra” (med dig själv)  är det som andra uppfattar som mest attraktivt.
Sexigheten tror jag sällan sitter i ett ”specifikt attribut” utan handlar mer om en helhetsupplevelse av en människa med personliga gester och mimik, hållning och utstrålning. Och finns det något sexigare än en självmedveten människa som är äger sig själv och utstrålar det?

Med det sagt. Ut och äg! Var ALLTID ödmjuk men ÄG. Låt inte andras projiceringar få avgöra ditt eget värde. <3

Att äga, eller ägas? Det är frågan.

Testade min nya flådiga reflexjacka och vinterfodrade tights från Stadium i går. Kände mig som en discokula i bilarnas strålkastarsken!

Livet över kaffe

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete?

När jag vaknade i morse såg sängen ut som om en brottsplats … eller som om det skulle ha pågått någon form av ”exorsism” mellan lakanen. Kan tänkas varit det sistnämnda, då det var fullmåne igår och jag hittade Nitro (hunden) som aldrig är mer än en armlängds avstånd från mig, kurandes i köket. 

Måste varit tryck i den där andeutdrivningen då till och med underlakanet hade glidit av sängen. Tänkte först ta en bild men lät bli. Då jag tyckte det kändes lite intimt att visa upp vårt rosa Hello Kitty-madrassfodral. Ett fodral som Mårten redan hade när vi träffades. Och inget fel i det. Allt behöver ju inte vara minimalistiskt och Stockholmsvitt.

När jag ett par timmar senare fick min mens… ja, då förstod jag anledningen till den oroliga nattsömnen. Jag och mina hormoner alltså. Vilken följeton detta har blivit?!
Hade som tur var bara ett enda planerat möte i dag och som väldigt vältajmad ställdes in. Hade sett fram mot att träffa vederbörande men inte så kul att mötesdetja när man är jättetrött.

Så idag tog jag  ett välbehövligt break från datorn för att istället ägna mig åt pappersjobb, städa och rensa här hemma. Nu har jag har rivit ut hela garderoben för att sortera och få en överblick på vad jag har, vad som går till insamling och vad som ska säljas på Tradera. I skrivandets stund ligger det kläder precis överallt i sovrummet.
När jag körde loss här hemma med dammsugaren var jag tvungen att texta Mårten (som är på träningsresa i Kroatien) och skryta över min egen huslighet. Ja, vårt hem är inget showroom direkt. Men hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete tänker jag?

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete?

Dagens lilla äventyr var att köpa en balja och såpa så att jag kan göra fotbad och hemma-spa. Höll på att skämmas ihjäl över mina raspiga hälar när jag blev masserad härom dagen. Är inte det inte lite typiskt att man glömmer de kroppsdelar man gömmer? Speciellt under vinterhalvåret.

I kväll har jag även bunkrat upp med grönsaker, fisk och yoghurt med mera. Åt de där pannkakorna igen. Till lunch. Den här gången med keso och banan. Det var inte riktigt tanken med rätten (att äta pannkakor utan mjöl till lunch) eftersom det är alldeles för klent att stå sig på, enligt mig. Jag är inte överdrivet stor i maten men frukosten och lunchen är mina heligaste mål  – för att jag ska klara av att hålla balansen, för att undvika att tappa kontrollen på kvällen och vräka i mig något onyttigt som jag inte hade tänkt. ”Klassikern” vi alla känner igen?

I morgon ska jag testa att göra en ny fisksoppa. Kika in i morgon kväll för receptet på den!

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete?

I går fortsatte vi med Illustrator på kursen. Det här är min allra första teckning i det programmet. I går kändes det lättare på kursen. Skönt!

 

Livet över kaffe

En bra start på veckan

Om förra veckans känslotillstånd var som ett invärtes ”grått töcken” på grund av hormonsvackan … så har denna, tack o lov, startat desto bättre. Känner mig riktigt pigg och glad, det tillstånd jag numera kallar mitt ”rätta jag”.

ALLT känns verkligen bättre nu. Redan efter endast 5 dagars intag av Provera, det vill säga gulkroppshormon. Både humöret och hyn – som förlorade både elasticitet och lyster.
Och under hela förra veckan höll jag knappt på att komma upp ur sängen på mornarna då jag var sjukligt trött.

