Wilhelm Nilsson: “En påsk utöver det vanliga”

Påskbuffé i all ära. Men fotboll i större portioner är något mer festligt. Foto: Wilhelm Nilsson

Att sitta i en fåtölj, blicka ut över vackra Ystad, samtidigt som påskbuffén dukas fram kan låta deliciöst. Jag kan till viss del hålla med. Men jag måste erkänna att det inte är en påsk som påminner om alla andra år.

Påskdagen.

Påsken för mig är ett vårtecken som signalerar fotboll. Jag förknippar nämligen påsken med fotbollsallsvenskan, likt en förnimmelse om att det doftar läder och nyklippt gräs igen.

En allsvenska som till vardags delar glädjevrål, publikfester och oförglömliga minnen. En allsvenska som nu ekar tomt.
Sedan 2002, i 18 år, har jag följt den här serien. Aldrig någonsin har jag känt en sådan här saknad för allsvenskan.

Folk som inte riktigt förstår vad jag pratar om, har aldrig varit på ett otroligt blåsigt Falcon Alkoholfri Arena när Falkenberg har premiärspelat mot Örebro. Eller på ett fullsmockat Ullevi i en premiärmatch mellan IFK Göteborg och Malmö FF. En allsvensk premiär i påsktider är något otroligt.

Ni förstår kanske nu att abstinensen är hög. Alldeles för hög. Men jag är knappast ensam om att känna så här. Jag vet att det är många, många fler. Oavsett om du är supporter, spelare – eller arbetar som sportreporter. Snegla bara åt den senare, Lasse Grankvist, som tog ut sin ängsliga längtan i Morgonsoffan här om dagen.

Se, spola tillbaka – och se Lasses coronarapportering igen (igen, igen) här: https://www.facebook.com/watch/?v=648819482349346

God fortsättning!

LÄMNA ETT SVAR

Din kommentar
Ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.