Livet

Just nu uppfylls jag av en inre önskan av att rensa … på (nästan) alla plan… och en längtan efter näring – framförallt intellektuellt. Jag begär inte att någon ska förstå. Det här är även för mig, än så länge tämligen ofärdiga tankar …

För mig har det varit en känslomässigt slitsam början på sommaren som medfört en hel del  besvikelser. Nu behöver jag fylla på mig själv med energi. Zooma in, för att kunna zooma ut igen. Laddar om. För att orka ge.

Därför ser jag jättemycket fram mot kursen i grafisk formgivning som jag ska börja i september. Varje tisdag och torsdag mellan 18-21 kommer jag att plugga och det ska bli så givande! Men först ska jag ju njuta av sommaren som vi har här. Inte önska snabbspola värdefull tid.

På tal om berikande saker. Lyssnade på en galet inspirerande sommarprat med läkaren, hjärnforskaren och entreprenören Mouna Esmaeilzadeh 38 som kastar ljus över mänskligheten genom sin redogörelse om ”arvsanlag och hur man kan ”hacka” vårt DNA …  till och med bestämma vilka barn vi vill ha … och att vi redan är där när vi kan börja diskutera att leva i 150 år och till och med för evigt. Frågan är väl bara om man vill? Och vad som händer om “genetiska saxar” och AI och den biokemiska tekniken handlar i fel händer?

Mouna är en fantastiskt bildad kvinna som vigt sitt liv åt vetenskap. Jag kan känna igen mig lite i henne och hennes tro på någonting större …   I SR- podden vädrar hon tesen att människor som tänker större (drivs av ett större syfte än sig själva) lever längre … Samtidigt som hon jämför ensamhet med rökning. Tyvärr tror jag att de där teorierna tar ut varandra. Jag tror nämligen att människor som drivs av större syften blir väldigt ensamma i dagens individualiserade samhälle där jaget går före kollektivet.
“Kanske är det bättre att vara en lycklig gris än en upplyst Sokrates”, ja, vem vet? Lyssna på avsnittet! HÄR  … Jag LOVAR att det är väl förvaltade 60 minuter av din tid.

Vill du leva i 150 år???

&nbsp

Relationer är det svåraste som finns. I synnerhet relationen till dig själv. I går liftade jag med brorsan till Västerås där jag skulle lämna Nitro (hunden för dig som är oinsatt) hos pappa över helgen eftersom Mårten föreläser i Malmö. Jag och Petter, som min bror heter, kom in på en massa fina samtal om livsinsikter och om hur viktigt det är att följa sin inre kompass …

Det är så lätt att ta  på sig roller och leva ett liv som inte är ämnat för dig. Roller som du tagit på dig för att du kan (och tror att du borde … eller som situationen kräver) men som inte är du. En livssituation som sakta men säkert bryter ner dig, istället för bygger upp. Det är lätt att springa ifrån sig själv under livet. Det enda lilla sketna liv man har. Som dessutom är svinkort.

Som barn var jag ett känsligt och tillbakadraget liten person som kände mig mer hemma tillsammans med djur än människor … och ofta satt ensam i min fantasivärld och målade. ” Lovande” ansågs jag av bildlärarna. Jag är fortfarande samma känsliga, estetiska tjej i grund och botten. Djur och natur jordar mig. Jag är som mest mig själv när jag får vara kreativ och umgås i intimare sällskapsformer. Även om jag i stunden kan vara glad och jättesocial, är jag mer åt det introverta hållet som människotyp än tvärtom. Ärligt talat tycker jag att livet jag lever (delvis) är  ytligt och många gånger utmattande och egentligen inte rätt för mig.

– Lever du livet du vill då? Undrade Petter, nästan som om han kunde läsa mina tankar. Han fortsatte. – Det måste ju vara jävligt tröttsamt att alltid vara den där personen som andra förväntar sig av dig? Träningsresor med massor av folk och att konstant sälja sina tjänster. Sociala medier …  Det finns ett annat liv där ute syrran. Om du nu mår så bra ihop med djur, varför inte bli veterinär och flytta till Enköping? Skaffa häst och bli självförsörjande, tyckte Petter. Han fick det att låta väldigt enkelt.