Men som sagt, efter regn kommer sol! Jag får helt enkelt acceptera att det är så här svängigt det kommer vara nu – med bättre och sämre perioder.
Bara att göra det bästa av ”skiten” , så den här veckan har jag bestämt mig att hälsoboosta mig själv lite extra. Så som att begränsa skärmtiden (så mycket det bara går) vistas utomhus mer (när det är ljust) och träna minst tre gånger (utöver vardagsmotionen)

I dag lunchade jag på Heymarket med Sandra Aggemo som jobbar som coach och föreläsare och titulerar sig ”sårbarhetsminister”. Vi hade ett supertrevligt och inspirerande första möte och jag hade kunnat sitta hela eftermiddagen och tjattrat med henne. Trevligt umgänge är ta mig tusan friskvård!

I förmiddags släpptes även mitt och Mårtens samarbete med Sellpy och nu kan du köpa helt nya (herr) Puma-kläder och skor till fyndpriser. Mina kläder är också i fint skick men det mesta är använt ett par eller tre gånger. In och kika i shopen vet ja! Det är som att shoppa i en helt vanlig e-butik med 14 dagars öppet köp och reklamationsrätt.

En bra start på veckan

Nu kan du shoppa loss i min och Mårtens sellpy-shop!

Efter lunchen med Sandra trampade jag iväg till Yogayama eftersom jag äntligen fått tummen ur och bokat en Ayrovedisk massage. I nästan 90 minuter låg jag där och lät mig tas hand om på en mjuk brits, insmord med varma oljor och svepande massagerörelser (men ändå rättså hård, på min egen begäran) Den skönaste massage jag någonsin testat!

Inkluderat i min hälsovecka ingår att äta lite smalare (efter min PMS-chokladsbolls-orgie)
Därför kände jag mig så nöjd när jag hittade ett recept på supergoda pannkor utan kolhydrater som jag modifierade något. Dessutom är det tråkigt att laga avancerade middagar ensam. Fast där överdramatiserade jag lite, haha. Ingenting jag tar mig för i matlagningsväg brukar vara särskilt avancerat.

Min version får du här!

Proteinpannkakor utan kolhydrater

En bra start på veckan

Foto. Pixabay.com

2 ägg
1 dl mjölk
1 msk fiberhusk
1/2 dl vaniljprotein (supreme kasern från Star Nutrition som Mårten samarbetar med)
1/2 tsk salt

Vispa och steka i teflonpanna i kokosolja. Till pannkakorna åt jag lite keso och hallon. Som på bilden, fast inte lika stylish.

Med detta önskar jag dig en fin kväll. I morgon ser jag fram mot första träningspasset på jättelänge på gym och sedan kursen på kvällen. Hoppas även på att kunna tänka lite snällare om mig själv den här veckan, nu när jag mår bättre i gen. Lustigt det där, hur galet olik man kan känna sig på grund av ”lite” hornomsvängningar? ”Namaste” 😉

Livet över kaffe

Utdelningen av en produktiv natt

Wow-känslan, av att få vakna upp till en ny dag, med hundralapparna utspridda på kudden. Som kronblad. Runt mitt huvud. Bildligt talat alltså. Och nej, inte cashat in efter en natt med ”Pretty Woman-aktiviteter”, utan utdelningen för tre Tradera-försäljningar som tickat in under natten.

Jag älskar Tradera! Förstår verkligen inte varför inte ALLA köper och säljer i andra hand? Både för miljön och för plånbokens skull. För mig har Tradera blivit en jättebra extrainkomst som tickar in på regelbunden basis. Speciellt välkomnat är det om man kanske har gjort av med lite pengar och har dåligt samvete för det.
Då blir det liksom som att både skulden och samvetskontot regleras på en och samma gång. Ja, det där beteendet och något skeva resonemanget är det nog bara vi kvinnor som fattar?

Jag och Nitro är nyss hemkomna efter en spontanvisit i Västerås där jag hann med både kvalitetsumgänge med pappa och en fika med Jenny, min bästis från grundskolan. Vi hade en supertrevlig stund och jag upplevde att våra liv matchar varandras bättre nu än tidigare, då Jenny är fyrabarnsmamma och jag har inga. Nu, när hennes yngsta blivit äldre är våra livssituationer mer lika. Och den här gyllene fasen i livet vi går igenom nu … alla med våra unika små avvikelser. Ja, det känns fint att kunna peppa varandra genom den.
Summan av kardemumman, det var verkligen superkul att träffa Jenny och höra lite mer om livet i Västerås, om våra gamla gemensamma vänner och vad som hänt med alla efter gymnasietiden. Kika gärna in på Jennys inspirerande livsstilsblogg ”Life by Jenny” HÄR

Utdelningen av en produktiv natt

Jag och Jenny gick grundskolan tillsammans och var som ler och långhalm i många år. Det känns kul att återuppta kontakten nu. Vad är det man säger … tajming is everything?!

