Wilhelm Nilsson: “Hockeyhjärtat brinner som aldrig förr”

Hockeypubliken har steppat upp samtidigt som värmen på arenorna stigit i temperaturen. Foto: Privat

Hockeyfans, vad händer? Aldrig någonsin har jag upplevt en stor passion och kärlek för sporten. En passion som till och med gått över styr…

Tidigare i veckan skrev Aftonbladet om AIK-supportern Robin Avellan som skänkte bort sin säsongsbiljett. Inte på grund av sjukdom, flytt eller liknande. Hans AIK- och hockeyhjärta hade bara nått botten. Efter usla sportsliga resultat var det droppen för Robin.

Samma kväll som jag läste om Robin, surfade jag runt på Blocket.se. Där hade signaturen Stefan lagt ut TVÅ årskort som täcker Djurgården Hockeys resterande seriematcher i SHL. Mitt nyfikna jag slängde iväg ett mejl till denne Stefan för att förhöra mig om varför biljetterna var till salu. Svaret jag fick – “Det har inte gått så bra så som vi önskat”.

I ett annat forum hade Robin och Stefan kallats för ”medgångssupportrar”. Förvisso, jag köper det. Men kan till viss del förstå dem. Här är tappra hjältar som först lägger tid och pengar för att gå på alla matcher. Vardagen måste läggas om och utrymme för matcher måste skapas. När man gjort allt för sitt lag och det underpresterar – självfallet att hjärtat brister någonstans. Jag väljer att kalla dessa för supportrar, istället för medgångare på ett nyktert vis. De brinner för den här klubben, annars hade de aldrig köpt de här biljetterna från första början. En supporter måste få ryta till och dra till åtgärder när laget i ens hjärta inte presterar.

Du kanske även gillar Fotbollen ska ena-inte splittra vårt samhälle

Andra fortsätter i stället att elda på

På andra håll i landet får vi se flaggförbud. Linköping, Luleå och Modo är lagen som hittills har drabbats av detta. Har detta hänt förut? Svar: nej. De eldar på – bokstavligt talat – på läktarna. Pyroteknik som vevas mellan matcherna. Pyro har förekommit i svensk hockey tidigare, men inte på den här nivån. Det har eskalerat. Jag vill kalla det för att fansen har blivit mer passionerade. Både på ena eller andra hållet (läs: från de som säljer sina årskort till de här pådrivarna på läktarna).

Så hockeyfans, vad har hänt med er? Är det samhället som format nya individer till att gå ”bananas” när tillfälle för att släpa lös väl ges? Eller är det hockeyn som passionerat flera? Jag tror främst på det senare. Man sneglar åt fotbollen där allsvenskan fått hög status för sina läktararrangemang. Jag tror att hockeyfansen vill visa att ”vi kan minsann också”, samtidigt som det där hjärtat för laget och sporten blivit allt känslosammare.

Det är fint att skåda – fortsätt så!

Läs mer Wilhelm Nilsson: “Kollektivet är Djurgårdens främsta motståndare i vinter”


“Wilhelm Nilsson, 25, har arbetat som journalist i snart tio år. Genom åren har han bland gjort journalistiskt arbete åt Expressen, Hallandsposten, 24Sverige och Lokaltidningen. Wilhelm har också skrivit en hel del artiklar åt både fotbollsföreningen Malmö FF och IKEA.”

LÄMNA ETT SVAR

Din kommentar
Ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.