Veterinär alltså? Har inte ens tänkt tanken att börja jobba med djur sen jag var 7. Min första dröm som liten var att bli veterinär. Ända tills jag förstod att som veterinär måste man ibland ta bort djur bara för att ägarna tröttnat på dem. Då bestämde jag för bli grafisk designer istället. Varför det inte blev så är en lång och invecklad historia. En annan grej av eventuell betydelse, är den mångåriga medicinska utbildningen. Naturorienterande ämnen var inte mina favoritämnen i skolan direkt. Och om jag tyckte det var utmanande (läs: tråkigt) att lära sig en människas anatomi på PT-utbildningen … tänk dig då en kanins anatomikarta? Eller en fågels?

Nästa stopp Enköping alltså?

2 års Komvux och därefter 7 års universitetsstudier?

Nyexad som 53? I bästa fall.

Ja, varför inte? Tuffa men kittlande tankar … Men än så länge helt ofärdiga  som du säkert förstår?

Petter berättade om en person som gick på “lyckopiller” och lugnande för att orka hantera sitt chefsjobb. Hur sjukt är inte det? Så poängen med hela det här inlägget, är att det är viktigt att leva livet man vill för att må bra. <3

Springer du efter attribut som du tror att du villl ha … Framgång? Mer pengar? En snyggare kropp? Ett snyggare flöde? Allt det där som du tror att du behöver för att må bra och känna dig solid.

Kan du då samtidigt uppleva … att ju mer du kämpar, desto mer tom och frustrerad känner du dig?

Att du känner dig stressad. Splittrad. Trött. Du känner dig inte helt enkelt glad längre …

Kanske springer du för fort?

Jag läste ett citat av Moder Teresa på väggen hos min massageterapeut … ”Never run faster than your guardian angel can fly” .

 

Lite klyschigt såklart … Men det finns ändå någonting i de flesta klyschor som ”make sense”

För när din innersta kärna urholkas … När själen saknar näring … då spelar det ingen roll att skalet är fantastiskt. Ditt du är ju borta.

Vi som är födda på 70-och 80-talet (“MTV-generationen”) är så himla lurade. Experimentråttor av vår tid. Vi har fostrats till att tro att jonglera flera bollar i luften och arbeta ihjäl oss är bra. Undrar just hur många personliga brev i jobbansökningsprocesser under 90-talet som inleddes med ”Hej, jag är en glad och utåtriktad tjej som alltid levererar till max!”.

“Heja oss?” Med tanke på hur alla vi superduktiga och ultradrivna kvinnor verkar må i dag när jag tittar mig omkring …

Hur många med mig hade Donken som sitt första extrajobb? K.S.R.V. var snabbmatskedjans hörnstenar, vilket stod för “kvalitén”, “service”, “renlighet” och “vänlighet” . Där stod man som 16 åring med högblank panna (“Donken glow”) i skitful keps och serverade hamburgare efter en 10-punktspanual för sketna 60 kr i timmen … Hade man riktig otur kunde man få stå i pommes frites-stationen en hel arbetsdag. Stolta förändrar som skröt som sina “rediga tonårsbarn som tjänade sina pengar själva”. Vi – kassamaskiner som bidrog till både djurplågeri och miljöförstöring. Donken fällan big time!

Vi gick på myten om att protein bygger muskler. Alla vi som tränade på gym i början av 90- 2000-talet skyfflade i oss proteindrinkar och överbelastade våra lever och njurar.

Vi blev itutade att karriär och överkonsumtion skulle göra oss lyckligare och att vi kan få barn när det passar in i våra sprängda agendor. 35 åriga kvinnor som äter p-piller och gör abort, i väntan på drömprinsen, i tron om att vi kan sätta oss över den biologiska klockan. Och att Starlet-romantiska prinsar finns. 😉

Men mest av allt har vi gått på myten om vår egen viktighet. Det största, och kanske farligaste, självbedrägeriet av dem alla.

Den här strävan efter att vi hela tiden måste ha mer … och bli någonting mer än det vi redan är … Vad är det egentligen?

När det enda vi behöver är att bli mer av är att bli mer närvarande i vår egna kroppar. Återhämta oss mer. Bli bättre på att ta hand om oss själva, varandra och om naturen. Sluta överkonsumera kläder, teknik och lågpriskorv.