Ibland får jag feeling och vill flytta tillbaka till min uppväxtstad för lugnet, tillgängligheten till allt  och enkelhetens skull. Leker då med tanken att utbilda mig till hundfrisör och öppna hundsalong i Västerås. Men det får nog bli plan B om allting annat skiter sig, haha.

Utdelningen av en produktiv natt

Nitro på promenad med ”morfar” <3

Nu ska jag ladda om för att äta middag med mamma på Bromma innan hon flyger till Skåne.
Kram och ha en magisk söndag med allt vad det innebär.

PS. Efter 4 dagars intag av Provera (gulkroppshormon)  mår jag så mycket bättre igen. Mer om det i nästa inlägg!

Livet över kaffe

Det är inte ”misslyckat” att må dåligt ibland. Det är mänskligt.

Ibland ifrågasätter jag nyttan med att blogga, det vill säga utöver det faktum att bloggen kan vara en bra marknadsföringskanal och stärka det egna varumärket? Men så finns det stunder, som igår, när jag får ett kvitto på att min ”sketna lilla blogg” faktiskt gör gott.

Ingen blir gladare än jag när får ta del av glädjande nyheter om att mina blogginlägg faktiskt hjälpt andra kvinnor … som till exempel inläggen om min egen resa och hormonhälsa. För att du som kvinna ska kunna må bra och vara i balans, behöver du vara i hormonbalans. Jag visste ju inte ens att jag var i obalans förrän jag fick mina provsvar (blodprover) och rätt behandling för att upptäcka den markanta skillnaden mellan att må bra och att må dåligt. Jag tycker att det vore alldeles för egoistiskt av mig att inte dela med mig av den erfarenheten till andra i samma sits.

I upplysande syfte och för ett varmare samhällsklimat, tror jag att det är viktigt att öppna upp för att vi inte är ensamma om att må och känna som vi gör ibland. För hur strålande allt än må se ut på utsidan, är livet inte en tiofilig motorväg för någon.

Självupplevd ensamhet och utanförskap är en bidragande faktor till psykisk ohälsa. Faktisk ensamhet är en sak, men jag tror att vi många gånger blir känslomässigt ensamma, för att vi gör oss ensamma. Vilket är det som händer när vi sluter våra ”prestigesköldar” om oss som skydd, i rädsla av att bli dömda av omgivningen i tron om att ”alla” andra mår så himla bra, är lyckade och känner sig ”happy” hela tiden. Den kollektiva inbillningssjukan om att det bara är vi själva som ibland mår dåligt, har motgångar och problem och känner oss otillräckliga och misslyckade.

En vanföreställning som jag vill avliva här och nu, är att det är inte”misslyckat” att må dåligt ibland. Det är mänskligt. Och att vara mänsklig och våga visa sig sårbar är vackert. AI är snart här, redo att ta över, men liksom VEM vill umgås med en robot? Precis som att skratta och vara glad är det viktigt att ha tillgång till hela känsloregistret. Det är grundläggande i alla nära relationer att få acceptans för alla sina sidor – även de som kanske är mindre klädsamma.

Jag tror att sociala medier många gånger är en bidragande orsak till många människors mindervärdeskomplex … samtidigt som sociala medier många gånger vara en dörröppnare och första kontakten till en ny vänskap… Kontaktytan som sociala medier erbjuder är oslagbar, men varje gång jag träffar en vän/bekant/arbetsrelation över en fika får jag en så kallad ”reality check” och blir påmind om hur VIKTIGT det är att mötas på riktigt – inte bara över mejlen eller på nätet.

Önskar dig en fin onsdag! Mårten har precis rest iväg för att föreläsa för ett bilföretag på annan ort. Själv har jag admin och en bensträckare med fru Holmberg att se fram emot. Inte så tokigt det heller.

Det är inte "misslyckat" att må dåligt. Det är mänskligt.

I går vankades det frukost i Vasastan under trevliga samtalsformer där vi dissekerade livet.

Det är inte "misslyckat" att må dåligt. Det är mänskligt.

Somliga människor tar … andra ger. Annas virke är av den sistnämnda sorten. <3

 

 

Livet över kaffe

Tågcirkus och bonusdag i Skåne

Om jag hade varit ett ”tågpervo” som gick igång på varma trånga kupéer, släpa på tungt bagage och ovanpå på det, en motvillig hund, skulle den här dagens tågcirkus förmodligen varit ett av mina bästa äventyr någonsin. Men nu är jag ju inte det. Ett tågpervo alltså.