Det har vi förstått nu. 2018. “Katsching!”

Så …  vad höll vi egentligen på med under alla dessa år?

Vet du?

 

 

 

 

Bloggar ikapp mina vänner!  Efter den utmattande 12 timmars tågresan med SJ i måndags klev jag in i en omtumlande arbetsvecka med fullt fokus på premiären av TÄNK OM på Clarion Sign.”Det mest personliga jag gjort”, är hans egen reflektion av den lyckade föreläsningen som drog fullt hus.

Sedan Mårten avslutade samarbetet med hans agentur är vi numera 2 personer som jobbar med hans varumärke, istället för 11 Du kanske kan föreställa dig hur det kan se ut bakom kulisserna ibland? Men jag har ändå hunnit klämma in en blixtvisit på Sthlm Beautyweeks pressöppning som måste ta priset som årets presstätaste launch? Och jag har även hunnit med en pressmiddag hos Rituals föra att fira deras nya hudvårdsserie “The ritual of namaste” samt brorsans 41 årsbaluns i går.

Det jag inte har hunnit med är att fokusera på mig själv. Men det tänkte jag att det ska bli ändring på nu. Igen. 😉

FYI. Min dator har har blivit vattenskadad och det tar jättelång tid att uppdatera. Så just nu väljer jag mellan att antingen uppdatera sajten eller min egen blogg. Därför har det blivit glesare mellan bloggarna. Den här posten har tagit mig en timme att få ihop. Så en ny dator är kanske min nästa stora investering?

Nybrostrand – mitt andningshål … När jag sluter ögonen och tänker på ”hemma” ser jag Nybrostrand. Älskar att vara här nere! Njuta av lugnet, långa hundpromenader och att äta middag vid havet … Livskvalitet!

I morgon tar jag tåget till Stockholm och då blir det full fart med förberedelser inför Mårtens föreläsningspremiär med nya föreläsningen TÄNK OM på onsdag på Calarion Sign. Kommer bli en intensiv vecka men förhoppningsvis bra. Har köpt pollenmedicin och förhoppningsvis ska jag få fortsätta att må bra … Bättre än vad jag gjorde innan Kreta-resan. Har sprungit här nere i Sandskogen utan andningsproblem, och ska försöka orka ta en tur i morgon bitti innan tåget om jag kommer upp.
Här bjuder jag på lite Skånebilder som är tagna med min Olympus Pen E-PL9 …

“Tänk om jag bara hade gjort annorlunda ..?!” Så har nog vi alla tänkt någon gång i livet om en situation? Att reflektera och ifrågasätta sina val är inget ovanligt, konstigt eller fel. Snarare ett mått på intelligens skulle jag vilja påstå. Alla faser i livet innebär olika sorters utmaningar och tid är allt vi har i det här jordelivet. Ju äldre man blir desto mer ställs tillvaron på sin spets. Alting blir allvarligare på nåt sätt. Så känner iallafall jag. Det kan vara svårt att alltid veta vad man vill, oavsett ålder, i ett brus av alla de möjligheter vi har i dag. Ett lyxproblem som jag tror kan paralysera många. I synnerhet när många av dessa bara är ett swipe bort!

Varje ny dag fattar vi olika beslut, somliga mer avgörande än andra. I de allra flesta fall är det upp till dig att välja vilken väg du ska gå. Ju mer tiden går, desto mer lever vi i konsekvenserna av våra val som till sist blir ”livet vi valde”. Därför tror jag att det är superviktigt att känna att man gör aktiva val (för det mesta iallafall) och inte bara fladdrar mer som en fripassagerare. Man vill ju gärna som äldre kunna blicka tillbaka på livet med ro, och inte ångra de livsval man gjort.

Inspirationsföreläsningen TÄNK OM med min kära man Mårten, är en filosofisk tankeväckare, varvat med praktiska exempel, kring den uppsjö valmöjligheter vi har i välfärdssamhället i dag… Och där han lyfter hälsans betydelse för att leva ett liv i balans, leva mer medvetet och på så vis göra klokare val. En motivationsbooster att våga följa dina drömmar för att leva livet DU vill leva!