”Tågdramatik i Skånetrafik”

Ta in det  här. Klockan 11.00 i förmiddags klev jag på Pågatåget på Ystads station för att fyra timmar senare, som taget ur en dålig film, kliva av igen på samma destiantion. För att göra en lång historia och fyra tågbyten superkort, uppstod ett spårfel i Åkarp och hela Skånetrafiken havererade och jag missade mitt tåg till Stockholm. Inga fler tåg gick under dagen, med plats för hund, så jag fick boka om tåget till i morgon och fick således ställa in min och Tessans Nynäshamn-picknick som vi planerat att ha. ”Livets små spratt” … eller vad säger man?
Till saken hör, att det uppstod problem även på resan ner, för att en lastbil hade kört in i ett staket någonstans och alla tåg togs ur trafik. Då fick vi åka ersättningsbuss från Hyllie till Ystad och vi var framme jättesent på kvällen.

Hursomhelst, jag får försöka se det positivt att jag istället fick en extra eftermiddag i Skåne och möjligheten att jogga min favoritrunda i Sandskogen. Två varv blev det i dag till peppen av SR-appen och hits av artisters som  Ariana Grande och Robyn med flera.

För övrigt har mitt nya vinfria liv gått alldeles utmärkt. Belöningsvinet har bytts ut mot bubbelvatten, cykelturer och friluftsliv… och i skrivandets stund sippar jag på röd grapefrukt-juice från Proviva och plommon som jag ”pallat” från grannens trädgård. Utifrån sett skulle man kanske kunna tro att det pågår en storts ”cleanse” i Nybrostrandköket …men det är mer än tillfällighet och vad som finns att tillgå i kylen.

Med undantag för alla ”hälsa för själen-aktiviteter”  jag har sysslat med de senaste dagarna som att vältra mig i delikatessglass och lyxpizza, känner jag mig riktigt hälsoboostad och pepp på att komma hem och ta tag i ”jobblobban” hemma. Alltså, missförstå mig rätt nu … jag försöker inte få det till att lite glass och pizza, då och då, är ”ohälsosamt”. Bara det att man kan känna sig lite däst när man, som jag, inte är van att äta den typen av ”mat”. Men jag antar att det är fler än jag som blir ”5” igen när ni kommer hem till era mammor?

Men självklart har jobbat även här nere, fast det blir ett lite lugnare tempo här. Vilket säkert har varit välbehövligt då jag har känt mig väldigt trött. Men i morgon kommer jag hem! Förutsatt att jag kommer fram det vill säga … Vem vet, det är kanske något/någon som försöker säga åt mig att stanna i Skåne?

”Matte är vi inte framme snart??? ”

”Tröstbulle” i Lund. Jag ÄLSKAR Pressbyråns kanelbullar . Helst ska de vara lite ”ogräddade” och degiga i mitten. Jag  brukar (nästan) alltid köpa en bulle när jag byter tåg i Lund. Ja, det händer ju cirka 4 gånger om året så det är liksom ingen vana jag behöver bli av med. Nu blev det två gånger, kanske tre, den här vändan.

Alltså … sprid min aska här!

Att jogga längs kustremsan här slår alla LA-resor i världen. För mig.

Trolskt, eller hur?

Livet över kaffe

Livets små ”morötter”

Vardagen är långt ifrån bara ”namaste” och ”glam”. Just av den anledningen är det viktigt att ha regelbundna höjdpunkter att se fram mot. Så kallade ”morötter”. Åtminstone motiverar det mig.

Den närmsta framtidens ”highlights”

Livets små "morötter"

Jag och Nitro i morse hos Bond.

Stimulans behöver ju nödvändigtvis inte innebära glansnummer för det är sällan de mest grandiosa vardagsinslagen som skänker störst mening till livet. Jag älskar min kaffestund på morgonen. Juicerna jag får hem varje söndagkväll som det perfekta avslutet på helgen. Min  hund. Ja, det har väl knappast undgått någon? Och jag blir genuint glad varje gång jag håller i min fina kamera. Kanske kan anses som småsaker i stunden … vardagliga tårtbitar, vilka är lätta att ta lite föregivna … men som jag skulle sakna oerhört, om de försvann. Och i morse fick jag äntligen bli fin i håret igen, efter att dragits med en trist utväxt under några veckor. Så nu känner jag mig fin i håret och är glad för det. Bara en sån sak!