HÄR kan du beställa biljetterna och med koden “iamready10” får du 10% läsarrabatt!

Känner mig extra stolt just i dag, över att jag numera på egen hand kan lägga upp widgets och nya bloggar på sajten. Dessutom har jag lärt mig mer om SEO för att kunna “nåla” fast Iamready.se på google!

Jag har så himla mycket visioner med I am Ready som jag skulle vilja förverkliga på studs, men som jag skrev i mitt föregående inlägg, är det bra att ta det lugnt och låta saker och ting mogna, innan man rusar iväg och gör verklighet av sina idéer. På så vis sparar du både energi, tid och pengar.

I dag har Mårten har varit iväg och föreläst och tränat tjejer inför Tjemilen 21 K och jag har lekt datahacker … Har svept med dammsugaren ett “ärevarv” över lägenheten. Fattar inte varför det knottrar sig i skinnet varje gång jag tar fram åbäket. Jag kan lägga hur mycket tid på sajten men så fort jag tänker på städning känns det jättejobbigt, haha.

Nu har vi precis kommit hem efter ett kvällspass på Balance och ska laga kvällsmat. Sallad med lövbiff står det på menyn!

Hoppas att din helg också varit bra? Önskar dig en fin kväll, vi “ses” i morgon!

Nästan alla som lyckas har också misslyckats någon gång. Jag är övertygad om att vi behöver misslyckas, för att det är så vi lär oss. Detta säger jag av egen erfarenhet. Jag tänkte avrunda veckan med att dela med mig av ett av mina största “karriärfiaskon” för kanske kan det vara till hjälp för dig som står inför att starta eget företag och förverkliga din idé?
Det som intressant här är inte själva misslyckandet, utan vad jag lärt mig av resan och vad jag aldrig mer kommer att göra om igen. 

I går gjorde en så kallad “te be te” … och  tillbakablick på de fyra åren (!!!) mellan 2012 och 2016 jag drev feelgood-communityt The B.A.B.Y. Network. Som ett minne till det stora engagemang jag och mina coacher lade ner i The B.A.B.Y. Network .. och B.A.B.Y. Runners Team som vår löparverksamhet kallades som samarbetade med Vår Ruset och Topploppet.

Innan jag fortsätter vill jag påpeka att ett misslyckande är inget misslyckande förrän du ger upp. Jag ger sällan upp. Men jag gav upp The B.A.B.Y. Network efter fyra års idog arbete, för jag orkade helt enkelt inte längre på egen hand. När vi var som störst fanns i vi i 26 städer och träningen bedrevs veckovis av sammanlagt 60 coacher som jag, ensam, hade mer eller mindre daglig kontakt med via Facebook. Kanske kan man säga att projektet växte mig lite ur händerna …  Så därav blev The B.A.B.Y. Network ett karriärfiasko och största misslyckanden ur ett ekonomiskt perspektiv.

Nätverket blev väldigt stort snabbt och vi gjorde mycket gott för många vill jag tro. Verksamheten var ideell och byggde på gratis träning mot att signa upp i nyhetsbrevet, bygga målgruppsvolym – för att kunna ta betalt av annonsörer. En idé som var svinbra på pappret, förutsatt att alla som tränade hade registrerat sig. Vi hade såklart en del mindre samarbeten med företag men det blev inga pengar som gick att leva på.

Kanske hade nätverket funnits än i dag, om vi istället hade tagit betalt för träningen som bedrevs i dessa 26 städer när det var som störst? Istället för att jag med min, på den tiden lilla enskilda firma, tog på mig en “Moder Teresa-roll” … ”Gratis träning för att alla skulle ha råd… halleluja!” Och som om denna givmildhet inte var nog, skänkte jag, min lilla enskilda firma på den tiden, bort 15 000 kr (!!!) till forskningen och stiftelsen Kvinnors Hälsa.

Detta känns helt sanslöst när jag idag blickar tillbaka … och tänk vad jag istället hade kunnat gjort med dessa fyra värdefulla år av mitt liv?

Även då jag vet att nätverket hade ett stort emotionellt värde för många, är jag säker på att våra deltagare haft råd med “49-isch kr i månaden” (cirka kostnaden för ladda ner en app) att lägga på träning och upplevt ett större engagemang för vårt utbud på köpet. För vad jag har lärt mig av den här resan, är att det finns inget värde i det som är gratis.
Människor behöver känna att de gör ett aktivt val genom att betala för sig, om än så symboliskt. Allt som är gratis tas föregivet, lägg det på minnet!
Värt att tillägga är att jag som en sista konstgjord andning tog hjälp för att göra en ekonomisk lönsamhetskalkyl för att göra om – börja ta betalt av våra deltagare och betala mina volontärer. “Vad bra!” kanske man skulle kunna tycka? Men det visade sig inte vara så lätt … Nästan alla ville hoppa av eftersom de redan hade sina jobb och höll i träningen på fritiden, som en hobby. Så istället för att döda själen i rörelsen valde jag själv att kliva av.

Jag skulle kunna lista 1000 saker som jag kunde ha gjort annorlunda. Men jag lärde mig jättemycket av dessa år och kan ta med mig dessa erfarenheter in i I am Ready och communityt som vi nu bygger organiskt.

Mina bästa tips för ett sunt och hållbart företagande

> Var dig själv och stå fast vid dina grundvärderingar. Det är superviktigt i att bygga varumärke. Jag har exakt samma åsikter i dag som jag hade då.
> Bygga varumärke först, innan du expanderar – ha inte för bråttom!
> Hur ska du tjäna pengar, håller din affärsplan? Lär dig att ta betalt för dina tjänster/produkter och dra en tydlig gräns mellan jobb och hobby
> Skaffa fler kompetenser som en partner, ingen kan vara bra på allt. Du kan inte på egen hand axla en stor verksamhet på ett professionellt sätt.
> Var autentisk i det du gör. Trovärdighet är A & O. Slarva inte med hälsan. Träna och återhämta dig för att orka. Dessutom köper företag inte bara din idé, de köper även dig. Så om du säljer hälsa och dyker upp trött och glåmig … vad ger det för intryck?

> Analysera dina superkrafter och ta hjälp där du brister. Kom ihåg att det som är dina styrkor även kan vara dina svagheter i andra sammanhang.

Och kanske framförallt …  Stå på dig, värdera dig själv och din tid! Superviktigt att aldrig tulla på.

Kan låta klyschigt, jag vet, men det finns en sanning i alla gamla slita fraser …  Rom byggdes inte över en dag.

Note to self. Moder Teresa has left the building!

 

 

 

 

 

Hur väl känner du din egen pappa? I lördags när vi firade pappa på L´Avventura var det något geni som kom på att vi skulle ställa 75 frågor till pappa. Så som … ”Vilken var din bästa respektive dejt värsta dejt? Bästa respektive värsta fest? Värsta händelse? Starkaste minne av mig som liten?”

Min pappa är bra på det mesta, men inte att fatta sig kort. Men vi gjorde det inte så lätt för stackars pappa som valde “fyllefrågor” av något tung karaktär …  Vi kom till fem frågor, sen tog det stopp. Jag var glad att det inte var jag som hade fått de där frågorna. Det fick mig att undra om livet var ”lättare förr”… eller om män råkar mindre illa ut i livet?

Vad tror du?

Hursomhelst … det är i dag, 14 mars, pappa fyller år! Och medan Mårten i sedvanlig ordning styr kosan mot en närliggande flygplats tar jag och Nitro lunchtåget till Västerås.

Men först ska det uppdateras på sajten och jobbas, införskaffas appliceringsborstar för foundation (viktiga grejer) och tränas! Jag har på riktigt inte tränat på en vecka och jag känner mig som en usel ambassadör för Hälsosverige och mitt eget påhitt #pinnapå

I skrivandets stund sitter jag och väntar på köttfärsbiffarna i ugnen … (medans surdegsbrödet jäser i bageriet i källaren)

Oklart om det är dårskap (läs curling) eller kärlek att ställa sig och knåda köttfärsbiffar till sin man 07.00 på morgonen?

Off the record … tror jag att jag både har haft i för mycket vitpeppar och lyckats bränna dem (för att jag glömt bort tiden vid datorn) Heja mig? Felix köttbullar får bli plan B!

Oavsett … lått mig få presentera dagens hashtag … *trumvirvel* …  #Vivelavie