Men det finns ändå några ”top events” inom räckhåll, som jag ser riktigt mycket fram mot och gärna delar med mig av till dig!

Nya I am ready

Ja, du läste rätt! Vi har ”bara” existerat sedan november (2017) men redan är det dags att uppdatera produkten. Under hela våren och sommaren har det planerats och fixats med den nya layouten.  Sajten kommer att få en modern, nytt utseende och sidan kommer bli så mycket mer tydlig och lättnavigerad. Till vår hjälp har vi anlitat den duktiga grafiska designer-studenten Sophie Zetterberg.

Vidareutbilda mig

Nu är det nära! Den 11 september börjar jag en kurs i grafisk formgivning. Som jag har sett fram mot det här. Jag har länge känt att jag vill vidareutveckla mig men tyckt det är svårt (i och med djungeln av utbud) att veta vilken utbildning och vad jag ska satsa pengarna på … dvs vilken kurs som är värd vad … Men jag tror på den här kursen och att just få tummen ur är första steget mot fortsatta studier och förhoppningsvis fler jobbuppdrag.

Tessans 40 årsfest

Say no more! Vad som händer i Viksberg stannar i Viksberg.

New York tillsammans med Mårten

I oktober ska jag och Mårten till New York. Han ska presentera mig för alla de smultronställen han har upptäckt där på sina filmresor. Vi ska, bland mycket annat,  yoga på Y7, shoppa på märkes-outlet och flyga helikopter. Ska bli både kul och värdefullt att få fyra dagars kvalitetstid tillsammans. Bara vi, på tu man hand. Utan prat om jobb, projekt och framtid. Bara vara i stunden. Tillsammans. Man behöver umgås  och skapa nya minnen tillsammans … annars lätt att man jobbar bort sin kärleksrelation, när man som vi, driver bolag tillsammans.

Livets små "morötter"

Par i kärlek och par i allt. Här höga på livet efter löppass och Redbull-event på DN-skrapans tak.

Men mest av allt … i skrivandets stund, där jag sitter och bloggar i djurkupén på SJ-tåget … ser jag fram mot att komma fram till Ystad – njuta av mammas goda mat (dricka ”vatten” … ”jippie”)  och äta Ottos glass … och avrunda kvällen med en lång och skön strandpromenad. Duscha och sova ut i i en härlig och skön säng. Jogga i sandskogen i morgon förmiddag. Njuta av livet när det är som bäst.

Livets små "morötter"

Nitro ”packar”

.

Livet över kaffe

Fotografering för Norr Eyewear

Igår plåtade vi höstkollektionen för det nordiska glasögonföretaget Norr Eyewear. Resultatet kommer någon gång i oktober och kampanjen är specifikt framtagen för den finska marknaden.

Stillbildsfotograf var Sandra Birgersdotter, en fotograf som jag har jobbat med en hel del och första gången var för Aftonbladet Wellness … men vi har även gjort reportage för ToppHälsa. Men det här var första gången vi plåtade casual bilder. Vilket jag tycker är en rolig omväxling från att alltid ha plåtats med med superpeppiga uttryck och energiska gester i träningskläder.

Sandra har jobbat med Norrs kampanjer ända från allra första början (varumärket grundades för lite drygt 3 år sedan) och de tidigare bilderna är superfina så jag ser fram med spänning mot att se gårdagens resultat. Sandra har till och med ett par glasögon uppkallade efter sig själv! Man kan väl knappast få bättre feedback av en samarbetspartner än att få en produkt i sitt eget namn? Det fanns faktiskt ett par glasögon i kollektionen som hette ”Malin” men tyvärr kan jag inte ta åt mig äran, I wish! Haha.

I dag är det söndag och jag känner mig rätt trött efter en natt med dålig sömn. Piggar jag på mig tar jag tåget till Västerås i kväll. Det är åtminstone sagt så men jag får se. Mårten som föreläser i Växjö kommer hem sent i natt för att åka till London tidigt i morgon bitti. Så oavsett vad jag bestämmer mig för, kommer vi knappt att hinna ses. Ska vila en stund sen får vi se. Kanske skulle ett träningspass få mig på bättre humör?

Önskar dig en skön söndag!

Fotografering för Norr Eyewear

Sneak peak från plåtningen , resultatet får du först se i oktober!

Fotografering för Norr Eyewear

Som alltid var lilleman med <3 Han fick till och med rycka in som statist.